Personligen lägger det ju till en extra börda för mig. Jag mår skit Och världen brinner, varför ska jag bry mig om nåt?
Dagar som är bättre är det lättare att känna empati och kanske till och med handlingskraft för att göra det man kan för att det ska vara bättre.

Oavsett dagsformen dock så känner jag att jag blir mer misantropisk med åldern när jag ser riktningen mänskligheten tar.

Diskuterade lite liknande det här med min pojkvän igår faktiskt. Att i min värld är ju jag centrum, det kretsar rent krasst runt mig och mitt liv. På det stora hela är mitt liv rätt obetydligt om man liksom jämför med mänksligheten som stort. Mänskligheten är rätt liten på det ännu större spektrumet galaxen. Galaxen är rätt liten i universum.

Jag tänker att för mig måste mitt eget stå i fokus. Det innebär att jag inte lägger ner så mycket energi på att må dåligt över andra människor. Jag tycker det är hemskt, läskigt, obhagligt, jobbigt och tungt att folk mår dåligt, flyr krig, svälter osv, men det kan liksom inte vara det MIN värld kretsar runt. Den måste få kretsa runt mig.

Jag är nog mer som du.
Visst är det hemskt det som händer i världen. Men det är inget jag lägger någon energi på.
Jag orkar faktiskt inte bry mig och lägga ner den lilla energin jag har på något jag inte kan göra något åt.
Jag brukar säga till min man att den där genen folk har för att känna empati och i mitt fall, spara saker som barnen gjort. Den har inte jag. O ibland skämms jag för det.
Du nämner barnen som svälter. I min hjärna är det ingen idé att hjälpa de barnen. För det är bara en ond cirkel. Ge kvinnorna ett p- medel så det inte blir fler barn. Då kan vi hjälpa. När vi stoppat så det inte blir fler barn.

Likadant om jag säger till mina barn att gör ni så kommer ni skada er. O de gör så och de skadar er.
Kollar så det inte är så allvarligt. Sen, "hade ni gjort som jag sa hade det aldrig hänt"

Jag låter som en hemsk person. Men så är jag

#3 Jag tycker på den du är här på forumen inte alls saknar empati. Att sakna empati är en helt annan sak än att inte påverkas av världen i stort. Saknar man empati kan man inte ens älska sina nära och det tycker jag du verkar göra väldigt mycket, även om du kanske inte behåller teckningar dina barn gjort eller firar födelsedag likadant som andra. Dessutom brukar du visa förståelse och engagemang i oss andra på de forum du är aktiv här på iFokus. Jag tror mer det är så att du prioriterar det som är viktigt och lägger din energi, tid och kärlek på de du faktiskt har omkring dig. Empati har du.

#4: så sant. Kanske inte bara orkar bry mig om vad som händer i världen.
Finns inget jag kan göra ändå.

Jag tror att man inte ska ha dåligt samvete eller känna att det är nåt fel på en för att man har svårt att relatera till och bry sig närmre om alla tragedier i världen. Det är naturligt att man bryr sig om sig själv och det som händer i ens närhet och ens egen värld. Att man har svårt att relatera till större tragedier är faktiskt inte alls konstigt. Men visst känner man sig lite "ego" ibland när man inser att världen består av tragedi och ändå tycker att det inte är så viktigt för en.

Det är fruktansvärt vidrigt det som händer runt oss i världen!😭

Men vi måste själva bli friska först för att vi skall kunna hjälpa någon annan, om det är det vi vill. Annars är det en människa till som andra måste hjälpa.
Så att prioritera sig själv ser jag inget fel i.

Tack för era svar!
Jag är med andra ord inte ensam om att tänka och känna så. Jag tror att det är rätt normalt faktiskt, vare sig man lider av någon psykisk sjukdom eller inte. Att man däremot kan få en depression av att man själv eller någon närstående råkar ut för ett trauma, en svår förlust eller liknande är ju en helt annan sak.

@flocken, jag håller med Zadeira. Jag tycker snarare att du verkligen har empati som kämpar på trots att du kanske inte hade de bästa förutsättningarna från början. Att du gör saker med och för dina barn fast det egentligen inte har någon betydelse för dig men för dem!
Hade du inte haft empati eller brytt dig så hade du ju inte funderat på saken överhuvudtaget. ❤

#8: medans jag känner mig väldigt känslokall. Så olika man kan se på saker.
Men kanske är så att är det någon som betyder något för mig, så gör jag allt för den personen.
Någon utomstående, inget

Jag lärde mig den hårda vägen att man kan inte hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt! När de bara har ett liv som går ut på att man skall tycka synd om dem och de vill inte ändra något för det är så de vill ha det.
Jag gick in i väggen som tack för det!

Egentligen hör jag inte hemma på det här forumet men hamnade här genom nya inlägg häromdagen och jag lider inte av psykisk ohälsa så allt kan jag inte sätta mig in i som ni beskriver men ni har alla min fulla förståelse för att det är svårt och NEJ jag kan omöjligt se att någon av er är egoistiska för att ni vill ta hand om er hälsa först.

Tarotstollan är inne på det där i #7 och det är helt sant det hon skriver, för att kunna hjälpa andra måste man själv först må bra så är det och sen kan man tänka på andra och NEJ det är inte egoistiskt tvärtom det är så sunt tänk som det någonsin kan vara som ni har. Ta hand om er själva först det är A och O och vill ni sen hjälpa andra så ska ni göra det men ta först hand om er själva för hur ska ni orka att hjälpa andra om ni inte orkar med er själva ?

Jag är en sån som brinner för hjälpverksamhet och har gjort i många år, resorna har blivit många världen över och för mig är det ett kall att hjälpa andra men det är ingen skyldighet vi har det handlar mer om vad som kommer inifrån och kan man och orkar samt har intresset i så ska man göra men främst måste den egna hälsan komma för att orka med det vår värld har att visa oss.

Däremot kan jag tycka det låter lite hårt det som skrivs om p-piller och barn. Det är helt andra kulturer som ni inte förstår här jag gör som sett verkligheten och även dom människorna mår dåligt och skulle behöva hjälp av psykolog med mera men där räcker inte länder till alla gånger.

Jag håller väl inte med hela tråden samtidigt som jag tycker ni tänker rätt, ta hand om er själva först och vill ni sen hjälpa andra så ska ni men ni har faktiskt inte en skyldighet att göra det även om hjälpen behövs i så många länder ❤️

#11: Självklart hör du hemma på Psykologi! 🌻

Sajten är inte bara för just psykisk ohälsa även om mycket här handlar om det. Psykologi är ju ett oerhört brett ämne, det är mer än välkommet med andra inriktningar också. 🙂

(Och självklart behöver man inte hålla med om allt, det är ju till stor del det som är det intressanta med forum - man delar med sig av tankar och åsikter, bollar med andra personer som man ibland håller med och ibland inte. Så länge det sker med ömsesidig respekt så tycker jag att det är bra!)

#12: Tack Lona ❤️

Ja psykologi är verkligen ett brett ämne ett ämne av många som jag har intresse i och läst på en del om och det är lärorikt att sätta sig in i hur det fungerar. Nu är jag bara amatör och har inga som helst studier bakom mig men nyfikenhet i många tunga ämnen och hade jag vart yngre och haft dom intressena då hade jag satsat järnet och studerat som ung men så var det inte då och jag började köra tåg istället ha ha ha vilka kontraster 😂 men jag måste nog säga att det är roligare att läsa på om olika ämnen helt självmant som äldre utan krav som yrke det ger liksom mer att få sitta och studera olika ämnen själv som man bara känner att man vill fördjupa sig i .

Jag har alltid vart den där vetgiriga typen som vill veta allt men skoltrött som dom flesta så ville jag inte plugga vidare men jag gick i tidigt pension så fanns alla möjligheter att få göra saker som jag bara känner för och det känns verkligen toppen toppen att få utforska alla möjliga spännande ämnen stora som små på amatörnivå 😎

Jag har en polare som är hyper-empatisk. Han verkligen brinner för att hjälpa andra och bryr sig om alla, känner andras känslor och engagerar sig verkligen. Däremot så gäller detta även tragedier runtom i världen. Många gånger kan han inte ens läsa nyheterna för det får honom att må så fruktansvärt dåligt. Detta är inte hälsosamt alls. Självklart, han är min bästa vän och han är en underbar person, jag tycker inte det alls är något fel på honom som person. Men det är så himla tråkigt att se saker äta upp honom, saker han inte ens kan kontrollera eller rå för. Han lider också av psykisk ohälsa så han har egna saker han kämpar med också. Jag tycker nog att det är ganska hälsosamt att inte bli så berörd av tragiska saker i världen för jag ser ju hur illa det gör honom.

Ironiskt nog är min sambo raka motsatsen. Han känner ingen empati alls för någon. Även personer nära honom. Det är på den nivån att han brukar skämta om att han är en psykopat. Men det gör inte honom till en sämre person. För trots att han inte känner känslor för andra så bryr han sig ändå och väljer att hjälpa de runtomkring honom. Kan han hjälpa eller stötta någon så gör han det.

Våra känslor gör oss inte till bra eller dåliga människor för vi är inte våra känslor. Däremot så definieras vi av våra handlingar för det är dem som gör någon skillnad :)