Hur slutar jag gråta? :(
Hej! Jag har inte skrivit på denna sajten, men den verkade passande.
Jag har så otroligt lätt för att börja gråta, de kan vara av små saker, men ofta, bara jag börjar prata lite allvarligt om mig själv så börjar jag gråta.
Exempel idag: jag gick ut ur klassrummet och pratade med en lärare om mitt betyg, jag är helt lugn och sen helt plötsligt så börjar jag gråta? Så att de kommer tårar. Vad gör man åt det? Några tips? Jag vill liksom inte börja gråta för varje lärare bara jag öppnar munnen…
Nu mår jag dåligt i hela kroppen efter det, det är så utmattande.
Jag pratade med min mamma om det sen, började gråta då också :/
Ps. Försökte iaf hitta passande etiketter men det gick inte så bra.. ;)
Försök analysera dig själv för det är bara du själv som kan hitta svaret inom dig.
Vad var det inom dig som utlöste gråten? Var det något som läraren sa? Något du tänkte? Något du kände?
När du hittar vad det är som triggar din gråt kan du börja bearbeta liknande situationer i tankarna. Det kommer att ta tid och så småningom kan du bemästra sådana här situationer tror jag. Berätta hur det går!
#1: jag blev ganska besviken, och orolig över att det skulle sänka betyget :/
Läraren var jätte bra <3
#2: Bra, där har du börjat hitta vad det berodde på!
Var likadan i tonåren. Kunde börja gråta för ingenting. Vet inte om det berodde på hormonomställningen i puberteten. Det gick i alla fall över när jag blev äldre. Ingen direkt tröst, för det är jobbigt när tårarna bara kommer utan att man kan hejda dem.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
Jag börjar också gråta ibland. Jag tror det har och göra med att man känner sig liten
#5: ja.. eller utsatt eller vad man ska säga :/ :)
Starta ny diskussion