Psykologi iFokus

Psykologi

Etikett: personliga-berättelser
Läst 2429 ggr
KINA-D
0

Efter mer än 20 år, så vågade jag till slut....

Min kära vän, Gunilla (Hawknestgrove) tyckte att jag skulle skriva här och berätta min historia..  Okej, då gör jag väl det…

Jag har/hade alltså en fruktansvärd tandläkarskräck.   Den grundar sig i hur jag blev behandlad av skoltandläkare för måååååånga år sedan. En liten smårädd tjej som sitter där i stolen och gapar så mycket hon kan.. en stor tysk militärtandläkare som gapar och skriker… "gapa större" säger han.. och hon gapar så mycket hon kan… *Pang*… en rejäl örfil… "gapa sa jag"… tårar rinner på tjejen.. och hon försöker, men det duger aldrig.. Tandis slarvar.. slinter med borr och river i både kinden och tandkött… 

Ja, där har vi bakgrunden i stort sett… sånt där sätter sej i en liten tjej…

Skräcken och rädslan har följt med genom åren.. och som resultat så har jag undvikit att gå till tandläkare.. har inte vågat..  Och naturligtvis så blir resultatet att tänderna blir sämre och sämre..  tandlossning kom som ett brev på posten.. tänderna försvann, bitvis eller så bara gled dom ut..  Man slutade le… självförtroendet sjönk i botten.. blev mer och mer deppig.. grät för ingenting och tyckte livet var värdelöst..hatade mitt liv..

SÅ.. i sommar.. en dag så tog jag äntligen mod till mej och ringde till Folktandvården i min hemstad… skulle beställa tid… "Tyvärr, vi tar inte in nya patienter nu för vi har för mycket att göra"…. suck….   Men, nu var jag igång och gav mej sjutton på att jag skall iväg.. Ringde till en privatklinik några mil från min hemstad… och fick tid..    Talade om direkt att jag var livrädd.. satt där med telefonen i handen, skakade i hela kroppen och tårarna rann… men, jag fick en tid..      1½ vecka senare åkte jag iväg.. Åkte i god tid, för att hitta och för att samla kraft. Gav mej sjutton på att jag skall klara detta och åkte iväg själv.. Kom dit och satt i bilen utanför kliniken i en timma innan jag vågade gå in.. Skakade i hela kroppen när jag kom in… ville helst vända om och springa därifrån.. Så kom min tandläkare, en urgullig tjej.. varm, go och trevlig.. Inga krav, bad mej berätta vad som hänt mej.. Jag berättade min story och tårarna rann.. fick en papperstuss..   Sen så skulle vi ta och röntga.. hon ville inte sätta mej i stolen direkt..  Det var bra. Sen så tog hon det sakta och försiktigt..  Jag satt med knäppta händer och höll så hårt att händerna vitnade..  Hon berättade hela tiden vad hon gjorde och tog det jättelungt.. Gjorde bara en undersökning då.. och det var mycket jobb att göra..  Så var vi klara.. då hade jag slappnat av så att  mina händer var normala igen.. Jag fick sånt förtroende för denna underbara tandis..   Fick vänta ett tag sen dit och sätta igång..  4 dagar i rad var jag dit, och vågade utan att vara superrädd.. Nu sitter jag här, nästan tandlös i överkäken och skall i morgon tillbaka och få min protes.. Och jag är inte rädd för att åka dit..

Det är så fantastiskt att få gjort detta som jag gått och dragit med i så många år.. och att jag dessutom träffat på en helt underbar tandläkare som verkligen bryr sej om att jag skall må bra och våga..

Tack, Anna (min tandis)

zmulan
0
#1

Åh vad underbart!!! Jag vet precis vad du gått igenom!! Fantastiskt! En stoor guld stjärna till dig och ditt mod!!

Hade det inte varit för min sambo… hade jag inte haft några tänder alls.

WOW<img src="http://www.andrumforum.se/phpBB2/images/smiles/_respekt.gif" alt="!" />kramas

//Zmulan

//Zmulan

Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/

[aspie]
0
#2

Åhhh! Det var länge sedan jag grät. Men just nu flödar tårarna i floder efter att ha läst hur illa behandlad du blev. Känner så väl igen denna tandläkarskräck. Vågar inte heller gå dit.

Blev oxå illa behandlad av tandläkare när jag var sex år bara. Detta sitter i på djupet riktigt ordentligt.

Är jätte glad för din skull KINA-D Flört Vilket mod!

karins
0
#3

Det var modigt th_rosesmileoch vilken underbar tandläkare! Vet oxå hur det är att bli illa behandlad. Måste bli lika modig som du kina-D och beställa tandläkartid.

Senixus
0
#4

Är oerhört glad för din skull KINA_D. Så slönt att du fick en så underbar tandläkare  

Hör även jag till gruppen med faslig tandläkarskräck. Har gjort ett *storarbete* i munnen för flera år sedan & klarade mig igenom det. Nu bor jag på annan ort & behöver gå igen men är för rädd. Jag klarar att gå akut, med tårarna rinnande. Jag ra några trasiga tänder + nån stifft-tand som måste fixas, men jag klarar inte strulet för att ta mig till tandläkaren. Måste ju först ha mod att ta upp det med soc (daglig ångest tills jag samlat ihop det modet), sedan ringa tandläkaren & sedan ha daglig ångest tills jag väl kommer dit. Nä jag låter tyvär bli just nu. Får se i framtiden om jag klarar att ta tag i det.

Dock är jag oerhört glad för din skull KINA-D. Starkt gjort att klara av det du nu gjort trotts ditt mardrömms-förflutna med tandläkare :thumbsup: 2

Citronmeliss
0
#5

Är övertygad om att det sitter massor av personer runt om i vårat avlånga land som är livrädda för tandläkaren på grund av att de blivit illa bemötta vid tidigare tandläkarebesök!

Det är hemskt att det ska behöva vara så.. Rynkar på näsan

Därför känns det extra härligt att få läsa din berättelse om ditt mod att övervinna rädslan och om turen att träffa en varmhjärtad och förstående tandläkare!

Det ger hopp till andra i liknande situation att våga..

Kram, Citronmeliss!

//Citronmeliss - Psykologi iFokus
---------------------------------------------------------------
Det bästa och vackraste kan inte ses eller höras 
utan måste kännas med ditt hjärta

Yuki
0
#6

Det var väldigt modigt av dig. Du borde vara stolt.

Jag är glad för din skull, och arg över hur din skoltandläkare behandlade dig.

David
0
#7

Tack för att du delade med dig! Jag blir också jättearg att höra hur de behandlade dig. Här försöker de få folk att gå till tandläkaren ofta för att se till sina tänder. Det bemötandet är ju inte direkt lockande.

Men jag är jätteglad att du hittade modet och fick bra hjälp.

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Hawknestgrove
0
#8

Åh, Kina, så underbart att få läsa detta… JAg var ju alldeles impad i dag, när jag var hemma hos dig, men nu, blev jag ännu mer impad! Precis, som hos många andra här, ögonen tåras, när jag läser.

Som sagt, hoppas att detta kan ge styrka till flera, då jag vet, hur rädd du varit. Du har ju knappt vågat följa med din son in till tandläkarmottagningen, ens en gång!

Så en jättekram till dig och som sagt, ni som är rädda för tandläkaren, när ni varit så rädda som Kina, då vet ni vad tandläkarskräck är!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Hawknestgrove
0
#9

Putt! Detta kan ge styrka, jag lovar!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Senixus
0
#10

Jo du har nog helt rätt Hawknestgrove, när man varit så rädd som Kina så vet man vad riktig tandläkarskräck är  

Fast tyvär så känns ju min skräck ganska jobbig endå *suckar* Men men, jag är iallafall väldigt glad för Kina. Det är så underbart att hon har fått en så guld värd tandläkare :nod: 

Kram till er alla :hug:

[aspie]
0
#11

Jag tog faktiskt upp detta med min psykolog idag. Om vad tandläkaren gjorde när jag var sex år.

Han såg allvarligt chockad ut och förstod mycket väl min skräck för tandläkare sa han.

Och hela mitt inre kom i uppror när jag berättade. Fick stålsätta mig och verkligen kämpa för att inte börja tjuta. Det är första gången det hänt sen jag började gå hos honom för snart ett år sedan.

Denna skräckupplevelse måste sitta riktigt djupt verkar det somRynkar på näsan

Hawknestgrove
0
#12

Ja och det finns alltså möjlighet, att stålsätta sig och klara av det! Det är Kina ett levande bevis på!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....