Nattångest igen
Har haft äcklig nattångest länge nu och fått använda många tabletter för att inte explodera av irritation och för att kanske kunna sova ett par timmar eller mer om det vill sig väl.
De senaste två dagarna har natt ångesten börjat redan på dan.
Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, vill inte ta tabletter förrän till natten.
Fixar inte att sitta vid datorn då det kryper i kroppen, Fixar inte att glo på tv eller spela mobilspel.
Orkar inte städa eller göra nåt annat nyttigt, så vad tusan ska jag ta mig till?
Fibron gör att jag inte kan jogga eller springa alls. Ta en lång promenad med hundarna funkar inte när det regnar och blåser.
Gah! Så irriterad jag känner mig 
Ruskigt vad lika vi är. Måste vara något här nere i de här södra delarna av Sverige som är infekterat.
Känner också hur ångesten succesivt ökar och kommer när man minst av allt anar det.
I natt var det hyfsat, så då hade jag stora planer på att tömma flyttlådorna som jag inte tömt än, men sen när jag steg upp så, nä, var bara att lägga sig i soffan typ.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Ha ha ha David… Varje dag nu i några månader har jag sagt till hundarna och mig själ : - Nå idag ska matte ta sig i kragen och tvätta fönstren och fixa gardinerna. Eller, nä, IDAG ska matte ta fram dammsugaren och röja lite…
Ha ha ha ha efter kaffet och en koll på iFokus är matte så trött och slut att jag endast orkar gå med hundarna. När jag kommer innanför dörren så låter det så här: - Matte ska bara vila lite på soffan.
Sen går timmarna och det är dags för natten. Så är det varje dag nu för tiden. Tänker, att det vore ju märkligt om jag inte skulle kunna ta tag i lite så jag får fint och kan trivas och må bättre, men nähä, det går visst inte.
Kom nyss in med hundarna. Nu ska jag trycka i mig lite piller och slappa på soffan. Förmodligen vaknar jag i natt och går kvällsrundan med hundarna. Somnar igen och går upp mellan 6-8 och går med dogsen igen.
Vilket skitliv man lever egentligen 
här är en till med rejäla sömnproblem
urk. Har haft insomnia i många år nu. Har i skrivande stund knappt sovit på 4 dygn.
Ni kanske ska byta med min bror. Han gör ingenting än att sova. Han går inte ens till skolan för att han inte kan vakna. Det är å andra sidan ett problem också: att inte vakna, att inte kunna vara vaken mer än max 5timmar/dag.
Själv så har jag oförskämt lätt för sömn. Somnar så fort jag lägger mig i sängen och vaknar när klockan ringer och är då oftast utvilad. Konstigt att det kan skilja sig så mellan mig och lillebror.

du kanske är för nervös och en sån som inte kan sitta still pappa säger att jag är det och jag vaknar alltid vid klockan sju på morgonen fast på vardagar vid 6 och så går jag upp och går till skolan(har gympa varje dag) och tränar friidrott sen lägger jag mig vid klockan elva sen kan jag itne sova förens klockan ett. sen vaknar jag en gång i timmen. Sen alltid precis innan mamma eller pappa saka väcka mej så vaknar jag! ;S
/Elvira :D

Här har ni en nattuggla till! Det är inte så roligt att gå och lägga sig när man vet att man inte ens vågar lämna sängen när man blir nödig! Då är jag hellre vaken, jag städar och rensar garderoberna, så jag har nog aldrig haft det så prydligt runtomkring mig i hela mitt liv som jag har det nu! Både på gott och ont, mest ont skulle jag tro. Men vad gör det, bara man slipper att ligga där och vara jätterädd bara genom att vända sig i sängen. Och ja, det måste vara något som går här nere i söder, för jag bor också där!
Håll ut, jag brukar säga att det blir alltid värre innan det blir bättre!
Kram på er