Depressiv enbart under natten

Jag har alltid gråtit under nätterna, så långt tillbaka jag kan minnas. När jag har lagt mig för att sova blir jag ångestfylld, börjar älta saker, blir gråtmild och ofta vet jag inte ens varför jag reagerar såsom jag gör. Det är som om det skulle vara ngt hormonellt, för jag beter mig precis som om jag hade PMS, med enda skillnaden att jag blir på detta sätt endast när jag är trött och skall sova. I övrigt är jag en ganska glad person.

Min partner tycker att jag är så jobbig nattetid att han överväger att skicka hem mig innan läggdags, eftersom jag inte tillåter honom att sova när jag väl sätter igång. Jag blir konfrontatorisk, gråter och ifrågasätter hela relationen. Men på morgonen är allt frid och fröjd igen.

Har någon hört talas om detta förut, eller själv känt samma sak?

[Tassy]

2008-11-16 01:01

Jo jag känner igen mig i det du skriver. Jag har krasat ett förhållande just på detta sätt. För mig har det dock även funnits perioder med ångest dygnet runt.

Har dock inget vettigt svar att komma med. Men du är inte ensam.

Kram

David

2008-11-16 01:14

Oj, tänkte först välkomna dig i klubben, men, det är ingen rolig klubb att vara medlem i, nattångestklubben.

Kika gärna runt bland flera nya inlägg här så ser du att du inte är ensam. Även om det inte direkt hjälper dig, så är det inget ovanligt du är drabbad av, något hemskt fruktansvärt, men inte ovanligt.

Jag själv är en sån som har sån nattångest att jag inte riktigt vet vad…

*kramar om*

// David

Ett hem utan katt är bara ett hus...

Cat

2008-11-16 04:47

Jo nattångest han man. Jag kan inte gå och lägga mig förns jag först somnat på soffan och vaknat nån tim efter av att ryggen håller på att gå av. Då är jag så trött att jag klarar av att gå och lägga mig i sängen sen och somna direkt utan ångest.

Därimot hade jag kvällsångest förut som va just pga hormonerna. Började komma runt sex-sju på kvällen och jag grät tills fyra-fem på morgonen. Så va de i tio år tills jag bytte sort på p-pillerna.