Jag har tyvärr inget bra svar åt dig för jag undrar också. Gjorde nyss utredning som kom fram till att det inte var något "fel" men jag vet inte… Jag har svårt för att göra saker man måste, städa till exempel, så skjuter upp det för jag vet att det kan komma en dag då lusten helt plötsligt slår till och det är kul och givande. Blir svårare och svårare att tvinga sig till saker jag inte vill. Men detta motståndet ser olika ut, jag ser olika på exakt samma situation vid olika tillfällen, så vad är det för variabler som påverkar?

TS, får du någon hjälp med din ADD? Boendestöd, terapi eller vad det nu kan vara?

Jag har boendestöd. Det hjälper mig med mat och städ. Mat på måndagar och städ onsdagar. Man kan välja att ha de oftare. Då får man sällskap och lite tips. Det gör att måsten blir av. Det rekommenderar jag.

De väcker mig varje morgon också.

#1: Jag har för nuvarande boendestöd men känner att det är för lite ibland. Har varit så mycket kaos och boendestödets schema har krockat, så har inte träffat dem på jättelänge. Sen känns det som att många människor tycker att jag beter mig normalt och funktionellt så många tar inte ens mina svårigheter på allvar känns det som :(

Ja alltså det är jättekonstigt. Att göra saker verkar så givande för andra, men själv finner man inte drivet, kraften eller motivation. Även saker som är roliga kan jag finna mig svårt att göra. Är så avundsjuk på alla som bara fungerar och klarar detta.

#2: Får du så mycket hjälp?

I förra kommunen jag bodde i tyckte jag att boendestödet hjälpte mer. Men där jag bor nu är det så stor brist på resurser att mitt boendestöd blir så belastad med allt annat som ska göras

Jag tror man ofta övertänker hur andra gör, och vad som är "normalt". Alla funkar olika och vi har helt enkelt olika rutiner, vanor, ovanor och behov. Man har så lätt att tänka att "men andra gör si eller så" och så känner man sig otillräcklig och fel, trots att det egentligen ligger i att man har olika behov eller olika livsstilar. Jag tror man måste lära sig hitta sitt eget normala och det gör man nog bara genom att tillåta sig vara den man är och göra som man gör.

Det är klart, om man upplever det som ett problem kan man behöva göra ändringar, men då ska man göra det för att man själv vill och mår bra av det inte för att man tror andra gör si eller så.

Jag har tex inte fören nu på senare år börjat bekanta mig med att mitt behov av att ha nystädat inte är så stort som tex min mamma eller pojkvän. Förr kände jag skuld, nu har jag äntligen börjat se det för vad mitt behov är inte andras behov.

Håller med #5, är det ett problem så får man ju se vad som kan göras annorlunda.

Det här med att du inte har motivation att göra saker du tycker är roliga, Ts, har inte det med ADD:n att göra? Iofs känner jag ofta så också, att jag vill göra nåt, jag vet att jag tycker det är roligt antagligen om jag börjar men ändå gör jag det inte för jag "vill inte".

"Det är synd om människorna" sa Strindberg och jag håller med. Vi formas av miljö, uppväxt, människor vi möter, händelser, signalsubstanser i hjärnan, samma hjärna som i mångt och mycket är kvar i när vi levde på savannen. Vad är vad? Varför reagerar jag/gör på ett visst sätt? Inte alltid det finns ett enkelt rakt svar tydligen.

Jag funderar också på vad är normalt egentligen. Eller, frågan är väl egentligen: Är jag onormal? (sämre?)
Gillar för övrigt ordet funktionsvariation. Det antyder inte att nåt sätt är bättre eller sämre utan bara annorlunda.

Frågan kanske borde vara "Hur mår jag och fungerar bäst?"

Kontakta din biståndshandläggare på kommunen och berätta om dina problem. Tryck på att du behöver hjälp och förklara hur din vardag ser ut. Det är den personen som godkänner om boendestöd.

Hmmm… Ja, jag tror en sak jag haft svårt med, som jag fortfarande kämpar med, är att acceptera att jag inte är "normal" och att inte förvänta mig "normala" saker utav mig själv som andra klarar men inte jag. Det är inte särskilt snällt mot mig själv precis som #5 säger.

I detta fallet så är #7 det jag menade. Vad är mitt normala och vad fungerar för mig? När jag inte gör något om dagarna, inte orkar röra mig, orkar äta, hyperfixerar mig i 10h på något osv. så mår jag och fungerar jag inte särskilt bra. Folk pratar alltid om rutiner och vanor, att det får oss alla att må bra. Jag har inga rutiner, hur håller man ens en rutin? När hela hjärnan kaosar i ett virrvarr av tankar…. Hur tar man sig ur det och faktiskt gör något?

Det hjälper inte när man fastnar i denna passiviteten och så äter man inte för att man inte orkar och så blir man ännu tröttare för att man inte fått i sig något. Är super blodsockerkänslig och är genetiskt lagd för diabetes. Detta förvärrar nog det?

Det jag mest vill ha är bara en funktionell vardag. Att det innebär att jag kanske inte gör exakt allt alla människor gör, det kan vara svårt att acceptera men. Sålänge jag är funktionell. Jag vill bara kunna göra saker och inte bli förvirrad av allt som händer och allt jag gör.

Funderar på om det kanske har med att jag finner allt så överväldigande? Kaos i hemmet och ingen struktur, inga scheman… Det skapar en sådan stor otrygghet hos mig. Kanske det bidrar?

Sedan min hjärna. Jag spacear ut hela tiden. Har absolut inget bra minne av stunden… Det är typ som att verkligheten blir svårt att greppa tag i för alla tankar bara är i vägen och man blir helt vilse, det gör en också sååå trött. Vad var det jag skulle göra nu? Jag kom inte ihåg. Vad pratade jag om precis? Minns inte. Har jag tagit min medicin? Antagligen? Det är såå frustrerande. Hatar verkligen min diagnos, jag är så sjukt dysfunktionell och det sorgliga är att ingen ser det och ingen förstår det för de ser inte vad som händer i min hjärna. :(

Men jag har också det problemet #5 sa. Allt ska alltid vara rent annars känner jag mig äcklig och det är något jag fått inbankad i huvudet sen jag var 10 år. Hur kom du ut ur det tänket Zadeira?

#6: motivation till att göra saker man finner roligt.. Är det ett problem för folk med ADD?? Jag vet inte jättemycket om min diagnos tbh. Mycket möjligt?

Just nu känner jag mig jätterörig i huvudet, kom precis hem och minns inte vad mer jag skulle skriva. Ursäkta för rörigt inlägg haha

#8: Vad säger man? Ska ha uppföljning på måndag tror jag sp kan ta upp det då. Vet bara inte riktigt hur jag ska uttrycka nig och swn är det så brist på resurser… Vill inte ha en tilll boendestödjare om de inte är "fyrkantiga". Annars slutar det bara med att man pratar och inte får något gjort haha.

#10: kanske skulle det hjälpa om du skrev ner på papper/memo om hur du upplever din vardag och vad du skulle behöva hjälp med?
Har själv svårt att prata vid möten och uppföljningar, så brukar tycka att det kan vara till hjälp att ha allt man vill ha sagt på papper liksom.

#9 Jag fick "hjälp" av min depression att sänka kraven, eller snarare att ändra dem. När man knappt orkar ur soffan är inte städa prioriterat, den lilla stunden jag är pigg umgås jag hellre med mina älskade. Så på så vi tvingades jag ändra min vardag under min depression efter vad jag ville inte vad jag kunde.

Sen vet jag precis hur det är med att inte ha vanor och rutiner, tror man behöver det hur man än mår och hur man än lever. Jag har hjälpts mycket av min terapi, att jag hittat en sak varje dag jag gör efter klockan. Tex som enkel rutin är att jag tar mina mediciner samma tid varje dag. Där började en rutin som jag kan bygga vidare på när jag orkar, men jag har i alla fallen sak som jag gör mer av tvång att hålla mina rutiner än för att jag vill göra det.

Du har ju hund. Kanske kan du ta hjälp av dem till någon vana du kan börja med att förändra. Ex om du i samband med matning av hunden också lägger till en sak som du vet du vill ha gjort varje dag. Kanske diska ur glaset eller skölja ur toaletten. Att ha hund i sig innebär ju trots allt en viss form av organisation och det vet du att du kan, så varför inte dra nytta av det och utnyttja samma känsla av saker som ska göras?

#10 Du har svårt att;
*komma ihåg

• Hålla rutiner
  *Slutföra arbeten, rutiner och annat som du har kommit igång med.
  *Få något gjort.
  *Få vardagen att fungera. T.ex. mat, städ och tvätt.
  *Hitta en struktur i vardagen.

Skriv att;
Du behöver någon som inspirerar dig till att komma igång och göra det du ska och Inte bara den sociala biten.

Man kan välja bort de som man inte fungerar med.

#12: Vad klokt! Och vad skönt det måste vara att terapin gör en sådan stor skillnad så att du hittar tillbaka till att skapa rutiner.

Oroar du dig om du skulle bjuda in nära och kära ifall de skulle tycka att det var för stökigt? Jag oroar mig över det hela tiden. Vad är acceptabelt liksom? Sedan vill man ju kanske ha lite ordning för det kan hjälpa med stressen när man åtminstone känner lite kontroll över vad saker och ting är, kanske. Hur är det för dig?

När du håller rutinerna efter klockan, har du alarm då? Jo det är sant, har jag inte riktigt tänkt på! :) Frågan blir då att komma ihåg det. T ex jag går ut med Bismo (hunden) och efteråt så ställer jag undan lite i disken. Men då blir det: hur kommer jag ihåg att fixa disken efter promenaden? Försvinner så lätt i egna tankar och sen vet man inte riktigt vad som händer. Hur kommer du ihåg att du ska göra saker och exakt vilka saker det är efter klockan och tidigare saker du gör? Har du några strategier?

#13 och #11 Tack så mycket! Känns så himla skönt att veta tydligt vad man kan göra så blir man inte lika nervös :) Ska definitivt skriva ned det!

#14 Jag bjuder sällan in folk pga hur litet jag bor, men även också som du säger att jag tycker det känns lite för stökigt. Vet att de få som kommer hit ibland faktiskt skiter i vilket, men det är svårt att inte känna att man har det mycket rörigare än andra. Jag trivs ju egebntligen mycket bättre hemma när det är lite ordning och reda men det inntebär ju inte att jag gör det automatiskt utan jag måste faktiskt anstränga mig för att känna att det är värt det.

Sen tycker ajg det är skillnad på rörigt och skitigt. Ett tag lämnade jag matrester på spisen flera dagar och tyckte själv att det blev skitäckligt, så det har jag ändrat för min egen skull av ren självbevarelsedrift, medan jag inte bryr mig om att pantflaskorna står på rad på golvet bredvid skrivbordet för de är trots allt rena, bara röriga.

Jag hade alarm med titel på det jag skulle göra efter klockan i början. "19.30 Medicin" Sen har jag efterhand jobbat in det så pass att jag gör det på rutin helt. Det händer jag missar ibland, men då får det vara så tänker jag.

Det svåra är ju faktiskt att lyda alarmet och göra det man sagt när alarmet ringrt. Men tror att om man bara gör det direkt alarmet ringer så blir det nån form av rutin till sist och då är en del av ens normala dag. Eller så kommer man behöva alarm för vissa saker resten av livet och då får man arbeta in det som sitt normala.

Tycker dock som andra, om du kan få bättre stöd är det inte alls fel. Det blir ju som en form av alarm om någon kommer och säger att "du, ska vi inte…" Då är det dessutom lättare med motivationen eftersom en person kan peppa och stödja.

#14: Även om det såklart inte är snyggt och kanske känns rörigt men kanske att sätta upp post-it lappar (eller bildstöd) på olika ställen med påminnelser av något att göra? Tex vid diskhon så sätt upp en lapp med Diska så kanske det är lättare att komma på och passa på att diska något när man ser den? (Min brorsdotter har haft bildstöd sen hon var liten och det hjälper även mig med att komma ihåg vissa saker när vi är i sommarstugan tillsammans).

För mig behöver jag göra vissa saker direkt för annars har jag svårare att få det gjort, tex ställa ner sakerna direkt i diskmaskinen efter jag ätit, ställer jag det i diskhon har jag mycket svårare att senare ställa ner det.

Har du kontakt med habiliteringen? Iaf i Stockholm har de en visningslägenhet med diverse hjälpmedel och lösningar för saker som man kan skaffa (tror man kan få det utskrivet?). Liknande saker borde ju finnas i andra delar av Sverige också.

Så efter en väldigt överväldigande vecka full med saker så lyckas jag äntligen ta tiden att kunna svara ordentligt utan att känna press på tid och formulering.

Ganska trött i huvudet, men har lappen till imorgon i alla fall

#15: Jo men precis. Har också växt upp i ett väldigt pedantiskt hushåll så jag har lite svårt att släppa på vad som är normalt smutsigt, normalt stökigt. Blir då jättejobbigt att bjuda hem folk. Sen det där med smutsigt… Särskilt svårt med hund, särskilt nu när han fäller. Sedan allt grus han drar in sig med som hamnar överallt. Men jag har heller inte riktigt orken att dammsuga varje dag som en dåre. Allt känns bara så skitigt ibland, också som du säger, med gamla matrester. Men tack för svaret då har jag i alla fall en lite mer realistisk bild på det med städningen :) Idag när jag skulle städa, med mycket möda, lyckades jag att städa bra nog. Jag fastnar alltid och börjar skrubba huset rent från vägg till golv nästintill och städar så sällan av den anledningen att jag blir såå fixerad. Kan i alla fall vara glad att jag lyckades släppa lite på det, även om impulsen fanns där haha.

Ptecis! Jag tror också att människor stöttar mycket mer än ett alarm. Men det känns också som att man ber om för mycket. Man borde vara mer självständig och oberoende, särskilt när man ser funktionell ut. Fått den kommentaren många gånger att detta klarar jag ju visst det! Och det kanske jag gör. Men det krävs kanske 5 gånger mer för mig att klara det och med mycket kämpande som tar energin från att göra annat. Lite jobbigt att professionella heller inte förstår det. Som att målet med boendestödet är att jag ska klara mig själv på egen hand såsmåningom, i alla fall enligt vad de sagt. Jag är bara rädd att tänk så klarar jag mig aldrig själv, tänk så behöver jag det här stödet alltid. Vad är rimligt att behöva? Nu spårar jag ur. Men ja, jag funderar på om jag får pengar över någon gång så köper jag en gammal nokia. Om jag har alarm på en knapptelefon så blir det inte lika lätt att man sveper bort det som man gör på en touch-skärm och det blir mer "allvarligt" om det makes sence :)

#16: bildstöd låter som något som hade gynnat mig så mycket! Det enda problemet blir om jag till slut blir van med det. Då kanske man ska ändra färg eller plats på den med jämna mellanrum?

Har aldrig hört någon annan med mitt problem men har ett perception-problem och misstänker därav (av många andra anledningar också) att jag har det som man tidigare hade klassat som DAMP. Men ja… Mitt bästa sätt att beskriva det är som att vara i en mataffär. Du kanske behöver oregano så du går till kryddhyllan. Där finns också kanel, kummin, rosmarin och tusen andra kryddor. Men dessa kryddor ser man inte eller lägger på minnet för man letar efter en särskild krydda. Så fungerar min vardagliga perception. Lite som ett tunnelseende. Saker kan vara framför mig men jag ser inte dem. Såvida jag inte aktivt söker efter dem, men då måste jag aktivt koncentrera mig och lägga energi på att hitta saker i mitt synfält (förtydligar att det har inte med min syn att göra, jag kan se saker klart osv. Det handlar om att medvetet registrera det jag ser). Men ja, så har jag vant mig med något så har jag ännu svårare att märka dem. Så om man ändrar plats och färger osv på bildstöden lär jag märka att det inte är som det brukar och då är det större chans att jag "ser" dem. Hoppas min jättekonstiga förklaring "makes sence".

Jag tror inte det finns någon habilitering här, där jag bor. Det enda jag kan komma på är vuxenhabiliteringen men endast personer med autism kan få hjälp där enligt en psykolog jag pratat med

#9: Att inte ha motivation är absolut ett symtom på ADD som jag förstått det.

#17:
Nu vet inte jag vad sådana kostar då jag inte äger någon själv, men kanske en robotdammsugare vore något för de dagar det behövs dammsugas och motivationen/orken inte finns?

Tycker listan ser jättebra ut. Klart och tydligt.

#17 Så bra det som du har skrivit ner.

#18: Jo självklart men att inte ha motivation till saker man ens tycker är roligt?

#19: Åh det hade varit en dröm! Har kollat på sådana och de kostar all mellan 2-7000kr. Vill ju görna ha en som inte går sönder och vet inte hur bra de billigare skulle vara?

Tack :)

#20: Tack! Jag hade mötet nu och de sa att de skulle diskutera om mer stöd. Får se hur det blir :)

#21 ja, det är väl en del av varför det är en diagnos. Om det inte är ett problem/svårighet så är det ju ingen diagnos. Kan ju såklart vara andra orsaker som stress eller depression men just det där har jag förstått är ett symtom med ADD.

#22: Ah, jo! Jag menade bara att många andra med ADD/ADHD har inte alltid problem att hitta motivationen till att göra saker som intresserar dem. Men de saknar motivation till andra - många gånger nödvändiga - saker som kan upplevas tråkiga eller ointressanta.

Jag kan finna det jättejobbigt att ens försöka titta på en film eller serie, får ibland ångest över att jag använder upp min "hjärnkapacitet". Produktiva saker är svåra att göra för de är så förvirrande och krävande, roliga saker är svåra att göra för de slukar nästan upp en och sedan är man för hjärndöd för att fokusera på andra saker.