Att bo hos sin svärmor
Rena drömmen va?
Nu har vi förvisso inget val. Vi måste bo här. Men hur många dagar har jag inte grinat och önskat mig bort. Mitt förtroende för min svärmor är som bortblåst och jag har mycket svårt för henne alls nu.
Få se om jag kan göra historien kort. Skrev i en annan tråd att vi skulle ha flyttat till Sverige i September, men lillkissen var inte resklar så vi fick vänta ytterligare 4 månader. Vi var dessvärre redan resklara.. med lägenhet i sverige, biljetter bokade osv. Det var bara att avboka allt och ta vårt pick och pack till svärmor, för lägenheten vi hade var uppsagd.
Redan första veckan började bråket. Hon var ledig några veckor och vi lånade hennes bil för att fixa klart det sista i lägenheten. I slutet av veckan blev vi beskyllda för att använda bilen på tok för mycket.. Eh ja? Vi var ju tvugna att hämta det sista och riva ner tapeter. Så vi var tvugna att åka in varje dag. Det var ingen semester direkt.
Dessutom så slösade vi ju bara en massa pengar hela tiden! HENNES pengar tydligen.. Bara där blev det svart för mig. Vaddå hennes pengar? De pengar min fästman har, har han antingen tjänat själv, eller fått i arv av någon avlägsen farbror eller liknande. Sen har hans morfar satt in en slant varje månad som nu är en rätt stor summa. (vår livförsäkring kan man säga..) (Svärmor bor i morfars hus och har hela tiden betalat en slant för hyra till honom. Han har dock inte behövt de pengarna och lagt dem till min fästman.) Jag och lagen anser att så fort pengarna hamnar hos morfar så är det hans pengar.. Men svärmor tycker att det minsann är hennes. *suck* Nåja, alla pengar finns på fästmannens konto i hans namn, så hon kan iaf inget göra.
Ett stort bråk uppstod och jag som aldrig i hela mitt liv vågat göra väsen för mig, stod upp för mig och min åsikt och röt och skrek och grinade..
Det slutade med att hon hotade att jag minsann kunde ta "mina" katter och dra om det så var.
Tro nu inte att fästmannen inte stod på min sida. Han röt lika mycket som jag och var otroligt arg och ledsen på sin mor som hotade att slänga ut mig och våra katter..
Nåväl.. det gick några dagar och vi beslutade oss för att skriva samman hur mitt liv sett ut. Med alla mina sjukdomar jag haft i bagaget och hur jag mått. Hon läste och förstod mig något bättre. Vapenvila..
Så tills idag har vi inte bråkat mer. Men jag går hela tiden på tå. Jag vågar knappt prata med henne. Jag känner mig ledsen och kränkt för allt hon sa, som var bra mer än det jag delgett här.. även om hon tog det tillbaka.
Igår fick jag dock veta att hon gillar väl mig.. hon accepterar att jag är med hennes son, MEN.. hon hade önskat honom någon annan. Någon som inte var så sjuk.. som inte bara kostar honom pengar. =/
Fästmannen säger att han bryr sig inte. Han älskar mig och så är det bara. Och jag har ju inte direkt planerat att vara sjuk för evigt.
*pust*
Ros till er som orkat läsa.
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Vilken bra man du har! Som står upp för dig så! Har inte många ord att skriva… men du, va rädd om dig och din familj!!!
Kramar
//Zmulan
Medarbetare på http://smyckestillverkning.ifokus.se/
![[Norum]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Svärmor skulle f-n i mig avskaffas som begrepp! Det finns inget värre.. Hade ett sånt exemplar som din, i 10 år höll det på. Nej, fy så hemskt. Nu har jag världens bästa istället, hon gick bort innan jag träffade min kramtomat. 
Enligt vad jag har har hört så var hon världens goaste människa och van med svärdöttrar, då dom hade ett helt gäng med söner. Så det skulle nog ha gått bra ändå men… Nej, männen mammor skulle bo minst 40 mil bort! Har inga som helst bra erfarenheter av den sorten.. Urk!
Lider med dig. Tyvärr finns det svärmödrar som aldrig kommer acceptera sina söners val. Hoppas ni snart får eget. I min ungdom så bodde jag hemma hos hans föräldrar. Vi delade rum med hans 4 år yngre broder. Om jag bäddade sängen, så gick hon in och bäddade om. disken likaså. Det var inte gjort som hon ville. Tack och lov fick vi eget efter ett år. Hon har alltid gnällt om att jag tog hennes äldste son och mammas hjärtegull. När vi skilde oss efter 25 år så bjöd hon honom på segermiddag.
Sänder kramar till dig.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
Ibland undrar jag om jag fick tag i den enda svärmodern som är bra. Har kompisar som har helt hemska svärmödrar…
Hoppas att det slutar bra för dig!
"You just have to belive…"
#4 Men fy! Tack och lov så önskar hon oss iaf allt gott.. även om det är med en viss.. känsla i rösten. (Att det vore bättre om det var någon bättre än mig.)
Det var samma sak med min förra svärmor. Där förstörde jag visst hennes son.. De sakerna jag fick höra. =/ Jösses. Inte undra på att jag tappade tron på mänskligheten. Hon hotade tom med att hon skulle hämta hem sin son (då 18 och myndig) för det hade ju hon rätt till som mamma.. Jag förklarade att hennes rätt till hennes son försvann när han fyllde 18 och han hade nu rätt över sitt eget liv, med råge.. Herrejösses vad hon svor..
Det känns så synd, för jag tyckte verkligen om min svärmor. Jag såg fram emot att lära känna henne bättre, maila med henne sen när vi kom till Sverige osv. Nu ser jag inget sånt mellan oss alls.. Vistelsen här har slagit hål på allt sånt.
I förrgår så muttrade hon över att jag hade glömt äta min yoghurt. (Den hade hamnat längre in i kylskåpet så jag glömde bort den..) Till saken hör att hon är långt värre än mig. Hon har sagt och grejer i kylskåpet som vi ibland sett är 1 år gammalt..
Mannen min påpekade det och tyckte att hon var ju precis likadan, så varför klaga så. Men neeej! Jag var ju SÅ mycket värre än henne. O.o En yoghurt jämfört mot hennes 20 saker som är upp mot året gamla.. hm..
Hon har ingen logik.
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
#7 Låter som att det är rätt vanligt.. Tror att mammor värnar hårt över sina söner. Vi tar ju deras pojkar från dem.
I det här fallet kanske ännu mer extremt då han har bott hemma tills förra året, dvs. 26år. Så han har ju alltid funnits där. Hans pappa bor i en annan stad långt borta dessutom. Och till råga på allt stjäl jag honom bort till ett annat land!
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Ja, vi stjäl deras söner. Ganska svårt då att duga ;)
Jag hade aldrig kunnat bo med min, så illa som hon tycker om mig.
Hur är det med katterna? det första jag tänker på…..
Jag hade tur. Mitt X, som var en jävel, hade en underbar morsa. Jag älskade henne mer än min egen. Hon tog alltid mitt parti, om det var så att jag hade rätt. hon tom polisnmälde sin egen son, när han slog mig…..
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
#10 Oj, underbart med en sådan svärmor! Min skulle nog kunna sälja sin själ för sin son.. vilket är bra förstås. Men inte när jag kommer emellan.
Katterna går det dock bra med. Hon avgudar dem, även om hon är väääldigt försiktig med dem. Vi bor på övervåningen så vi kan stänga till om oss, så katterna inte springer runt i hela huset osv. Dock är hon ändå där på dörren och släpper ut dem om de jamar.. vilket är sött, fast lite irriterande då jag vet att iaf den stora katten, Puck, direkt vänjer sig och tror att jamar man så får man komma ut.. Vilket resulterar i att hon kan stå och yla vid dörren i timmar.
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Starta ny diskussion