#0: Själva traumat har ju sin orsak från någon gång i det förflutna. Jag tror man behöver hitta den kopplingen för att förstå varför man blir stressad i vissa situationer. Om orsaken återfinns i det innevarande livet så kan den faktorn ofta spåras. Ett problem kan vara, åtminstone i mitt fall, att orsaken ligger i en tidigare livstid. Då kan man behöva anlita en s.k. 'regressionsterapeut' för att få hjälp med den processen.

Del två är att faktiskt förändra hur man reagerar på 'triggers' som liknar den ursprungliga situationen. Då kan man behöva jobba med KBT, hypnos, mindfulness eller liknande.

#1: tänker att du är inne på rätt spår i alla fall. Inom neuro act pratar man mycket om att fånga och acceptera de traumatiska minnena där (är det ett minne från detta liv fungerar det i alla fall en stund) och så klart mindfulness. Jättebra grejer

Alltså jag vet inte hur man tacklar det för efter halva livet har jag fortfarande noll koll. Jag är diagnosticerad med Komplex PTSD (Tidigare hette det kronisk) och jag har fortfarande fruktansvärt mycket problem med det.
Iom att jag faktiskt inte vet och mest kör på undvikandemetoden (får stabiliserande samtal och läkemedel) så har jag ingat konkreta råd.
Trygga dofter, såsom rökelser och parfym, kan grunda mig lite när jag får flashbacks.

Men det var mardrömmarna jag tänkte på. Jag får en blodtrycksdämpande medicin som heter Alfadil mot mina mardrömmar, väldigt lås dos iom att jag har ett normalt blodtryck, och den har djort under för min sömn. I perioder får jag fortfarfande mardrömmar, men det är mycket mindre än tidigare.
Det är ju licenspreparat men fråga din läkare om det, det har verkligen hjälpt mig.

#3: Tack för tipset, aldrig tänkt på att man kan göra så förr, men om du har komplex PTSD har du det nog värre än jag har det.

Nu har inte alla metoder funkat för mig, men det som gjort det är Neuro-Act och KBT. Mot mardrömmarna har det hjälpt bra, så mediciner har jag inte behövt ta, peppar peppar.

Sedan tror jag att det är bra att tänka som Ronja: Om man inte ger sig ut och tacklar sina problem, då kommer de stå kvar där och tjura. Det är nog ganska viktigt.

Lite off topic, men jag tycker att det är värt att nämna
Jag vet ju om att det finns många deprimerade och mentalt instabila som säger att de inte litar på psykvården på grund av alla nitar de gått på, det förstår jag helt och fullt. Dock tror jag att det är så med psykologer och andra skrynklare att det mycket handlar om att hitta "den rätta", för det är ju hjärnan vi pratar om. Jag borde veta, har varit väldigt cyniskt lagd innan jag började må bättre.