Flippade ut igår.
Har mått dåligt i flera år och igår var jag bara såååå arg. På allt o alla…mest på mig själv. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Min sambo han bara stod där som ett fån.
"Jag skall visa dig hur arg jag är" sade jag o tog en köks kniv o rispade mig i armen, den var slö så jag tog en annan o ja nu har jag flera rispor på armen, inga djupa. Han blev förskräckt o sade till mig att sluta. Jag var så arg att jag hade lust att förstöra en massa saker. Jag gjorde nu inte det men jag var bara så frustrerad att ingen ser ingen bryr sig om hur jag mår. Det rann över lixom. Min sambo ringde iofs min mamma som började skälla på mig. Och som om jag skulle behöva höra ännu mera skäll?? (min sambo skäller på mig dagligen om små saker) Sedan ringde min lillebror som bad mig lugna ner mig o han frågade vad det var. JAG ÄR BARA SÅ ARG PÅ ALLT. Min pappa ringde han med o var orolig. Han frågade om jag inte skulle kunna åka iväg ett tag o bara ta det lungt. Då började jag slappna av. Har redan tänkt att åka ut till Vrångö, ön jag är uppväxt på det enda stället som jag varit lycklig på. Ett ställe som jag längtar efter varje dag. Sagt o gjort jag ringde min farfar o frågade om jag kunde få låna huset i några veckor. Självklart skulle jag få det.
Då började nästa del. Min kille sade att ja åk du. Och ja han blev sur. Istället för att stötta mig så blev han sur. Och hur blir det nästa gång du behöver vara där då? Frågade han. Vaddå nästa gång? Ja han tyckte att jag överger honom o att det skall ta slut mellan oss. Det fick jag ur honom hoppas jag. Sade till honom att han kan ju komma på mellan dagarna o vara med mig. Jag skall ju inte bo där resten av livet, bara nån månad så jag kan finna mig själv igen o få någon slags ro. Men nej då började han bråka om jag vet inte allt. *sucka* Han förstår mig inte alls. Begär jag för mycket att han skall stödja mig? Är jag en stor egoist som vill göra detta för att försöka få lite mer ro?
Idag när jag ser på vad som hände igår så var det väl lite dumt att skära mig på armen, men jag ville nå honom o visa att så här dåligt mår jag, hjälp mig, stöd mig.
Är jag ego som vill ha hans stöd? Är jag ego som det enda jag ville var att han skulle krama om mig o säga att allt kommer att ordna sig?
*kramar* från en mycket ledsen Madeleine
Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!
S*Luddhuvet´z
Men gumman då. Ja det var dumt at skära sig. Inget blir bättre av det faktiskt. Men samtidigt jag förstår fin frustraion i att inte få fram hur du mår till de som är dig nära.
Du är INTE egoist för att du vill må bra. Det är INTE egoistiskt att åka iväg. Men det är oerhört fel av honom att bli arg på dig för det. Han ska stötta dig i det här. Det är en självklarhet. Men tyvärr vet jag av egen erfarenhet att de gärna ser sig själv som offer om man lämnar dem en kortare tid för att få iordning på något.
Men jag hoppas verkligen att du åker. För att du mår bättre igen är det absolut viktigaste. Om han inte kan förstå att det är av största vikt för dig och även för honom och erat liv ihop är jätte tråkigt. Men du måste fortsätta att tänka på att försöka må bra igen.
Finns inga ord jag egentligen kan skriva i denna stund. Men jag tänker på dig.
Sänder en massa tröste kramar till dig. Det finns de som bryr sig, även om det "bara" är på nätet
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Vissa människor blir rädda, och reagerar som din kille.
Det är oerhört svårt att vara närstående till någon som mår så dåligt. Då är det lätt man går.
Tycker det är bra att du ska di där du mår bra och ta det lungt.
Jag har bestämt mig för att åka ut till min ö en månad för att finna ro och för att jag skall kunna ladda mina batterier. Jag tror att det är det bästa för mig. Kommer att vara nära mina släktingar och familj.
Min sambo blev inte glad över beslutet och han förstår inte varför jag vill åka iväg. Han känner nog att jag överger honom. Men det har jag sagt till honom att jag inte gör och förklarat flera gånger om varför jag åker. Han jobbar så han kan inte följa med men han är ledig i mellan dagarna o jag försöker få honom att komma ner då. Vi får se hur det blir. Jag hoppas att han kommer. Men han är envis.
Nåja jag kommer ialf inte att ha tillgång till nån dator mer än att jag kanske kan låna nån kusins o kolla mailen på. Jag kommer ialf att njuta så mycket jag kan av havs luften och ladda mina batterier. Jag åker den 6:de.
*kramar* Madeleine
Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!
S*Luddhuvet´z
Starta ny diskussion