Psykologi iFokus

Psykologi

Etikett: personliga-berättelser
Läst 1902 ggr
Tatsja
0

Det sitter i benen inte i huvudet

Handikappad med rollator. Människors rädsla eller okunnighet. Bemötande som många gånger är kränkande för mig som person. Avundsjuka.

Jag är handikappad efter en svår trafikolycka -95 och hamnade då i rullstol. Upplevde att omgivningen behandlade mig som en "bättre vetande". Kämpade i två år (fast läkaren sa att jag aldrig skulle kunna gå) upp på benen och till rollator. Den använder jag än idag. Tyvärr så har behandligen från folk fortsatt vara likadant. Är jag ensam och handlar, så brukar expediten fråga om jag önskar något mer till den som står efter mig i kö. Känns väldigt diskriminerande. Händer i vissa affärer att jag inte kan komma in själv utan måste ha hjälp. Då får jag knacka på fönstret. Många, många gånger har jag fått lov att stå ute och tala om vad jag vill ha - de har inte tid att hjälpa mig in, osv -. Mycket otrevligt. Finns väl skurmopp.

Även dessa handikappsplatser är ett gissel. Jag behöver ju denna plats för att kunna komma ur och in i bil, Även för att kunna få in rollatorn i bak. Har upplevt att bil bakom nästan parkerat i min skuff. säger jag till kan jag tex få till svar. -Du kan väl köra fram en bit.

Att leva med värk är inget jag önskar min värste fiende och då har jag flera skador i kroppen. Önskar det bara hade varit en.

Har även blivit utskälld av äldre att jag är orsak till att de inte får rollator. Du är inte så gammal att du behöver den. *suck*

Hela tiden får jag kämpa med folks okunnighet/rädsla för att jag inte är som dem. Vet inte om de bara inte vill veta. Skulle med nöje kasta min rollator och vara smärtfri. Pga värk så har jag massa smärtstillande för att över huvud taget kunna leva.

Märker avund att jag har handikappsbil, parkeringstillstånd, handikappstoalett och även dusch.

Det behövs upplysning, upplysning, upplysning, så att omgivningen förstår att man inte har rullstol, rollator, kryckor, för skojs skull.

Bara att gå och handla mat är en pärs. Jag kan inte sträcka mina händer över huvudet. Det innebär att jag inte går vissa hyllor. Oftast går det att få hjälp, men inte alltid.. Vissa affärer har det trångt emellan diskarna, så jag inte kommer emellan med rollatorn. Påpekar man detta, så har det hänt att jag får skylla mig själv om jag går in och handlar. Detta hände Rusta i Västerås. Har även varit med om att en affär bara hade vanlig rulltrappa. Hiss? Fick jag till svar, det är bara för personalen. Då var ändå affären på 2 våningar.

Ringde ticknet för att boka biljetter till råsunda. Jag kan inte åka utan ledsagare, pga yrsel, lätt att ramla, då jag är vinglig. Tyvärr, du är inte handikappad. Dit räknas bara rullstolsbundna.

Lite om vad jag upplevt. Kämpar för rättvisa i vår kommun.

Har upplevt rätt så mycket som handikappad.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Cat
0
#1

Stå på dig. Jag kan ju inte förstå hur vissa kan bli avundsjuka för en p-plats tex. Dom gnäller för att dom måste gå två meter extra utan att tänka hur de skulle vara att inte kunna gå alls.

[Norum]
0
#2

Vad bra skrivit! Jag skulle vilja lägga in den som en artikel inne hos mig på Frivilliga.. Får jag det, Tatsja? Talar naturligtvis om vart den kommr i från. :-)

Yuki
0
#3

#1 Ja, precis.

David
0
#4

Det stör mig enormt när helt friska människor parkerar på handikapp-platserna. Hade jag haft en traktor eller något skulle jag med glädje stänga in bilisten där. Så kunde han ju ringa polisen Flört

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...