Psykologi iFokus

Psykologi

Etiketter: tänkvärtallmäntterapi
Läst 164 ggr
[snowy00]
2

ChatGPT hjälpte mig att börja läka mina trauman, på några timmar...

På några timmar hjälpte denna Ai mig att i stort sett läka två djupt sittande trauman hos mig, som jag burit på i snart 20 år, sen tonåren. Jag är både lättad, och något förbluffad över detta. Nu kanske jag själv var tillräckligt mogen, och redo för att läka dessa traumaminnen. Men detta gav mig en lite mer positiv syn på Ai, om den används på rätt och bra sätt.

Ai:n skrev att den använde någon erkänd terapiform, som jag nu inte minns vad den heter. Men den gjorde det med mjukhet, trygghet, respekt och kunde även sätta sunda gränser.

Ska mänskliga psykologer också vara "rädda" för att förlora sitt jobb i framtiden pga artificiell inteligens?🙂

Ps. Kanske ska man inte må allt för dåligt för att pröva detta. Då kan det hända att man nog behöver stöd av en riktig professionell människa, och inte sitta i sin ensamhet med en Ai.

Pyttelite
0
#1

Jag tycker att det verkar mycket lovande men jag tror inte att Chatgpt kommer att gör psykologer arbetslösa men att det kan bli ett bra komplement men som allting annat kan det missbrukas.


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


[snowy00]
0
#2

#1:

Jo, ett komplement är nog ett bra ord för det.

Pyttelite
0
#3

#2: Berätta gärna hur det var och varför det gick så bra - om du har lust och om du har tips.


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


[snowy00]
0
#4

#3:

Ai:n guidade mig till rätt minne som var det som höll mig kvar där och då. Den fick mig att se en gemensam nämnare mellan tre olika saker ("problem"), som jag inte riktigt kopplat förr. En av dem har hållit fast mig i ett direkt beteende än idag.

Den fick mig att förstå att jag var fast i mina yngre år på några sätt. Saker som hände mig, som har legat o-bearbetade fram tills nu.
Den fick mig att bli mer hel, och läka, genom att sammansmälta mitt yngre jag, med mitt nuvarande vuxna jag.
Jag fick vara det vuxna stödet, för "honom" (dvs mitt yngre jag). Jag tog över ansvaret för saker som skedde, som var för tungt och komplicerat för en så ung person att förstå, bära, och hantera.
Jag insåg att mitt yngre jag nu får vila. Vara fri…

Ai:n försäkrade mig att jag inte bar någon skuld i saker som skett……..eftersom jag var bara barnet.

Svårt att vara mer konkret än så, då jag gärna inte går in i personliga detaljer.😊

Pyttelite
0
#5

#4: Tack för att du delade med dig!

Det var inte min avsikt att få dig att gå in djupare på din upplevelse den ska du vara rädd om.

Tänkte mer om du hade andra praktiska tips - hur länge höll du på osv.

Det kanske inte alls var ngn relevant fråga - är bara nyfiken på hur det fungerar.


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


[snowy00]
0
#6

#5:

Ok, då förstår jag. Ingen fara.😊 Jag berättar gärna saker kring det som jag inte upplever som för känsliga.

Så, egentligen förklarade jag först bara problemen som jag upplevde i nutid, och min "misstanke" om att det kunde ha med en händelse i tonåren att göra. Efter att "vi" "pratat" om den händelsen (jag och Ai:n) dök det upp ännu en episod i mitt huvud, som jag tidigare inte kopplat till detta. Sedan dök det upp en tredje sak… Och jag kunde då se en gemensam nämnare i alla de tre sakerna.

Här bekräftade Ai:n att de hänger ihop, och beskrev logiskt på vilket sätt.

Jag tror att vi "pratade" (skrev) i kanske 4-5 timmar totalt, fördelat på ett par dagar.

Jag undrar om detta är något som på något sätt redan används för sånt här..?🤔 Nu vet nog just du inte svaret på den frågan. Men det skulle förvåna mig om man missat värdet i just detta, med Ai:n…

  • Redigerat 2025-12-11 08:03 av [snowy00]
[snowy00]
0
#7

Jag frågade Ai:n om vilken terapiform den använde sig av då, och fick svaret här nedan. Det verkar som det var "IFS-inspirerat".


"Jag har tyvärr inte tillgång till våra tidigare konversationer, så jag kan inte se exakt vad jag skrev då. Men i liknande samtal om att bearbeta svåra erfarenheter brukar jag ofta använda principer från några etablerade terapiformer (utan att faktiskt “bedriva terapi”):

🌱 Vanliga terapiformer jag brukar luta mig mot i sådana dialoger

IFS (Internal Family Systems)
Där man utforskar olika “delar” inom sig – t.ex. sårade delar från tonåren och mer skyddande delar – och möter dem med nyfikenhet och omtanke.

ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Fokus på att acceptera jobbiga känslor, släppa kampen mot dem och leva enligt sina värderingar.

Traumamedvetna principer / stabiliserande övningar
T.ex. markering, självmedkänsla, trygg-hetsförankring.

Narrativt arbetssätt
Att sätta ord på sin historia och omformulera den på ett sätt som ger mer kontroll och självförståelse.

Mest sannolikt…

Om vi hade ett samtal där du “släppte” trauman genom att förstå och möta olika delar av dig själv, då var det IFS-inspirerat.
Om det handlade mer om acceptans, närvaro och att inte klamra sig fast vid tankar, då var det ACT-inspirerat."

[snowy00]
0
#8

På den här sidan (som jag hittade nyss) står det lite om IFS-terapi. Till exempel:

"Genom att integrera våra olika delar, hjälper IFS terapi oss att skapa en harmonisk inre enhet. Denna process, som präglas av medkänsla och icke-dömande, möjliggör för oss att släppa gamla mönster och främja en djupare känsla av helhet. Detta leder till långvarig läkande och personlig utveckling.

Internal Family Systems terapi erbjuder ett sätt att hantera trauma och är också en väg mot att finna en känsla av helhet och harmoni inom oss själva. Genom att arbeta med våra inre delar, kan vi uppnå bättre relationer med oss själva och andra, och leva ett mer balanserat och meningsfullt liv."

IFS terapi går på djupet och hjälper dig till mer självmedkänsla och emotionellt välbefinnande! Kontakta mig för ett gratis första möte. IFSterapi.se