Gråten kommer när du är redo för den! Låt det ta den tid det tar.. Du kan inte tvinga fram något för det hjälper inte ett skvatt, det kan jag lova dig. Och detta med dåligt samvete för att du inte besökte honom ska du inte ha. Det samvetet är din sorg för honom.. Inte hans för dig! Jag själv är trygg med döden, har varit mycket sjuk och många gånger. Det har lärt mig att i döden spelar besök, ord och handlingar ingen roll. Det som är viktigt är kärleken, för det är den som följer med till andra sidan. Jag vet att detta kan låta flummigt och knäppt men det är vad jag har lärt mig. När jag själv har varit nära slutet, så är det inte ord och sånt som jag har tänkt på utan just kärleken. Jag kan garantera att det gjorde även din farfar! Kärleken till familjen, naturen, ljuset utanför fönstret mm.. Jag vet att så gjorde mina föräldrar. I ditt hjärta finns den kärleken kvar och den kan fortfrarande värma dig när du fryser. När du ger efter för den sorgen, då kommer gråten… Älska din farfar som om han vore här och tårarna kommer..

Pandiz, fint skrivet. Men om du älskade din farfar, så missa inte begravningen! Den kan bli ett vackert minne!

JAg hade själv lovat mig, att aldrig mer gå på en begravning, inte ens min egen efter min mammas. Men när Benny frågade mig om jag ville komma på Siws begravning, där endast de allra närmaste var inbjudna och dörren till kyrkan skulle stängas efter att jag kommit in, så tackade jag ja.

Det har jag aldrig ångrat. Vi var en väldigt liten krets, men vi tog alla farväl av Siw på vårt eget sätt. JAg tex läste faktiskt dikten Regnbågsbron för henne.

Efteråt, så åkte vi hem till Benny och fikade och det var faktiskt förlösande.

Det säga, att man aldrig ångrar det man aldrig har gjort, men i det fallet, så kommer du ångra, om du inte går! För det kommer aldrig i repris!

Pandiz! *kramar om dig*. Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Miste själv min farfar för 6 år sedan, och har aldrig, inte ens nu, fått fram gråten. Jag tror den kommer när man minst anar det. Ett tag försökte jag få fram gråten på olika sätt, lyssna på den musik som spelades på begravningen, hans favoritmusik, titta på de tv-program han gillade. Men nej, jag måste vänta tills den kommer.

Precis som Skruttis skrivit så är det inte ord gör det, utan den kärlekn man har fått under livet. Det är den som betyder något.

Ett råd ska du få, försök gå på begravningen. Jag hade jättestora problem med om jag skulle gå på min farfars begravning eller inte, men jag är nu i efterhand tacksam att jag gjorde det. Jag missade urnnedsättningen, och det är jag ledsen över.

Själva begravningen är ett sätt att ta farväl, att tacka för det han gett under livet.

Jag har inte så mycket att säga för # 2 tog orden ur mun på mig. Lyssna på henne för det är så sant så!

Fokusera inte så mycket på att du inte kan gråta just nu. Vi sörjer alla på vårt eget sätt och tårarna kommer kanske på begravningen.

 Jag hade en mycket älskad far som omkom i en bilolycka när jag var lite över 20 år. Fastän det förändrade mitt liv totalt så grät jag aldrig.

Däremot när min mor gick bort (som en dagen innan pigg 89-åring) grät jag floder av saknad. Saknad över att inte ha henne kvar, saknad över en länk till det förflutna.

Gå på din farfars begravning och säg ett sista farväl, för din egen skull.

JAg tar faktiskt och lägger in två bilder från två begravningar här inne. Den ena är från Siws begravning och den andra är från en känd profil, nämligen grundaren av Djurens  Samartittjänsts, Else Wigh.

Den första är från en höst, ganska exakt ett år sedan och den andra är från i våras, när naturen är som vackrast, vilket man ser på bilden.

Här är Elses

Sen kan jag inte låta bli detta heller…..

Do not stand at my grave and weep
I am not there; I do not sleep.
I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow,
I am the sun on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning's hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight.
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there; I did not die.