Varför har vi svårt att se nyanser?
Varför har vi så svårt för att, bildligt talat, se nyanser i det vi talar om utan delar upp allt i svart eller vitt?
Inte minst märks detta i de politiska diskussionerna på iFokus (vilket vi inte behöver fördjupa oss i här) under hösten där det verkligen har blivit två "läger". Allt är inte svart eller vitt, det finns en väldans massa grått däremellan - där faktiskt de allra flesta hamnar, oavsett om det är politik, religion, hundraser eller kaffesorter vi talar om.
I många fall finns det dessutom ett helt spektra av andra färger.
Varför blir det så?
Och förstärks det vid kommunikation på sociala medier? Definitivt, skulle jag påstå.
Vi kanske skulle ha mer av "Fifty shades of Grey"? 😮😀😘
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Handlar kanske om respekten för andras åsikter. Att tillåta andra att tänka på annat sätt än en själv.
En del skriker ju ut "tycker du inte som jag så har du FEL!!!"
När det gäller politiska diskussioner så finns det ett (!) parti som går utanför allt som samtliga övriga partier står för och det påverkar såklart diskussionerna.
Sajtvärd Katter iFokus
Håller med dig. Nästan alltid finns det flera sanningar samtidigt. Beror bara på vad man optimerar för vad som är mest sant.
Ytterst få saker som är enbart bra eller dåligt, svart eller vitt.
Ofta verkar det bli en tävling om vem det är mest synd om, utan att acceptera hur flera kan drabbas samtidigt.
Mvh // Johan
Och sedan finns det även de som, nästan med flit kan tyckas, ständigt misstolkar vad folk skriver och då är det inte konstigt om konflikter uppstår.
Jag tror det uppstår konflikt med identitetspolitiken. Det blir vi vs dem - mentalitet som delar upp grupper istället för att skapa samhörighet.
Sedan finns det ju många människor som vill väl men inte riktigt kan relatera till andras kamper. Någon som mår dåligt på en vardagsnivå och kämpar med depression mår kanske inte så bra att höra att de är en dålig människa om de slutar höra av sig regelbundet till vänner och familj, vilket kan vara en svårt grej att göra för någon som kämpar med sig själv på en daglig nivå. Någon som har extremt lite pengar kanske inte mår så bra att höra att de skiter i miljön för att de inte har råd med solpaneler och miljövänliga alternativ, ekologisk mat osv. Någon som kämpar med diverse matallergier blir nog inte så glad att höra att de är en mördare eftersom de inte tål att leva på en enbart vegetarisk kost. Någon som har utmattningssyndrom och inte kan jobba heltid blir nog inte glad att höra att de måste donera till välgörenhet och göra volontärarbete för att vara en bra människa. Listan kan göras hur lång som helst. Det blir lätt fel när vi utgår från våra egna upplevelser och sätter standarden på vad en vettig människa är och skall prestera utifrån vad vi själva klarar utan att tänka på att många människor inte har samma förutsättningar.
- Redigerat 2022-11-05 22:07 av [Tismon]