Om livet
Eftersom jag inte kan somna, och ändå tagit beslutet att sova på riktigt (dock bara en natt), så tänkte jag berätta lite, av det jag lärt mig hittills i livet.
Till att börja med, den låt ni ska lyssna på är: Chances Are,
_Chances are you'll find me
Somewhere on your road tonight
Seems I always end up driving by
Ever since I've known you
It just seems you're on my way
All the rules of logic don't apply
I long to see you in the night
Be with you 'til morning light
I remember clearly how you looked
The night we met
I recall your laughter and your smile
I remember how you made me
Feel so at ease
I remember all your grace, your style
And now you're all I long to see
You've come to mean so much to me
Chances are I'll see you
Somewhere in my dreams tonight
You'll be smiling like the night we met
Chances are I'll hold you and I'll offer
All I have
You're the only one I can't forget
Baby you're the best, I've ever met
And I'll be dreaming of the future
And hoping you'll be by my side
And in the morning I'll be longing
For the night, for the night
Chances are I'll see you
Somewhere in my dreams tonight
You'll be smiling like the night we met
Chances are I'll hold you and I'll offer
All I have
You're the only one I can't forget
Baby you're the best I've ever met_
Jo, nu kommer det. Många går och önskar att de ska vinna stora pengar på lotto. Att bli rika. Men, det ger ingen lycka, snarare tvärt om. Pengar är ingenting att sträva efter. Visst, du kanske kan köpa allt du vill ha, i materiella saker, eventuellt kan du köpa dig före i sjukvårdsköer också. Men sen då?
Vad gör du med lyxhuset du köpt, och med de tidigare läkartiderna som du köpt? Ger det dig lycka?
Lycka är så mycket mer än materiella saker. Lycka är att komma hem till någon på kvällen. Någon att somna och att vakna upp brevid. Äta frukost tillsammans med. Det är lycka för mig. Att ha någon som bryr sig. Som man kan prata med, som man kan dela både sorg och glädje med. Kanske gå på bio, eller vad som helst. Tillsammans.
Om vi så levde på existensminium så skulle jag vara lycklig!
Så, varför tror vi att pengar alltid ska lösa alla våra bekymmer och genast göra oss lyckliga?
Någon som har några tankar kring det? Varför vi är så fixerade vid pengar? Jag skulle villigt offra varje krona jag har på banken för att byta dem mot lycka. Utan att tveka en sekund.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Kommer vara inloggad lite till och från några dagar. När jag är inne så läser jag mest. Måste sortera lite i huvudkontoret! 
Eller rättare sagt, byta sågspån.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag är ju en sån som tror att lycka går att köpa till viss del. Visst man kan aldrig köpa äkta kärlek men hade jag pengar så skulle jag vara lyckligare.
Jag skulle kunna syssla med någon hobby istället för att bara sitta hemma och glo. Jag skulle kunna umgås mer med vänner om jag kunde följa med dom ut på helgerna eller bara hade lite mer busspengar så jag kunde ta mig nånstans.
Jag skulle kunna skaffa en ny katt. Kläder jag trivs i. Ge mina nära och kära de dom behöver.
Allt skulle bli så mycke lättare men någon stor villa skulle jag inte bli lyckligare av. Där kommer de in att vart jag än bor och hur fint det än är kommer jag inte trivas så länge jag inte trivs med mig själv.
Okej, allt förutom katten är materiella saker. Mina katter skulle jag sakna väldigt om jag inte hade råd att ha dem. Men det är allt.
Och att umgås med vänner, det kan man göra utan att det behöver kosta så mycket.
Men det är klart mycket lättare att säga sånt som jag säger när det finns lite pengar att ta av. Inte för att jag är direkt rik eller så, men ändå, skulle kunna halvera min inkomst mot att få vara lycklig.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag hade gärna haft lite mer pengar än jag har. Så jag hade sluppit ha dåligt samvete när vi kör och handlar (har en mil till närmaste affär) eller så jag hade haft råd att åka till hundlkubben och träffa likasinnade eller kanske åka och rida hos en bekants bekant.
Bor på landet och saknar närhet till vissa saker. Vill inte byta ut detta alls men när vi bodde mer centralt innan så gick det att cykla till de olika ställena.
Tror att jag hade kunnat vara lite lyckligar om jag haft råd till vissa saker.
"You just have to belive…"
Jo, jag håller delvis med. Man måste ha åtminstone lite över existensminimum, för att få dagarna att gå runt. Det är alla pengar däröver som man inte blir lyckligare av.
Titta på Bill Gats, undra om han känner sig som en LYCKLIG människa?
Ted Gärdestad, misstänker jag hade rätt tjock plånbok, men var så olycklig att han tog livet av sig.
Mikael Ljungberg (känd brottare), hade säkert också problem med vart han skulle ha sina pengar, tog livet av sig till och med inne på en psykiatrisk klinik.
Och exemplen är många. Det jag tror jag vill ha fram är att pengar gör en automatiskt inte lycklig. Man kan lika gärna vara lycklig i en liten etta, än i en stor villa. Någon sa, eller skrev en gång, att äkta kärlek är gratis. Och jag tror på det.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag bor i en etta! Och jag är ganska lycklig. 
Starta ny diskussion