Tankar och känslor om kriget i Ukraina
Tänkte att det nog är fler än jag som skulle behöva en plats där man kan få ventilera sina tankar och känslor om vad som nu pågår i Ukraina.
För mig är Psykologi en trygg sfär så det kändes rätt att starta tråden här inne.
För diskussioner om det politiska finns det andra sajter.
Så, hur mår du i allt det här? Känner du dig orolig, ledsen, förbannad?
Har du familj, släkt eller vänner i Ukraina?
// Harley
Jag känner ingen nere i Ukraina men jag har upplevt på tok för mycket otrygghet i mitt liv. Ju äldre jag blir och ju mer distans jag får till den värsta tiden, desto lättare blir det för mig att försöka föreställa mig hur människor i krigsdrabbade områden känner.
Jag känner ingen direkt oro för min egen eller Sveriges säkerhet men jag känner mig så fruktansvärt less på elände i världen. Först två år av corona och när det nu kanske, förhoppningsvis börjar komma under någon form av kontroll så kommer nästa käftsmäll. Gah!
…sen var ju inte världen direkt någon utopi innan corona, men ni förstår nog hur jag menar.
// Harley
Jag är så rädd för min väninnas skull, hon är i Kyiv och planerar inte att lämna. Vi har inte hört något sen i lördags.
Sedan är jag arg och ledsen över hur det kan ske, det är så absurt att det faktiskt hände, jag trodde de bara skulle visa muskler men nej, karln har ju blivit flågalen, och inte har han folket med sig heller.
För sveriges skull är jag inte oroad. JAg vill bara att det här ska ta slut. Helst igår.
Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell
Bra tråd som behövs! 💕
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Mådde skit innan så jag försöker att inte tänka på det för mycket men det ligger som en dov värk i magen och bak i huvudet. Kan ju inte helt avskärma mig från tankar, bilder och nyheterna.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Jag har väldigt lätt att skena iväg i katastroftankar så oron finns med hela tiden, försöker att inte läsa för mycket.
Vi följer nyheterna slaviskt. BBC är på från att vi går upp tills dess att vi går och lägger oss. Så länge vi vet vad som händer och vi håller oss informerade så känns det "enklare" att hantera.
Tack och lov och helvete också, fick vi sms från vår ukrainska väninna. We're ok, will join fight plz pray for us. will text in a few days
Ångesten är skyhög. Jag vill bara att ryssarna lämnar både Kyiv och Ukraina.
Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell
Personligen är jag inte den rädda typen och känner ingen oro däremot finns det med i tankarna hela tiden man kan liksom inte släppa det som sker för det är så ofattbart hemskt och jag vill göra så mycket mer än skänka pengar jag vill göra insatser på plats men det får vänta på sig tills kriget lagt sig.
Tack och lov för röda korset som lagligt kan befinna sig i länder i krig dom med flera gör fantastiska insatser.
Lyssnade för en stund sedan på Ukrainas President Volodymyr Zelenskyj tal och det var så gripande att höra på.
Två ord vill jag höra nu och det är eld upphör, man vill bara att det här helvetet tar slut så Ukraina kan gå vidare. Såg att Ukrainska flyktingar anlänt till Sverige och det är en sån fin öppenhet om mottagande där människor öppnar både sina hem och skänker jag tycker det är så fantastiskt vackert hur människor ställer upp när det är kris det värmer så enormt och vi får göra vårt absolut bästa för dom som söker sig hit ❤️
- Redigerat 2022-03-01 14:23 av [regnar]
#6: Har ni hört något mer från era vänner i Ukraina? ❤️
Tänker på dig, fruktansvärt att inte veta.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com