När det är akut!
Har du en närstående som börjar bli sämre, kanske med ökad ångest, får fler tankar med depressivt innehåll, börjat tala om att ta sitt liv eller du känner dig orolig för hans eller hennes beteende. Då ska du inte vara rädd för att ringa den behandlande läkaren eller psykiatrins akutmottagning. Det kan vara livräddande.
Även om den som är deprimerade nekar att du får ringa ska du överväga att göra så, framför allt om hon eller han börjat tala om att ta sitt liv. Sekretesslagen som finns i Sverige innebär att den behandlande läkaren inte får diskutera sin patient med anhöriga mot patientens vilja. Det finns dock inget som hindrar en anhörig att informera läkare eller vården om hur patienten mår. Sen är det upp till sjukvården att tillsammans med dig bestämma hur man ska vidare för att kunna vara den sjuke behjälplig på bästa sätt.
Telefonnummer till läkare eller jour- och akutmottagning hittar du i telefonkatalogens blå sidor.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Ja, anhöriga bör överväga detta noga. Är det för den deprimerades bästa eller för sitt eget egos bästa. En del "livräddningar" kan sluta i ett helt liv av pina. Det är ett tufft val. Och det står även i lagen att man har rätt att bestämma över sin egen kropp. Det är även lagligt med självmord. Så vist är det ett dubbelmoraliskt lagsystem vi har?
Livet är orättvist//Veyla
Även man själv kan ringa akutmottagningen när man mår dåligt. Jag brukar skriva ner hur jag mår när jag mår akut sämre, och ta med mig det till min läkare. Har upptäckt att det är rätt nyttigt, lättare att få "rätt" hjälp då.
För jag tror att om man bara får rätt hjälp så finns det så mycket att leva för. Även om det ibland känns väldigt svart och tomt.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Ja, det var ett mycket bra tips David. Ska nog praktisera det själv. Tack:D
Jag och min läkare har lite speciellt förhållande. Han vet att jag gärna skriver, och har svårt att förklara muntligt ibland hur jag mår, så jag har många "läxor" att skriva hemma som jag tar med mig. Det fungerar jättebra, och nu känns det som det går framåt faktiskt. Sen att personkemin stämmer mellan oss är också väldigt viktigt.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Starta ny diskussion