Ja, jag går hos en just nu och det tycker jag är bra. Synd bara att jag inte får träffa henne oftare än en gång varannan månad.
För många år sedan gick jag hos en psykolog och då träffades vi en gång i veckan, det kändes mycket bättre.

Gick på kbt under många år, det hjälpte mycket. Man fick se saker ur annat perspektiv, fick bra vertyg att använda i vardagen hur man kan tänka/se på saker. I mitt fall då där jag mådde mycket dåligt så fastnar man lätt i samma tankemönster och kbt hjälpte att visa andra sätt samt förstå sig själv lite bättre.

Går på traumabehandling och det innefattar även samtalsterapi (KBT). Jag har inte gått så länge, har bara haft tre sessioner hittills, men de få jag har haft har hjälpt mig mycket.

#0: jag har gått på flera olika…fast väldigt många år sedan…har blandade erfarenheter, både bra och dåliga.

Jag tycker att det handlar väldigt mycket om personlig kemi, faktiskt mer än inriktningen på terapin (KBT eller något annat).
Den senaste terapeuten jag gick hos var klockrent rätt för mig och hon läste mig väldigt bra. Förstod precis när hon skulle peppa och pusha och när hon skulle släppa lite på "kraven".

En annan jag gick hos, visserligen i gruppterapi, funkade det inte alls med:
Lona: "Jag får ångest av att uppmärksamma hur ångesten känns"
Terapeuten: "Jamen, då tänker du fel!"
L: "Jo, men jag bekräftar snarare ångesten och det blir värre"
T: "Men du gör ju på fel sätt, så kan du inte tänka! Man kan inte få mer ångest av KBT!"
L: Men hjälp mig tänka rätt då för f-n!"

Det säger väl en del att den enda anteckningen jag gjorde vid det mötet var att skriva IDIOT med stora bokstäver. 🙄😬

Bland det värsta är att försöka beskriva hur jag mår, när jag själv inte har några ord att beskriva känslan med.