Vet inte alls hur du ska göra men jag kan få samma tankar som du. Tror att jag ska plocka upp en kniv och sticka den i ryggen på någon eller kliva rakt ut i vägen framför en lastbil. Jag kan se det framför mig och det känns så verkligt. Otäckt. Har inte heller vågat berätta det för någon men är ändå rädd att jag ska göra något i verkligheten…

Så om det är någon tröst så är du inte helt ensam om dina syner. Vet lite hur det känns.

Kram!!

Så där var jag mer när jag var yngre. Minns att jag inte kunde använda en kniv eller köra bil på väldigt länge.

Stod jag t.ex och skar bröd så kom tankar till mig om att jag skulle sticka kniven i mig själv, blev så himla rädd att jag var tvungen att kasta bort kniven.

När jag körde bil fick jag panikattacker, fick svimmningskänsla och skakade i hela kroppen. Ibland var det som om någon sa att jag skulle köra in i en bergsvägg eller se till att frontalkrocka med mötande trafik. Jag körde inte bil på 10-15 år p.g.a det

Det var snarare en inre röst som gav mig detta och inga syner, vad jag kan minnas i varje fall

Jag har en röst jag hör också men den är lättare att koppla bort än de syner där jag verkligen ser mig själv göra dumma saker. Jobbigt när hjärnan spelar en spratt på det där viset… Nu när jag tänker på det så kommer synerna efter att jag kopplat bort rösten.

DN 22/10-08

Nästan alla människor har haft tvångsartade tankar någon gång. Kontrolltvång är vanligt - kom jag verkligen ihåg att stänga av spisen, låste jag verkligen dörren? Tankarna kan också handla om rädsla för att skada någon, eller för att ha gjort det. Det handlar om normala mekanismer, vid tvångssyndrom löper de amok.

- Jag tror att tvivel är kärnan, när man ska försöka förstå vad tvångssyndrom är, säger psykiatern Susanne Bejerot. Alla har tvivel, personer med tvångssyndrom har mycket mer.

Gränsen mellan "vanligt" tvång och tvångssyndrom är inte knivskarp, detsamma gäller många tillstånd och sjukdomar. Men när tvångstankar och tvångshandlingar innebär ett lidande, och blir till ett hinder i livet, då kan man tala om tvångssyndrom.

Läs mer på http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=12753

Du är långt ifrån ensam. Man känner sig så knäpp för de är inget man hört att andra har men när man väl börjar prata med folk om de verkar alla varit med om de.

Jag kan inte gå för nära broräcken för då ser jag hur jag hoppar. De händer att jag får för mig att kanske ska skada nån annan, men självklart gör jag de inte. De värsta för mig är när jag kommer på något jag absolut inte får säga. Nåt helt sjukt. Då måste jag sitta och verkligen koncentrera mig för att jag inte ska säga dom orden fast jag vet att jag aldrig skulle göra de iaf.

Om du är orolig och tror att de är medicinen tycker jag absolut du kan ta upp de.

Tack för alla svar!

Det känns "bra" att veta att jag inte är ensam om det här.

Jag har läst artikeln om tvångssyndrom men jag har inga tvångshandlingar/tvångstankar.

Ska jag ta upp "synerna" med min kontakt på psyk?

#6 Jag pratade med min psykolog om dem idag och hon reagerade inget nämnvärt. Det är sånt som tydligen kan hända ibland och det är ovanligt att man gör det i verkligheten. Hjärnan spelar över på något sätt.

Jag tycker nog du ska nämna det för din kontakt på psyk. Kan vara skönt att få det ur sig och du kanske kan få tips om hur du kan tänka när det händer.

Hoppas det löser sig!

Ja här en till med dessa syner eller tankar och det handlar om rädsla för min del att göra något okontrollerbart..men jag brukar tänka att det är när man tänker såna tankar som man inte gör det.dom andra som gör det tänker inte ens en gång..Hoppas ni hängde med där?

Jag gömde knivar hemma för min egen skull och saxar även så att jag inte skulle göra något okontrollerbart och skada någon.

Jag hade en annons ute på internet om jag ville vara barnvakt åt och kunde ställa upp i princip när som helst så även kvällar..en bra ide från mig tyckte jag då jag samtidigt fick komma ut o göra något och känna sig betydelsefull..Många färäldrar ringde men sen kom dom där dumma tvångstankarna igen och jag fixade det bara inte..tänk om jag skulle skada barnen..ja ni förstår det ju inte..

Nu har det blivit lite bättre utan att jag ahr fått någon hjälp för just mina tvångstankar..men ibland kan det komma över mig igen och då får jag bara föröska att mota bort tanken.

Det ni pratar om är OCD. Det är det värsta tankar ni kan tänka och det att ni förstår att det är hemskt är det som talar om att ni är friska och ALDRIG skulle göra det i verkligheten.  Om jobbiga enträgna tankar dyker upp är det ända ni kan göra att försöka ignorera tankarna. (inte lätt, men ett måste) www.ananke.org

det är svårt att råda någon över nätet, men det rimliga är att om du själv tycker det är jobbigt så ska du berätta om det.

tankarna kan vara antingen tvångstankar eller så kan det vara ett autistiskt drag, allt beror på sammanhanget och din egen historia och detta kan vara en orsak i sig att berätta om dina svårigheter då det inte tvärsäkert går att uttala sig om vad svårigheterna ställer till för problem för din del

#10

Nu blev jag mycket nyfiken. Du skriver att det kan bero på autistiska drag.

Jag ska utredas för aspergers/högfungerande autism. Är det vanligt med sådana tankar då?

Jag vill veta massor/allt

#11 jag vet inte hur vanligt det är, men att se saker förekommer. det viktiga är ju att få med hela bilden, det är svårt att säga något utifrån en enskild beskrivning av en enda sak