Det låter jättejobbigt. Om det fortsätter kanske du skulle prata med en läkare om det.

Jag skulle tro, helt amatörmässigt, att sömnproblemen och "anfallen" har och göra med varandra.

Vet du varför du sover dåligt?

Ja, jag har funderat på det. Jag är dock nästan räddare för ortens läkare än vad jag är för anfallen. :P

Det känns vettigt att tänka så i och med att sömnproblemen och anfallen kommit ungefär samtidigt. Jag är morgonmänniska och vaknar automatiskt klockan halv sju - sju varje morgon. Följaktligen blir jag också trött vid nio-tiotiden på kvällen. Jag har länge varit en sådan som somnar i samma sekund som huvudet når kudden, men nu har detta förändrats. Kroppen är så trött att jag knappt orkar vända mig, men jag somnar inte. Väldigt frustrerande.

Ajdå. Fast läkare brukar i regel vara rätt snälla.

Du har inte några andra problem, utan det är anfallen och sömnen? Har det hänt något omkring dig som gör att du är orolig eller extra stressad, som kan förklara att du inte somnar som du brukar? Ungefär hur länge har du haft dom har anfallen?

Det kan nog ha att göra med min rädsla för män också - det är tyvärr ont om kvinnliga läkare här.

Jag är en allmänt stressad person med nedärvda depressiva anlag, men för närvarande tycker jag mig ha en så bra livssituation som jag kan. Jag har för övrigt, under mina mindre lyckliga perioder, sovit ännu djupare och liksom flytt det vakna tillståndet.

Anfallen har jag haft i några veckor, inte särskilt tätt. Det är svårt att säga, eftersom de försvinner så snabbt efter att de ebbat ut. De första anfallen jag hade var inte lika ångestmättade som de är nu, vill jag minnas. Jag har sommarjobbat i två veckor och under helgen mellan de två veckorna hade jag häftiga anfall. Dock ingenting under jobbveckorna. Det blev förstås underskott av sömn när jag jobbade och under helgen lejdes jag som avbytare av våra grannar = ännu tidigare uppstigning.
Jag kan förstås försöka sova mer och se hur det påverkar mig, men jag har svårt för att ligga ner längre perioder utan att sova.

Herregud, nu fick jag ett anfall igen. Ett vagt dock, jag lyckades avstyra det.

Brr.

Gissar att det har att göra med sömnen och att du jobbat mycket. Men fortsätter det kanske du skulle försöka söka för det. Kanske en distriktssköterska kunde vara första steget? De brukar ju oftast vara kvinnliga.

Du har inte haft epilepsi eller något sådant?

Flashbacks är ju något man brukar säga att en med PTSD har, men kan inte säga om det är så i detta fallet.

Du skrev att du inte litar på manliga läkare. Har en man kanske utsatt dig för övergrepp av ngt slag, nyligen eller i barndomen???? I så fall kan du har drabbats av PTSD

Du känner inte igen bilderna säger du om jag inte läst fel? Kanske ngt du förträngt? Eller oxå är det som ni tror, ngt som uppstått p.g.a för dålig somn och kanske stress.

Stress kan ju spöka till det rejält.

Jag skulle råda dig att prata med sjukvården. Kanske du kan ringa psyk direkt för att rådfråga?

*Kramar om dig*

Ursäkta, såg nu att du kände igen en del av bilderna

Jag ska avvakta tills vidare och se över sömnen, så får jag se.
Det kan mycket väl ha med stress och nervositet att göra också.

Bilderna känner jag igen på samma sätt som man kommer ihåg drömmar, men de är aldrig obehagliga i sig. Det är bara själva känslan av att tappa all kontroll som är läskig.

Ok då förstår jag. Har du något du kan sova på, så du slipper svårigheterna med att somna när du känner dig rädd och orolig? Det skulle ju underlätta din sömn.

*Kramar om*

Sova på? Hrm, sängen? Eller vänta, menar du medikamenter? Isåfall; nej, jag är lite rädd för sådant. Det brukar lösa sig ändå.

Vissa mediciner kan ge konstig sömnrytm också. Jag hade en sömnmedicin en gång som var allt annat än bra för sömnen. Jag kanske somnade lättare, men kvaliten på sömnen var urrusel.

Hur har det gått inatt? Har du fått sova utan anfallen?

#11 Ha ha ha.. sova på sängen är ju bra.

Dumt uttryck egentligen "har du nåt att sova på?" Bra svar är definitivt "Ja, sängen" ha ha ha

Om du inte gillar piller för att kunna sova så kan du ju prova nåt på hälsokost. Det fins ju både piller och olika drycker att komma till ro på. Minns ett te jag hade, som jag somnade gott på innan jag blev sjuk, men vad hette det? hmmm Jo, nu tror jag jag minns, Tallmogårdens kvällste.

Kramiz

Det tog lång tid innan jag somnade och jag fick ett anfall medan jag låg i gränslandet. Kände mig dock utvilad på morgonen och har inte råkat ut för någonting än.

En mycket bra säng har jag också, så den kan jag inte skylla på. ;)
Jag är alltid vanvettigt trött, hjärnaktiviten är minimal och alla förutsättningar finns där. Men jag somnar inte.