Kan det ha med din självkänsla att göra?

Ja det kan det absolut. :( Hur får jag bättre självkänsla?

Rädsla kan verkligen vara en stoppkloss och hindra människor från att leva ut sina liv och önskningar ordentligt.
Du har alldeles för höga krav på dig själv.
Du måste helt enkelt lära dig att misslyckas. Vad är det värsta som kan hända?
Att det blir fel? Hur farligt är det?
Varför inte ge dig på något som du vet att du misslyckas med. Sedan vet du att det inte är farligt att inte kunna allt.
Det är bara du som kan ändra på dig själv.
Jag har också alltid varit rädd att misslyckas, att göra fel. Jag har därmed missat en massa möjligheter i livet. Som jag inte direkt grämer mig över, men jag ångrar så att jag inte vågade mer när jag var yngre. Nu ser jag helt annorlunda på risker och misslyckanden.

#3: Tack för ditt svar!
Ja, jag är otroligt rädd för att misslyckas. Jag kan minnas pinsamma saker som hänt mig för måååånga år sedan, helt plötsligt och må riktigt dåligt. Sedan börjar jag tänka på aaallt som är 'dåligt' med mig, och så får jag rejäl ångest och ibland vill jag inte leva längre.

Jag är en väldigt otrygg person. Jag har massor av saker jag velat prova i livet som jag inte gjort än…
Är du själv mer modig nuförtiden?

Du kan nog ha nytta av att se Vetenskapens värld på SVT-play om minnen. Där får vi reda på varför det är så mycket lättare att minnas misslyckanden än triumfer.

Så är minnet att man minns de dåliga händelserna för att lära sig av dem och inte upprepa eller åtminstone försöka att inte hamna i samma fälla en gång till.

Framgångarna minns vi ju med glädje. Försök tänka på dem i stället (när du lärt dig av det fåtal misslyckanden som du minns).

Som Sindri skrev: "Du har alldeles för höga krav på dig själv"

Se dig om hur andra är. Jämför inte med skryt, för folk talar inte gärna om sina misslyckande, hade de gjort det så hade du fått reda på hur bra du är.

#5: Tack för tipset om programmet. Jag ska kolla in det.

Här är länken:

https://www.svtplay.se/video/29761322/din-hjarna/din-hjarna-sasong-2-dina-minnen?info=visa

Håller med om att självkänslan är 'boven' i dramat. Således behöver självkänslan stärkas men det sker inte av sig självt, man måste träna!

Att träna sin självkänsla är inte så lätt alls men fullt möjligt. Man behöver upprepade gånger intala sig själv att man är bra, vacker, klok, värdefull, älskvärd etc. Upprepningen är för att 'programmera' sin högerhjärna till en ny verklighetsbild. Talet 21 tycks vara magiskt i det här sammanhanget, dvs upprepning av ett 'självkänslamantra' fler än 21 gånger.

Vill man ha tips om träningsmetoder kan man förslagsvis läsa Mia Törnbloms böcker, exempelvis: Självkänsla nu!

#8: Ja, kanske ska jag prova att säga sådant högt till mig själv, men det känns så märkligt eftersom jag inte tycker att det stämmer. Men jag ska försöka.

Tänk efter; finns det någon anledning till att just du skulle vara så mycket sämre än andra?
Gör en lista med två spalter. I den ena skriver du vilka bra egenskaper du har, och vad du är bra på. I den andra spaltern skriver du ner dina dåliga sidor och vad du är väldigt dålig på.
När du läser sedan så tror jag du är som folk är mest. Det vore ju fullkomlgit odrägligt om du skulle vara bäst på allt.
Tänk efter när du möter folk i affären, i telefonsamtal med företag och myndigheter. Inte är väl alla världsstjärnor - men de funkar bra ändå.
Jag tror att jag lärt mig genom åren att vara Good enough.
Inte någon världsstjärna på något, men jag jobbar på och gör mitt bästa.
Det räcker fullkomligt. Jag tror i alla fall inte att jag gjort världen sämre på något sätt.
Du skulle behöva utmana dig själv och göra något som du tycker är väldigt läskigt. Du kommer att överleva även om det inte går vägen.

En sak som jag tror är väldigt nyttig för alla som har prestationsångest är att gå en studiecirkel, kanske med teater, sång eller föredrag. Det är så himla läskigt att var uttittad och utlämnad åt andras blick och dom, men oj så nyttigt det är. För mig har det varit väldigt utvecklande. Jag har tappat massor med rädslor.

#10: Tack! Jag ska försöka utmana mig mer, och vänja mig vid att prestera och minska min ångest kring det.

Har sjungit i kör förut, har till och med sjungit solo ett par gånger i skolan.

Visst har det varit riktigt nervöst, men okej ändå. Problemet är att varje gång jag vet att jag kan bli bedömd och få negativ kritik mår jag dåligt igen.

Nu känner inte jag dig, men om jag ska bedöma utifrån vad du skriver i huvudtexten här, tänker jag direkt på det där klassiska att man sätter för höga krav på sig själv. Jag vet många, mig själv inkluderat, som gör så för att man tror att man måste vara "bäst" för att vara lyckad, när sanningen är så att det räcker att vara bra. Sverige är ju landet lagom, men få Svenskar vet hur man lever ett "lagom" liv liksom. Vi är väldigt måna om att behaga andra när det viktigaste är att behaga sig själv så att säga. Kanske sätter du för höga krav på dig själv?

#12: JAAA! Tack.

Jag ska tänka på det, det viktigaste är att behaga mig själv. Jag sätter absolut höga krav på mig själv.

#13: Har själv varit perfektionisten som är livrädd för kritik. Man tänker som "Kritik = dömande" men det behöver det ju inte vara, det kan ju också vara nyttig feedback. Tänker man så kan man ju se fram emot det på ett annat sätt än om man tänker att man kanske blir dömd snarare än bedömd får jag väl lov att tillägga :) Hoppas på det bästa för dig, klart du ska starta eget om det är vad du verkligen brinner för.

#14: Åh! Vilket bra råd. Feedback, jag ska se det som det istället. :) TACK!!

#0: Börja med de saker du redan vet.

”Jag har hela mitt liv klarat skolan väldigt bra, och har ungefär medel/över medelbetyg i de flesta ämnen, utom matematik. Den förstår jag mig inte alls på.

Saken är den att, trots att jag vet att jag 'klarar' mycket (studerar en distanskurs på universitet nu med högsta betyg i allt hittills) så har jag sådan enorm rädsla att göra fel och bli bedömd. Det har lett till att jag inte haft många jobb, inte vågar starta företag trots att jag tror jag skulle gilla det, inte vågar göra saker där andra kan 'bedöma' mig på olika sätt.”

Redan där har du många tecken på att du är en högpresterare. Där finns också många tecken på att du har extremt höga krav på dig själv. Du behöver anpassa dina krav på dig själv och du behöver bli mycket bättre på att klappa dig själv på axeln när du gör saker som är bra. Kort sagt behöver du bli mer rättvis mot dig själv.

Du säger till dig själv att du är rädd att andra ska nedvärdera det du gör. Det är du som nedvärderar dig själv genom att lägga ansvaret på andra. Vad andra tycker är ointressant så länge som du är nöjd själv. Erkänn och var stolt över dina framgångar. Även om någon annan tycker att du har gjort något mediokert eller dåligt har du rätt att vara nöjd. Du vet hur mycket ansträngning som ligger bakom, du vet vad du har lätt och svårt för.

Jag tror du skulle ha nytta av en mentor. Någon du litar på och som har mycket livserfarenhet och kan hjälpa dig kalibrera din förmåga att värdera dina prestationer på ett rimligt sätt, och kanske guida dig ibland i dina livsval. Fundera över om du har en sån person i din närhet. Kanske någon du ser upp till. Helst någon du inte har en beroendeställning till (exempelvis en chef eller familjemedlem). Fråga honom eller henne om hen kan tänka sig att bli din mentor, träffas ibland och prata om ditt liv och dina upplevelser. De flesta tackar nog ja till det.

#16: Tack, vilken bra idé. Jag ska fundera på det där med en mentor. Mycket ligger väl i att jag har så dålig grundtrygghet och självkänsla att jag ständigt söker bekräftelse från andra, eller utifrån prestationer. Små misstag blir jättestora i mitt huvud.

#16: Väldigt träffande och bra skrivet, Niklas. 👍😊

#17: Jag förstår det du skriver. Håller du med mig om att det är uppenbart att du är mycket duglig inom åtminstone ett gäng områden som du har beskrivit ovan? Om det handlade om någon annan skulle du se hen som duktig, eller hur?

Bekräftelse från andra är bra, men bekräftelse från sig själv tycker jag är bäst. Ödmjukt skryt är inte så dumt om det så bara är dig själv du skryter för. 🙂 Fira dina segrar. Du ska se att om du börjar uppmuntra dig själv vid varje tillfälle du får, blir det ganska många tillfällen. Strunta i vad andra tycker tills vidare. Skriv ner minst en sak varje dag som du har gjort bra. Hur stor eller liten den är spelar ingen roll. Det är bara för att du ska se hur snabbt det blir ganska mycket även objektivt sett.

#18: 🙂

Och lär dig att bakom varje lyckande finns det många misslyckanden.
https://www.svd.se/listade-misslyckanden--cvt-spreds-over-varlden
Hur skulle annars människan övehuvudtaget utvecklas. Tänk bara att lära sig gå. Så oerhört läskigt att släppa taget.
Det här är en av de bästa dikter jag vet;

En gång började du gå.
Du släppte tingen omkring dig
och kastade dig ut på golvet
utan att hålla i någonting.
Gör om det.
Gör om det!

Ingrid Sjöstrand

#20: Så sant vi är alla nybörjare en gång!

Om det är någon som fortfarande läser den här tråden, har ni några bra tips på jobb på distans? :)

Oj, det beror helt på vilken typ av jobb du villa ha och vilken utbildning. Som frilansare kan du jobba hemma inom en rad områden, allt från fotograf, skribent till ekonom, programmerare……
I och med pandemin har ju också många anställda kunnat jobba hemifrån, men det är kanske inte det du menar?

Telefonsäljare, konstnär, marknadsundersökare, författare, illustratör, telefonsupport, webbsupport, bloggare/vloggare/poddare, internetentreprenör, systemtestare, hacker, skräddare, frilansande någonting, tillverkare av handarbeten, lärare på distans, influencer, konditor.

Tack för era tips. Alltså, jag måste bara välja något och börja på något sätt. :) Det är ju det där med mitt dåliga självförtroende. Har tänkt många gånger att jag vill börja blogga eller lägga ut videos på Youtube…

Fotograf har jag också tänkt på, om man kan sälja stockphotos… Vill helst jobba helt hemifrån om det är möjligt.