Nej, anpassar nog språket efter situation, men inget jag tänker aktivt på.

Inte alls.
Jag kan undvika ord för andras skull ibland men inte för min egen.

Döden t.ex är en av få händelser vi alla har gemensamt. Oavsett samhällsklass, kön, ras osv. Något vi alla måste gå igenom och ändå är det ofta ett ämne som är svårt att prata om.

Personligen har jag inte svårt att prata om döden.

#0: Jag får leka papegoja efter Maria här:
Jag väljer ord och uttryck av hänsyn till andra men för min egen del är inga ord 'tabu'. Så när folk pratar med mig kan de göra det utan filter, så att säga. 🙂

Jag älskar att prata om döden och att lära mig mer om både vår egen och andra kulturers förhållningssätt, ritualer etc som berör döden i dåtid, nutid och framtid.
En nära vän är väldigt ängslig för både sin egen och sina närmastes bortgång så vårt pågående projekt är att jag får agera 'medlare' mellan henne och Döden.
Hon har redan kommit en bra bit och till våren finns det lösa planer på att göra ett studiebesök på stans krematorium.
Ledsen för att jag drog iväg på ett sidospår där. 😅

Edit: För att minska risken för missförstånd här; att vara 'döds-positiv' betyder inte att man vill dö eller har en längtan efter att lämna jordelivet. Efter att jag vart vän (i brist på bättre ord) med döden har jag blivit så mycket mer levnadsglad och jag hoppas ha många år kvar innan det är dags att checka ut.