OT: Att våga lämna..
Jag har just pratat med en god vän över telefonen. Han har flyttat till en annan stad och skapat ett nytt lit, ska åka till Brasilien på missionärskurs och sedan åka ut och missionera i världen. Han trivs enormt bra i sin nya tillvaro. Jag förstår honom!
Andra vänner har spenderat år i utlandet, flyttat till andra städer eller bara åkt på en lång resa..
Jag har inte gjort något alls.
Men jag vill leva lite ett mer spännande liv nu medan jag är ung och har tillfälle. Men jag vågar inte lämnna allt här. Jag tänker bara på allt jag skulle missa, vad jag skulle sakna och vad jag inte skulle ha kvar till sedan.
Jag skulle gärna åka till Island och jobba, eller till Irland och jobba. Men jag vågar inte lämna hästen, föräldrarna, kompisarna och sambon här hemma. För jag är rädd att jag skulle förlora mer än jag skulle få. Att jag skulle ångra mig och inte kunna vända tillbaka.
Någon som har vågat lämna allt för en tid? Hur gör man för att våga?
Se över vad som är positivt med de båda sidorna och vad du tror kommer att ge dig mest i framtiden.
Hästen kommer att finnas kvar, föräldrarna likaså. Dina vänner kommer också att finnas där för dig oavsett vart du åker eller hur länge du åker bort och sambon kan väl inte tänka sig att inte finnas kvar?
Jag förstår att det känns jobbigt att "lämna allt" men är du säker på att du faktiskt kommer att just lämna allt?
Funkar det inte i det nya landet är det ju bara att packa ihop och åka hem igen 
Det finns även en sajt här på iFokus som fokuserar på människor som flyttat ifrån sitt hemland. Där kanske du kan hitta mer hjälp också :)
Ta ett steg i taget och stressa inte iväg för att du känner "att du måste medan du är ung". Ta ett steg i taget, du hinner ändå ;) annars riskerar du bara att rycka upp dig själv med rötterna, vilket kan bli mycket jobbigt om man mår dåligt.
Kram :)
vill tillägga att jag vågade, jag flyttade till en helt ny stad och jobbade, vilket resulterade i ett rejält sammanbrott till slut. Det blev för mycket för min ångest, den tog över mitt liv. Jag hade för bråttom.
#1 Fast man missar så mycket.. Hästen är inte min, så ägaren kommer måsta hitta en anna fodervärd. Och kommer missa massa träning med honom även om jag får tillbaka honom när jag kommer tillbaka..
Kanske inte kommer lämna allt ändå.. Vänner borde ju finnas kvar, sambon med. :)
Ska nog göra en lisa över bra och dåligt. :)
#3 Jo, är rädd att ångesten ska bli för stor och att jag inte ska orka mer. Men den kan ju lätta av att byta miljö också.. Så det kanske är värt ett försök?
Jag flyttade 100 mil när jag träffade sambon! Har inte ångrat mig en sekund.. Allt var nytt! Nu har jag bott här i 9 år och visst kan jag ha lite hemlängtan ibland men det kan jag leva med. 
Min flytt har mer på plussidan än på minussidan än i dag..
#4 ja miljöombyte är bra, om man känner att det är rätt. Tvivlar man skulle jag säga att inte flytta ensam (hur lätt det nu blir att få med kompis?
).
#6 Fast jag är påväg att få med sambon i alla fall, fast då gäller det att man får jobb i närheten av varann också..
Jo, kan tänka mig att miljöombyta påverkar ganska mycket. Hoppas bara till det bättre..
#7 men det låter ju jättebra! hoppas det går vägen då 
Starta ny diskussion