Åhhh Senixus! Känner så med dig! Mår vi kanske ganska lika idag? Jag tog en depp-tablett tilll och när jag kom till min psykolog sa han att han såg jag var helt väck! Nu vill han att jag ska trappa ner på tabletterna, men min läkare tycker jag ska fortsätta??? Kan ju bli knäpp för mindre. Jag skulle bara vilja ta mer antidepp-piller och dra täcket över huvudet och sova bort helvetet. Men det går ju inte… Blä!

Har fått röja och städa som en idiot idag eftersom min hyresvärd ska måla om mina fönster. Bra! Ok, men ändå, gillar inte riktigt att inte kunna vara hemma och passa mina hundar, samt att man har hört skräckhistorier om hu de snokar när man inte är hemma. Nu tror jag iof inte att min hyresvärd är såm, men det räcker med obehagskänslan, att inte kunna ha kontroller över vad som sker. Ja ni fattar säkert vad jag menar.

KRAM Senixus, Det blir bättre! Klen tröst när man mår skit, men du vet ju själv hur det är eller hur?

KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM…

Har inga bra råd… men känner så med er båda!!! Fy det är så himla jobbigt när det är så!!

Kramar i massor till er båda!!!!

Stor KRAM till dig oxå min lilla Zmulis Tycker om dig, du e så himla go

Låter inte alls roligt, varken för dig Senixus eller för dig aspie! Är det sådant väder idag som gör att många känner sig extra deppiga? Hoppas det snart blir bättre.

Tabletter kan ju vara en nödlösning, men det har ju sina nackdelar också, bedövar både negativa och positiva känslor. Jag har alltid fått rådet att försöka occupera mina tankar med något annat när jag känner så. Med något totalt okomplicerat, som att sortera strumpor eller något annat. Met det är ju inte det lättaste när man mår riktigt dåligt.

Kanske en bra film och en stund i soffan kan hjälpa? Allafall för stunden? Ni har ju båda hundar, en långpromenad kanske?

*kramar om er*

aspie Hoppas vi båda ska må bättre snart. Och ja du har så rätt, det blir bättre… jag vet hur det är. Bara svårt att greppa det just nu men likväl vet jag ATT det blir bättre

zmulan ibland så kan det vara skönt bara att se att man inte är ensam i världen. Tack

 David… jag har inte enns tittat ut idag, så om det är vädret *hmm* ingen aning.  Vovven & jag ska knalla till mor min på en fika, vem vet… det kanske hjälper lite iaf

Ni är guld värda… vill att ni ska veta det

Hoppas det hjälper lite att komma ut och vara "bortbjuden" en stund. När man mår så dåligt gäller det att klara minut för minut, långsiktiga planer för man göra sedan.

Jag har haft en sjuksköterska om tjatat om hur viktigt det är att acceptera hela tiden. Kanske ska man låta sig ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet när man mår så dåligt? Jag vet inte riktigt. Men jag hoppas verkligen att du mår bättre snart.

Senixus,,, DU ÄR GULD VÄRD<img src="http://gottblandat.forum24.se/images/smiles/PDT_Love_12.gif" alt="!PDT_Love_12" title="PDT_Love_12" />

David, att sortera strumpor är ungefär vad min psykolog föreslog ÖRK!…… Men som du säger, att slänga sig i soffan med en massa kuddar och en mjukt gosigt täcke och titt på bra film, det är avkopplande, åtminstone för mig

Hundar är den bästa uppfinning som Gud gjort! Håller ni med? jag går mina promenader med dom, men idag visste jag inte hur jag skulle orka. Hade sån jävulusisk värk, att det bara blev en kort promenad

Senxius igen! Självklart att vi snart mår bättre! Fattas bara annat.. Vi får stötta varandra i det helvete vi känner ibland

KRAM, ni är guld värda alla mina vänner

Hej igen. Nyss kommit hem igen.

Blev bara värre av att gå dit först. Sen kom en annan bekant… så morsan tänkte nog inte på att jag satt i min egen värd mer eller mindre hela tiden. De snacka på rätt bra. Men jag gjorde en liten kraftansträngning och var med litegrann i snacket iaf.

Nä inte var det det smartaste beslut jag gjort inte… borde stannat hemma. Men men… har druckit kaffe (koffeinfritt) och fått frisk luft iaf.

Usch känner mig lika slut trotts promenad och fika

Men men… tror det blir en sån dår natt då jag sitter här på nätet o läser o skriver hela natta typ. Jäspandes stooooort mellan varven.

Jippie för apati och trötthet  

Tur att det finns så underbara människor här på nätet iaf

*Kram*

Synd att det inte blev bättre. Hoppas det blir bättre snart.

Här får du skriva hur mycket du vill hela natten. Det är säkert fler som är vakna. *kram på dig*

Har setat vid tv.n å glott halva natten.. första halvan var jag på nätet och hoppade runt. Ska fortsätta glo tv nu & eventuellt kommer jag in här efteråt.

Somnade typ 1 timme framför tv.n… gissa om det förstörde möjligheten att sova *normalt*  

Är fortfarande helt slut inombords, känner mig ledsen. Känns som jag skulle villja *nått* Frågan är bara vad  Så himla hopplöst när allt blir såhär *suck*

Men men… tröstar mig med att *Det blir bättre*  hoppas jag  

*Kram*

Är fortfarande helt slut inombords, känner mig ledsen. Känns som jag skulle villja *nått* Frågan är bara vad  Så himla hopplöst när allt blir såhär *suck*

Exakt så känner jag oxå. söker nåt, vill ha nåt, längtar efter nåt! Frågan är bara vad? Känslan finns där, men vad är det?

Har oxå legat och glott på TV hela natten… Nu ska jag iväg till jobbet

Kram Senixus, hoppas det känns bättre snart

aspie min vän… Glo tv hela natta och sedan jobb… jag lider med dig  

Hoppas innerligt att det vänder till lite positivare för dig snart vännen *tummar hålles hårt*

Ja *Vad* är ju den stora frågan *suck*

______________________

Funderingar…

Får du någonsin känslan av att du typ*väntar på att livet ska börja*? Är man bara för trög för å fatta… typ att man måste starta det själv?

Har haft så många drömmar tidigare… men ju mer allt skitit sig så vet man ju inte längre om man enns vågar drömma/hoppas på någe bättre & endå så finns ju drömmarna och förhoppningarna kvar långt därinne nånstanns *hmm*

Varför verkar det som om hela världen lever sina liv runtom en för? Varför kan man inte bara *hoppa in* och börja leva med de andra?

Hmm… det här är funderingar jag haft mååånga gånger i mitt liv. Minns dessa funderingar redan från högstadiet (kan ha haft dem ennu längre).

Senixus!

Missade första bussen så jag skriver lite till

Senixus! Är du jag eller?  Det du skriver, drömmer om, känner o.s.v är en exakt bild på mig, Har du ngt NPF eller? Är det bara livet som gått hårt på oss?

Varför verkar det som om hela världen lever sina liv runtom en för? Varför kan man inte bara *hoppa in* och börja leva med de andra?

Exakt så har jag känt det sen tidiga tonåren och det är typiskt för aspisar har jag läst

Många frågor, men när får vi svaren?

Tack för att du håller tummarna förresten

*Kramar dig*

Nu kommer jag att komma med ett sånt där jobbigt terapeutråd..

Gör nått, helst nått kul men allt fungerar.

Att göra saker är ju det man verkligen inte vill, orkar, har lust med när man mår så där men ibland hjälper det att ta tag i nått för att höja humöret en aning.

sara… Själv är jag iseél på katthemmet, tyvär hjälper det inte  Men eftersom jag älskar katter så fortsätter jag iaf  

Har ju pluggat i flera omgångar… men även då kännt denna kännsla iaf. Inget tycks hjälpa liksom *hmm*

Så nog för att din tanke var väääldigt god (och det tackar jag för), men den var föga till hjälp för mig iaf. Men vem vet… den kanske hjälper någon annan

aspie… Å fasike… så det är ennu ett typexempel på hur aspisar känner sig *hmm* Får jag inte diagnosen så  skäller jag nog ut den där psykologen tror jag *hmm* 

Någon som vet om Bipolära känner samma sak? För i så fall kan det ju eventuelt vara det med, eller social fobi människor *hmm*  Men om inte så är det nog tusan aspergers endå.  Svårt när man känner som om man inte har koll på det *frustrerad* Men men… det löser sig väl i framtiden *hoppas*

Nä ska ut med jycken nu… och hem till morsan (dock kommer jag nog snart hem igen*hmm* Blir ju inge bättre av att gå till morsan heller ju).

Ta hand om er folket

*Kram*

Senixus!

"Varför verkar det som om hela världen lever sina liv runtom en för? Varför kan man inte bara *hoppa in* och börja leva med de andra?"

Det var just det som fick mig att verkligen fundera på om jag är en aspie, plus att min dotter fått diagnosen. Dina ord fast i en annan formulering.

Eller att

"Jag käner mig som ett UFO, hör inte hemma någonstans"

Eller:

"Det känns som om jag är den enda som lever och har känslor och tänker, de andra bara finns här runt omkring"

Och så vidare…

Detta är typiska tankar hos en med autism (AS). Dessutom har jag läst det är väldigt vanligt att autistiska flickor råkar illa ut som, t.ex för sexuella övergrepp och annat våld, samt att de ofta utvecklar både depression och ångest och t.o.m fibromyalgi m.m

Tråkigt men sant

# 16 De översta två känslorna har jag ofta och jag har inte Aspergers, autism osv.

Just känslan att livet inte har börjat och man står utanför och stampar är en väldigt vanlig känsla oavsätt diagnos. Man vill så mkt och livet har kanske inte blivit som man förväntat sig, så man väntar istället på att saker ska hända.

Som när det är midsommar och man själv inte har nånstans att gå, då tänker många att "Om jag bara hade varit på en fest så skulle jag haft kul." Det känns som om alla andra har bra, roliga, intressanta liv. Utom just du.

Saken är egentligen den att även de som går på fest och har de där bra liven har ångest över saker ibland, problem och är oroliga.

Nu säger jag inte att vanlig ångest är samma sak som svår ångest/ångestdiagnoser. Bara det att alla som ser glada ut och har så bra liv i våra ögon oxå har problem och de är inte alltid så lyckliga som det ser ut.

Till både sara och er andra… är på *klura ut mitt liv* humör. Om något av det jag skriver låter snäsigt så ber jag på förhand om ursäkt. Skrev detta p.g.a riktiga funderingar & menar verkligen INTE att låta snäsig eller tvär. Så är fallet så hoppas jag att ni vet med er att jag inte menar det på det viset.

_____

Jag har kännt såhär sedan mellanstadiet. Kan till o med minnas den känslan från första klass redan. Samma känsla & funderingar… fast i mer omogna uttryck typ.

Har alltid fått höra att jag borde göra saker å ting på sätt som för mig känns helt främmande… att jag inte kunde klä mig på det vis jag gjorde för det var inte normalt för min ålder med mera.

Har alltid haft lättast att umgås med adhd.are, damp.are och aspergare. Dock är detta något jag först på sista 5 åren börjat inse mer och mer, efter att de jag umgåtts med börjat berätta om sina diagnoser med mera.

De *normala* i min egen ålder har alltid tyckt att jag är konstig eller att jag inte enns *försöker* passa in.

Som barn umgicks jag med barn som var allt från 2 till 8 år yngre en mig… de i min egen ålder funkade jag inte alls med. Och fanns inga barn som jag passade med så hängde jag på min mor till hennes kärring-bekanta (på 40+) & satt å lyssnade på dem istället.

Har p.g.a mitt annorlunda sätt blivit misshandlad i skolan ett halvår (fjärde klass). Moster berätta detta för mina föräldrar (hon är 2 år äldre en mig o gick i samma skola). Vi flyttade efter detta och jag slapp fysisk misshandel. Dock blev den psykiska mycket värre efter det. Nån från min nya skola var släkt med en från den gammla… så de visste i nya skolan exakt vad de i gammla hade tryckt ned mig om.

Om detta fortfarande stämmer in på någon av de mer psykiska sakerna såsom ångest, social fobi med mera så vill jag gärna att någon av er berättar det. Vill verkligen förstå på vilket/vilka sätt jag är normal eller annorlunda. Jag uppskatar era svar oerhört mycket ska ni veta.

*Kram*

_____

aspie… då kan vi 2 ufo:n sväva ut tillsammans i universum eller   Känner så väl igen ufo-känslan. Härligt att veta att jag inte är ensamt ufo i världen. Tack

Senixus

Det är inte klokt så "aspig" du är ha ha

Det var som att läsa om mig eller min dotter….. Hon har redan diagnosen, så…… aspie-testet… nästan exakt lika. hmmmm.. förresten så är jag själv inne i en annalysera-mig själv-tid. har varit den sen min dotter fick diagnosen

Kom på att jag gärna vill vara en aspie, känner mig hemma där på nåt konstigt sätt….

Japp, vi två UFO:n får sväva ut tillsammans och hitta våra diagnoser på nåt sätt

*kramar om dig*

# 18 Jag tycker inte alls du låter snäsig eller otrevlig. Tycker det är bra att du säger vad du tycker och tänker. Först då kan få ärliga svar.

Jag blev psykiskt mobbad från 4:an till 9:an. Detta plus all misstrohet från läkare, släkt och vänner när jag fick fibromyalgin anser jag är största anledningen till min nuvarnade sociala fobi och panikångest.

Hurvida din ångest m.m. beror på din uppväxt vet jag inte men jag tror helt klart man påverkas både medvetet och omedvetet av sådana upplevelser långt fram i livet.

Jag tror inte man måste ha någon diagnos som aspergers eller liknande för att känna så som du gör.

Jag har iaf inte någon sådan diagnos och jag har mkt undringar över hur dåligt jag passar in bland andra, att jag inte alltid bryr mig om det sociala spelet och att mitt liv lixom inte har börjat.

Appropå det sociala spelet så vet jag ju hur man förväntas bete sig så jag har inga problem med det, bara det att jag ibland inte orkar spela med. Har bland annat problem med att jag är för ärlig även om jag inte säger elaka saker utan kanske lindar in det lite fint, men folk vill oftast inte få ärliga svar..

sara… Tusen tack för ditt svar.

Ja vem vet… jag kanske är *helt normal* med lite psykiska åkommor bara *hmm*

Lär nog få svaret på Fredag om det… tror jag. Ska bli intressant å se vad psykologen säger (& nervöst). Men efter det borde jag ju veta iaf  *hmm*

_______________

aspie… Hehe… ja jag känner ju att jag stämmer mycket in på aspie jag med. Men som sara skrev så kan det ju även stämma in på annat. Få se på Fredag vad psykologen säger.

(frågar fint)  Även om han säger Nej… får jag vara med i er aspie klubb iaf?

Senixus!

SJÄLVKLART får du vara med i vår aspie klubb Frågan är om jag får vara med i klubben när jag gjort min utredning, tänk om jag inte är en aspie I vilket fall som helst så känner jag mig som en aspie

Då är vi 2 aspie. Känner mig ju totalt *aspie* jag med, även om det visar sig vara fel

*Kram* mina vänner.

Ni är vatten värda

Hur har det gått Senixus? Mår du bättre? *kramar om*

Hej David  

Jodå för tillfället mår jag skapligt bra. Bara ångesten som ligger å jojar om dagarna. Sålänge den inte kokar upp för mycket så kan jag inte klaga. Då mår jag ju nästan helt okej. Men när den jojar upp lite väl så blir man ju lite ledsen på den. Men men… för övrigt mår jag skapligt bra idag (hittils) & mådde ungefär lika igår  

Nu ska jag bara vänta å se vad doktorn och psykologen kommer överens om vad gäller medecinering *nervig* Hoppas man får höra från någon av dem rätt snabbt… men med tanke på att läkaren kom från semestern igår & nog har massor att göra så kan det nog ta sin tid *hmm*

Jo… jag hittade ju någon länk till en Mood Tracker (tror det var här på Psykologi). Jag har fört in mitt mående den närmsta månaden bakot *ghaaa* Har man verkligen jojat så mycket  Det var ju nyttigt att skriva i den ju. Hade aldrig insett annars hur oerhört jojjig man varit. Inte konstigt att man kännt sånn hopplöshet om saker ju, när man aldrig kunnat landa i sigsjälv mer en någon dag typ  

Gjorde även upptäckten att jag hållit på att jojja såhär i ca 5 månader nu *blä* Kollade tiden på senaste uthämtad medecin… 5 månader sedan i dag. Om 2 dagar så var det exakt 5 månader sedan jag slutade ta medecinan & inte har jag blivit nå bättre på dessa 5 månader inte  Därav dags för ny (ammorlunda) medecin nu, kan ju inte må såhär hela livet  

Jaha… och så har jag skrivit nästan onödigt långt inlägg igen *hehe* Men det bjuder jag på

Ha det gott

KRAM på er ALLA

Hoppas verkligen att de kommer fram till något bra, och någon bra medicin som du får pröva. Som verkligen hjälper dig att må bättre.

Ja hoppas kan man ju alltid. Dock återstår det att se.

Önskar att min psykolog kunde maila & berätta hur samtalet med Läkaren gott… vill veta ju  Känns jobbigt att vänta Men men… e väl bara att vänta vidare *suck*

Vi väntar med dig.  Så du är inte ensam.

Säger som Yuki, vi väntar med dig och hoppas att allt går så snabbt det bara kan!

Kram!

Tack Yuki och meliss.

Just nu kan jag säga att *Jag går på äggskal* Är i ett normal-läge nu. Men dessa brukar ju inte vara så länge, tyvär.

Jag är livrädd för en eventuell mani & att den ska följas av den evinnerligt jobbiga deppfan igen *suckar*  

Det är därför denna väntan är så olidlig just nu. Får jag meds så kanske *förhoppningsvis* jag kan slippa det extrema jojjande som jag haft de senaste 5 månaderna  Skulle ge vad som hellst för å slippa det just nu *längtansfull*

Skönt att veta att jag inte är ensam i mitt nerviga väntande iaf. Tusen tack mina vänner

Kram

Ja du, vet så väl hur det är och allt som kan stabilisera så man undviker denna eviga berg&dalbana är värt såååå mycket!

Just nu är jag själv väldigt "svajig" kanske jag måste se över min dosering snart, om det håller i sig.. får se..

Kram!

Hoppas det lugnar sig för dig. Så du slipper se över dosering. Verkar vara ett himmla pillegöra att hålla medecineringen på rätt nivå  Ehm… och det ska jag få leva med oxxå (troligtvis) kul kul… *hmm* Men ifs… bättre än att må som jag gör nu iaf (med allt pendlande)  så jag ser fram emot det heeelt klart  

Håller tummar för att blir mer stabil snart eller att du snabbt får en bra ändring på medsen vännen.

Kramar om

Tack, vännen!

Går det att greja så "enkelt" med medicineringen så har jag gärna det "besväret" ..det blir ett kärt besvär då vet du..