Midvinternattens köld är hård.
Tio små nissar i djup snö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter.
Snart i sitt eget blod han flyter.

Nio Små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljustrimma.
Ugglan ho-ar från sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen.
Tomte ligger död på trappen.

Ute på trappen står gröten och ångar,
åtta små nissars intresse den fångar.
Tre små nissar gröten sig nalkar,
stackars nisse på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

 Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katt som bakom dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna från tomtehand,
suger Misse bort från tand.

Sex små nissar mot julbordet ilar.
Snabbt de uppför bordsben kilar.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller neråt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lille nisse, stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra små nissar festat på sill,
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp,
och tar för sig i vars en kopp.
Ner ramlar nisse i glögghett hav,
likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar i granen sig svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga.
Strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

 

 Två små nissar omkring sig tittar.
En smällkaramell då de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppas.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Men under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jäkla tomte finns kvar.