Det här var svårt att formulera (och vad är egentligen "normalt"?) men om man tänker sig personer som fixar jobb/studier och vardag någotsånär, som inte behöver söka hjälp för psykisk ohälsa alternativt har relativt lindriga problem som går att hållas i schack utan slutenvård eller specialister?

Hur funkar er vardag?
Hur tänker ni när ni ska till jobb/skola? Och hur mår ni när ni väl är där?
Händer det ofta att ni får ställa in saker som ni verkligen vill göra men inte fixar mentalt?
Upplever ni att ni har ångest för saker och ting (eller inte av någon anledning alls), så pass mycket att ni inte kan hantera den själva?
Och hur mår ni när ni mår dåligt psykiskt (vilket de flesta gör någon gång i livet)? Klarar ni av vardagen eller hur löser ni det?

Berätta gärna lite om er vardag, hur ni mår och känner! Vad behöver du kämpa med för att få världen att funka? Jag fattar ju att man inte skuttar ur sängen varje morgon med ett leende på läpparna och "HURRA! En ny härlig dag att ta vara på!" men jag vet ärligt talat inte hur det är att inte leva med psykisk ohälsa.🌸