Har inge bra att säga… men det är ok att inte alltid skriva även om man är Sajtvärd. Vi andra tittar ju till! Ångesten är som den är… har inga bra tips på att bli av med den. Men jag finns och lyssnar om/ när du behöver.

Kram

Tack Zmulan! *kramar om*

Nä, men jag kände att jag ville berätta så att medlemmar inte tror att jag övergett, även om jag inte skriver lika mycket nu på några dagar.

Ska försöka hitta en lösning med min gamla läkare, om jag får tag på honom i morgon. Så det kanske går snabbare än tänkt att få tillbaka den "gamla" David…

*kramar om*

Ta all tid du behöver!! Du vet, du är viktig!

kramis

Japp David, du ÄR mycket viktig (du oxå Zmulan)

Det är ett nedrans skit med denna ångest som förlamar en så i allt. Hoppas du får tag på en läkare i morgon, annars vet du var du kan nå mig och varför

*Bamsekram*

När jag får riktig ångest så kan jag känna som du, Daniel. Orkar inte skriva och formulera mig. Mina tankar är upptagna med annat och det finns risk för ren rapparkalja eller så sitter jag bra vid datorn och stirrar, glömmer vad jag skulle skriva och varför.

Hoppas du mår bättre snart!

Så där ja. Nu börjar gamla vanliga David komma tillbaka. Behövde inte ens träffa läkaren, räckte med ett kort telefonsamtal, och jag hade receptet direkt. Känns redan lite bättre. Fick recept så jag klarar mig tills min ordinarie läkare kommer tillbaka i november.

Det är skönt att det gick att fixa snabbt över telefonen!

Träffade en läkare en gång som tvunget skulle träffa mig för att skriva ut oxascand och det hade jag ätit vid behov i fem år då. Sen när vi träffats så beslöt han att jag inte behövde det. Slutade med att jag ringde psykakuten som ringde överläkaren som ringde läkaren… och sen fick jag mitt recept.

Eftersom jag dessutom har lite telfonfobi så var jag helt slut efter den dagen, och vägrade träffa den läkaren mer.

Jag är rätt "välkänd" hos personalen där jag brukar gå. Så ett recept på 2 mg x 100 Xanor fixades direkt.

Var rätt välkänd dit jag gick innan jag flyttade. Efter sex år med periodvis daglig kontakt så blir det så. Vilket är väldigt, väldigt skönt! Tycker inte om att träffa nya människor inom vården så att redan känna de flesta var bra.

Bara de sisa två åren som inga läkare stannade kvar på just den avdelningen. Då bytte jag läkare vid nästan varje besök… och varje gång skulle jag dra min sjukdomshistoria och varje gång skulle de bedöma mina mediciner och vad föregående läkare gjort.

Tycker att läkare ska vara på samma ställe jämt och i evighet så man vet var man har dem. Utom de dåliga läkarna då, de får gärna flytta någon annanstans.

Precis. De bra läkarna ska vara kvar på samma plats i all evighet, allafall så länge man är patient hos dem.

Ja, just det. När jag flyttar ska de flytta med!

Hade en underbar läkare i några år när jag mådde som sämst. Hon ställde alltid de rätta frågorna och kunde få ur mig exakt hur jag mådde. Men sen flyttade hon, utan mig!

Ibland är det nästan dumt att få en riktigt bra läkare för ingen annan kan bli lika bra.

Min nuvarande läkare, som jag gillar otroligt mycket, har lovat att om han söker en professorstjänst på Sahlgrenska, så får jag följa med!

Sen min backup-läkare, han finns ju kvar i huset, bara ännu svårare att få träffa honom. Får väl söka jobb varje gång jag behöver träffa honom, så han kan boka "anställningsintervju" med mig

Jag träffar inte min nya läkare förrän den 21 november så jag har låååång tid att oroa mig för hur det kommer att gå.

Låter som en bra läkare du har! En sådan vill jag också få…