Nu fick du till sådana där kloka ord igen!

*fniss* o tack!

Mycket bra! å alldeles sant!

Vänskap förstänas, kan aldrig köpas för pengar. Så sant så

Så helt rätt Kerstin. Bra skrivet ånnu en gång.

Villkorslös vänskap! Det är riktigt vänskap det  

Hemskt att så många kan utnuttja detta för egen vinnings skull.

Mycket fint skrivet och väldigt sant! Tack ännu en gång för en klok och bra skrift!

Så sant Kerstin, och man ska också veta att oftast tar det mycket lång tid och många prövningar innan man vet att det är en sann vän.

Jag har faktiskt bara en riktigt god vän. Hon var den första människan som lyckades banka hål på min skyddsmur, men det tog många år.

Numera träffas vi aldrig, men vi har fortfarande telefonkontakt. Trots att vi aldrig träffas så har vi alltid massor att prata om. Aldrig någon jobbig tystnad.

Det här känns hemskt att säga eller snarare ledsamt… jag har ingen riktigt god vän. Jag har umgåtts med sånna som i slutenden visat sig inte vara den jag trodde dom var.

Innan jag fick min diagnos så var det inga problem med mina "vänner" för när jag var i mina maniska perioder så ställde jag upp med allt dom ringde om och jag kunde hålla på i både dagar och nätter för att hjälpa dom.

Men nu efter att jag ätit min medecin och lärt mig mitt mående så har jag även börja säga ifrån för orken finns inte där längre, och vips så försvann även några av dom.

VÄNSKAP

Vad vore livet utan Er
Vad är meningen med allt
Vad skulle jag då se
I en värld så kall

Utan Er, kan jag ej andas
Utan Er är allt så dött
Ni gör så att vägen sandas
Ni Alla, som jag mött

*puttar*

Folk är i regel livrädda när de stöter på en bekant med en psykiarisk diagnos. Men jag tror att det bottnar i ren och skär osäkerhet.

Jag tänker på min kompis, som jag skrev om i # 8. Hon fick för många år sedan diagnosen manodepressiv. Hon blev jätteglad för att hon äntligen fick en diagnos och att man kunde medicinera henne rätt.

Vad jag tänkte? Inget, för hon var ju min kompis, med eller utan diagnos. Hon var samma gamla Lilian, antingen hon stekta köttbullar till ett helt regemente eller bara satt i soffan och gjorde inget.

Det var de tjejen jag lärde mig tycka om och det manodepressiva var en del av henne.

Hon har tur som har dig och du har ju tur som har henne….vänner ska man vara rädd om och en sann vän hittar man inte så lätt.

Jag har kvar två vänner som fortfarande "står ut" med mig. Dem kan jag lita på i vått och tort och båda kom och hälsade på mig när jag var inlagd. Helt underbart att veta även om jag inte minns så mycket av det.

Jag har heller inga riktiga vänner att lita på. De flesta har gång på gång visat sig vara svikare och pratat bakom ryggen. Därför har jag klippt banden med de flesta, utan att för den skull blivit ovän med någon, men jag klarar inte av svek och lögner. Bättre då att vara för sig själv. Jag blir allt mer och mer som en eremit.

Människor som tränger sig på och gör allt för att visa sin vänlighet mot mig blir jag genast misstänksam mot och i slutänden visar det sig att jag brukar oftast ha rätt. Häpp!

Min allra bästa vän är min katt! Innan jag hade min katt hade jag en hund i 15 år och då var han min allra bästa vän! Djur sviker en aldrig!

#16

Håller med dig fullständigt. Mina hundar är mina bästa vänner och faktiskt min fina goa dotter och hennes djur oxå

Jag håller med er, tack gode gud för barnen och min trogna hund