´Jag har aldrig mått bättre! Jag lämnades ifred, ingen tjatade om att man ska göra saker eller umgås. Var bara jag och lugn och ro! För min egna del får det gärna komma en till så jag slipper umgås med alla eller göra saker!

All begränsning och respektlösa människor.
Visade bara hur egoistisk människan är och hur segtänkta folk var kring spridningen.

Inte kunna träffa nära och kära på samma sätt var jobbigt. Alla försiktighetsåtgärder på jobbet påverkade mycket och användningen av munskydd var inte bra för min hals eller näsa, och fått känsligare hals&näsa efter allt det användandet. Trött mentalt efter allting, speciellt på jobbet. Men så fort allting släppte och vi personal även slapp testa oss från februari iår blev det bara bättre och bättre

FÖRDEL dock! Var att de begränsade på många ställen = inte lika mycket folk = skönare som tex på djurparker och sånt. Slippa trängseln.

Har inte påverkats ett dugg faktiskt.

Jag sade upp mig från jobbet, varje gång arbetstidsmodellen gjordes om så fick jag svårare att ha ett liv med, jag sade typ bara hej till min man och gick och lade mig när jag kom hem, långa jobbresor etc. Jag och min man kom fram till att vi ville ha möjlighet att leva i nuet och kunna umgås och göra saker nu och inte bara tänka det ska vi göra som pensionärer och tack vare att vi bor billigt och inte har några lån så har vi faktiskt haft god ekonomi ändå och vi har tid att göra saker ihop. Lite tråkigt vara hemma dock hela tiden så jag söker deltidsjobb nu men kommer aldrig återgå till som jag hade det förut. Man måste kunna umgås med nära och kära i nuet med pandemin har visat att det inte är säkert att man lever till pensionen så viktigt leva i nuet med.

Är ju inte ute så mycket bland människor, så jag var glad att folk höll avstånd och att det fanns hand sprit i affären jag handlar i. De har fortfarande flaskor framme men det är ofta slut i dem numera vilket jag inte gillar, det borde finnas hela tiden och i framtiden också.

Det är självklart fruktansvärt med alla människor som dött och blivit sjuka för alltid men sen blev jag själv sjuk (inte Covid) och fick annat att tänka på.

Tankarna finns ju där i bakgrunden men inget jag direkt tänker på varje dag, jag har som sagt fullt upp med mitt liv.

Nä inte alls faktiskt. Jag levde isolerat redan innan pandemin. Det enda jag märkte det på var ju att man hade mask på sig och tvättade händerna oftare.

#5: Ja, det där funderar jag över - varför inte ta bort desinfektionsflaskorna om de ändå inte fylls på? Jag retar mig faktiskt när de finns där och det är ytterst få som verkligen fungerar.

#7. Håller helt med dig. De skyddar ju folk från att sprida annan smitta också.

#3: inte jag heller faktiskt…möjligen lärt mig lite om att bunkra. :)

Har inte påverkats särskilt mycket. Träffade inte så mycket folk tidigare heller, och tyckte det var skönt att alla höll avstånd. Det kan irritera mig nu att folk slutat göra det. Smittan är ju inte borta bara för att den inte räknas som en pandemi längre.

Jag har tyvärr märkt att folk blivit alltmer asociala både under och efter pandemin. Man skulle ju inte vara social i "onödan" och hålla avståndet, och många fick jobba hemifrån. Jag som är en social människa har lidit av att det har blivit svårare att få kontakt med människor (undantag finns givetvis). Idag går många bara och stirrar ned i sina mobiler och undviker sin omgivning dessutom.

Det är väl också att mycket har förändrats på 20 år iom digitaliseringen. Så sent som på 90-talet när jag var tonåring, var det ganska radikalt annorlunda. Man kunde stanna och prata en stund med grannar eller folk man mötte på stan spontant. Idag gör folk inte det på samma sätt (om man inte vill något viktigt eller behöver låna något). Vissa säger att det nog kommer att bli värre med folks asociala beteenden, men jag hoppas på ett trendbrott.

Tror även att pandemin tyvärr ökat problemen hos folk med social fobi bl.a.