![[Sommarros]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Deprimerad och ångestfylld av sociala kontakter
Jag orkar inte med krav. Sociala krav.
Det gäller oavsett det är jobb eller studier, eller att umgås på fritiden.
Det känns som att alla förväntar sig mer av mig än vad jag varken har lust till eller ork till.
Skoluppgifter är omfattande, med inslag av redovisningar, seminarier och andra sociala aktiviteter utöver själva skrivandet.
Dessutom får jag extrem ångest av att se scheman över kommande inlämningar, tentor, lektioner. Läshänvisningar i litteratur…
Ja, allt blir bara FÖR MYCKET.
Jag tror redan innan att jag kommer misslyckas med allt. Jag orkar inte!
Dessutom känner jag mig så ensam för det är svårt att få vänner på universitet.
Jag har knappt någon att umgås med på fritiden heller, och även om jag hade så hade jag nog inte orkat för jag behöver ta igen mig från studierna OCH hinna studera också.
Vet inte vart jag vill komma med det här… jag vantrivs med att studera, men jag vantrivs med att jobba också. Jag orkar inte!
Har du någon studentkurser du kan vända dig till?
Dina upplevelser delas nog av flera och du behöver få hjälp att strukturera din vardag.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Nej…
Jag har pratat lite med en del av de jag studerar med.
Men jag är väl lite orolig för att de andra ska stöta bort mig helt om jag är för ärlig med att jag mår dåligt, känner oro, ångest och så vidare.
Jag har klarat allt hittills… vi är inne på tredje kursen, och jag har inte fått något underkänt än så länge..
Men jag tror att min upplevelse blir värre för jag pendlar, och det tar mycket tid och jag mår dåligt av att känna mig instängd på tåg och buss…
Hade jag bott på orten jag studerar i kanske det skulle kännas bättre.
Men det har alltså gått ca. två månader och jag är inne på tredje nu… (eftersom vi började i slutet på augusti så räknas väl mest september).
Kanske är det en vanesak, och att jag kommer må bättre med tiden.
Jag hoppas det.
Jag menad studentkurator och inte kurser. 😒
Ta till dig att du än så länge klarat alla kurser trots att du känner som du gör.
Var stolt över dig!!
Det är en pina att pendla för många och det tar kraft och energi.
Kräv inte för mycket av dig själv utan ta en utmaning i taget.
Om du börjat på en längre utbildning med ungefär samma studentkamrater så kommer det kanske lösa sig med tiden.
Men det är svårt att ta till allt när det är så mycket nytt.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Ja, såklart.
Jag ska kanske boka in något samtal med en kurator på skolan! :)
Jag hoppas också på att jag kan få vänner med tiden…
#4: Det tror jag du får oxå vänner alltså och du är duktig men det är också viktigt att du trivs under sin studietid.
Ibland behöver man bolla vad man tänker och känner och förmodligen känner de flesta som du någon gång men det är en klen tröst just nu.
Har du någon i din närhet som du har förtroende för så prova att berätta hur du känner.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#5: Ja jag har berättat vad jag känner för en i min närhet…
Men min ångest minskar inte ändå..
#6: Det är bra att du inte är ensam med fina tankar så även om det inte lindrar ångesten direkt så fortsätt att prata med någon du har tillit till.
Jag rekommenderar oxå att du bokar en tid med en kuratorkontakt på studenthälsan.
De förstår vad du går igenom.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
Starta ny diskussion