Sån är jag... (en gåva)
Vet inte ens varför jag skriver nu, känns som jag bara vill skriva innan ångesten spränger huvudet.
Jag har ju haft en hel del olika jobb. Men jag har aldrig någonsin haft problem med folk. Känner, och kanske framförallt kände, folk i alla samhällsklasser.
Ett bekant par till mig, som efter en förälders bortgång, blev grova missbrukare, och det ledde till det ena och det andra, naturligtvis separerade de, och både blev hemlösa, för gott. Till slut var de ökända missbrukare, som i stort sätt alla var rädda att gå förbi. Men, av någon anledning, kände de alltid igen mig, hur påtända de än var, och jag var aldrig rädd. Tvärt om, visste med hela mitt hjärta att de aldrig skulle göra mig något, kunde stanna och säga något ord, och jag är säker på att de blev varma för en stud de med.
Likaså i livsmedelsbutiken jag jobbade, även där var de ökända snattare. Men, så fort jag jobbade, eller var där, så kom de alltid och bad mig försynt att ta tillbaka det som de stoppat på sig, ofta fläskfilé eller kött. Tror att de inte kunde stjäla när jag var där.
Jag vet inte hur de har det nu, var 6-7 år sedan jag flyttade, och med det tempot de höll, så är jag oerhört tveksam till att någon lever idag. Tyvärr. Eller för dem kanske det är skönt att fått den sista vilan?
Det jag lärde mig, och som jag hoppas att jag fortfarande har kvar, är hur oerhört viktigt empati är. Och det förtroende jag hade även hos dem. Att JAG kunde påverka, om än i liten, och kanske helt obetydlig skala, men ändå.
Den gåvan hoppas jag att jag alltid kommer bära med mig. För mig är alltid människor viktigare än allt annat.
Någon som känner igen sig, eller har liknande erfarenheter?
Edit: Har redigerat mina egna stavfel, såg att vissa var så grova att de var missvisande vad texten menade! 
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jadu David.
Jag har en del vänner som jag vet har gått ner sig.
Oh ja, visa av dom är fortfarande nere …
Medans andra vajjar mellan himmel och helvetet.
// Liinda
![[Tassy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ja, jag vågar nog påstå att här känner jag igen mig väldigt mycket. Jag får ofta höra att jag är empatisk 
fast det känns lite konstigt att säga att jag faktsikt är bra på nåt mitt självförtroende.. ehm.
Många gånger går vi förbi missbrukare och rynkar på näsan. Men vi glömmer att de också är människor.
Tyvärr har nog många förutfattade meningar eller inte vet hur de ska bete sig i dessa situationer.
Tror vi aldrig får glömma att de är någons dotter/son eller mor/far.
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
Ja, jag känner verkligen igen mig. Får ju så lätt kontakt med många som står utanför när jag är ute med mina hundar. Där jag bor är det inte många som pratar med missbrukarna.
Jag har kontakt med dom varje gång vi ses ute, ofta varje dag faktiskt. Vi står och pratar en stund och de klappar och gosar med mina hundar. När jag var tonåring satt jag på ett fik och pratade med A-lagarna och de var oftast snälla och trevliga gubbar.
Märker att andra människor tittar till lite extra när de ser jag hejjar och pratar med en massa missbrukare, de utstötta. Men av någon konstig anledning så funkar det så himla bra att prata med dom, vi förstår varandra på ett sätt som kanske andra inte gör eftersom jag själv haft ett tufft liv. Vad vet jag?
När en del är på fyllan så gråter de ofta och vill ge en kram eller en puss på kinden. Känns gott att kunna betyda något för dem, men det känns för jäkligt att jag inte kan göra mer för dessa människor.
Ofta ligger det något oerhört tragiskt bakom att de hamnat i den situation de är i. Och min starka övertygelse är att ingen kan någonsin förutspå vem som ramlar dit nästa gång.
Och jag tror, att om jag fortsätter vara medmänslig, och göra det jag tycker är rätt, så kanske jag en gång får uppleva samma.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag häller fullständigt med dig i det du skrev David. man vet aldrig vad det är för hemska saker dessa människor varit utsatta för. Tyvärr finns det alldeles för många och hemska fördomar om dessa människor
Starta ny diskussion