Har alltid haft svårt för att prata med alla men svårigheten för att prata eller umgås med män jag inte känner 100% har blivit värre sedan traumas jag upplevde för några år sedan. Spelar ingen roll vilken ålder såvida de inte är barn.

#0: jag delar faktiskt inte in de jag pratar med i kön.
Vissa är svårare att nå, andra är lättare 🤷🏼‍♀️

Nej, gällande folk i min egna ålder har jag tvärtom alltid haft lättare att prata med motsatt kön (killar). Även om det såklart beror mer på individen än kön så har jag överlag haft lättare att umgås med killar än tjejer, jag har haft fler killkompisar än tjejkompisar osv.

När det gäller yngre eller äldre personer är det ingen skillnad.

Jag har egentligen aldrig tänkt på det men skulle nog hävda att det är väldigt jämt, kanske fler killar/män. Dock så gillar jag inte att umgås med människor. :')

För mig har det bara med personens beteende och sätt att uttrycka sig på att göra om jag klarar att umgås med hen eller inte. Pratar någon på ett visst vis, vill ha mycket ögonkontakt eller klär sig men en detalj i det hela stör mig så har jag svårt för att prata med den personen. Låter antagligen skumt men det är så jag funkar.

Det har jag aldrig märkt. Tycker det är lika lätt att prata med alla.

För mig handlar det nog om personligheterna. Vissa personer har en sådan utåt personlighet att de känns skrämmande på något vis, dessa människor finner jag extremt svårt att prata med.

Nej.
Oftast lättare att prata med män då jag alltid varit en mer pojk flicka.

Har alltid haft lättare för att prata med folk av motsatt kön. Kvinnor (tanter) i min egen ålder går inte alls, däremot betydligt äldre eller yngre går bra.

Tror nog jag egentligen har lättare att prata med kvinnor (de av motsatt kön) av någon anledning.

Efter något som hände mig när jag var precis över 20 så blir jag alltid nervös när jag ska prata med främmande vän. Med folk jag känner spelar det ingen roll att den jag pratar med råkar vara kille. Men ja, främmande män kan ge mig PTSD känningar och det gör det extremt jobbigt.

Jag vill ju att inte att denna stackars människa ska tro att de gjort nåt fel för att jag börjar gråta när vi ska ta i hand eller att jag darrar som ett asplöv.

Jag kan prata med vem som helst om det bara gäller småprat och ytliga saker.
När jag träffade en manlig psykolog en gång, så var det ju bara väldigt ytligt och då gick det bra men jag tror inte jag skulle vilja ha en manlig psykolog för jämnan.

Tack för att ni delar med er, intressant att det är så olika!
Hemskt dock att det i flera fall beror på trauman, jag förmodar att det åtminstone delvis är så hos mig också.
Vet faktiskt inte när jag började få svårare för att prata med killar, kan inte komma ihåg att det var så i skolan även om det var lite annorlunda än med jämnåriga tjejkompisar.

Jag är introvert, och har märkt att med en del andra introverta kan det bli extremt krystat för ingen av oss driver ett samtal. Småprat/kallprat är alltid lättare med en extrovert som driver på. Kön spelar ingen roll, varken på privat plan eller tex om jag är hos psykolog eller läkare, det är personkemin som måste klicka.

När jag var yngre sken min osäkerhet genom rätt tydligt när jag pratade med killar och jag fixade det inte riktigt, men sedan 20-årsåldern när man insåg att inget längre var som under skoltiden blev jag mycket bekvämare att prata med båda könen.

Har inte svårt att prata med något kön. Men personer som är riktigt obekväma och inte kan underhålla ett samtal är mardrömmen. Jag smittas av energin och plötsligt känner jag prestationsångest och allt känns så himla obekvämt och jag vill bort från situationen.
Blir jag förberedd på att någon jag ska träffa är väldigt blyg och väldigt obekväm med att behöva prata och ta plats, då blir det en utmaning att försöka få personen avslappnad, eller att lyckas få den att le. Vill att folk omkring mig mår bra.

Det är när jag råkar ut för det oförberedd som jag inte klarar det.

Nej… inte generellt.
Allt beror på vilken kemi jag har med personen. Vissa känner jag obehag av, och får dåliga vibbar av oavsett kön.

Andra kan jag prata avslappnat med.
Men om man tar det till ytterligheterna- så kommer jag generellt bättre överens med kvinnor än med män. Generellt. (Jag är själv kvinna.)

Det kan dock variera rejält…