Ensaam..
Jag känner mig så jävla värdelös.
fett dålig själkännsla och självförtroende
Jag får ångest typ för allt. Ingenting känns roligt längre.
Jag pallar inte med skolan längre. Går inte ens dit.
Jag sover as dåligt, vaknar typ mitt i natten, ligger vaken i nån timme, sommnar om och sedan vaknar jag tidigt även fast jag är trött.
Jag har mardrömmar, och oroar mig för det mesta.
Hatar mig själv.
har ätstörning, Nån blandning av anoroxi och bulemi?? (läs mitt andra forums inlägg)
orkar inte ta hand om min hygien…
Har massor av tankar som snurrar hela tiden.
Känner mig fett ensam, fast samtidigt är jag inte det.. Men ändå så är jag.. Kan inte föörklara.
Pratar med psykolog, men ljuger mkt för henne.. pallar liksom inte.. Säger att de mesta är braa..
gör saker, typ sånnt som förut var mina intressen, men för att jag känner att jag måste, inte för att jag har nån lust. Tex, tar hand om min häst varje dag.. Men pallar bara rida henne vissa dagar.. Det är visserligen roligt i bland. Men ändå inte.. typ. Men jag vägrar att sälja henne, för jag älskar henne. Därför måste jag orka med henne. Men de är det ända jag gör på dagarna.. resten av tiden.. glor jag på film, äter eller sitter vid datorn.
Säger ofta nej, när vänner vill umgås..
känner att jag inte orkar.. men samtiidigt vill jag.
Har massor beslutsångest. kan knappt bestämma mig för vad jag ska titta på för film, eller äta till frukost, eller vart jag ska gå.. Liksom kan inte bestämma mig. Får bara åångest.
Saknar vissa saker och människor så otroligt mycket, men samtidigt inte.
Är olyckligt förälskad, vilket jaag varit i ca 1 år i samma person.. Och kan inte komma över det.. Känner en sån jävla smärta över det.. ..
Jag skär mig i armarna. Inte så djupt.. men istället många sår.. Inte ofta.. men i bland ja.
Gråter mycket.. börjar gråta för nästan allt, även små saker.
Önskar att jag vore död, men ändå inte.
Jag är rädd.
Har känslan av att jag väntar på nått, som jag inte vet vad det ääär. Som jag vet inte kommer hända, men ändå väntar jag. Vill liksom att tiden ska gå fort.
Vissa dagar (oftast helger) Kan jag få för mig att lotsas att vara as glad, festa som fan. Dricka mig fett jävla full och bara umgåås med folk. Bli någons one night stand och sedan spy och vara bakis.
Jag röker.
Jag älskar blood.
Jag vill ha trygghet, mod och kärlek
Jag är rädd.
Vad fan är det för fel på mig?
Oj, det där inlägget hade kunnat varit jag själv som skrivit. Speciellt när jag var yngre.
Har hela mitt liv undrat som du skriver: "vad f-n är det för fel på mig?"
Våga ta steget och tala om sanningen för din psykolog. De kommer inte att låsa in dig eller tro du är en dåre. Det är många som mår som du. Min dotter är en av de som mår så dåligt, men mår bättre nu efter medicin och psykhjälp.
Vänta inte lika länge som jag med att tala om sanningen om ditt mående. Jag vågade inte heller säga sanningen eller så gav jag upp den hjälp jag blev erbjuden. Jag vågade inte ta emot hjälp förrän vid 49 års ålder.
Ju längre du väntar ju svårare att ta sig ur "skiten"
*KRAMAR om DIG*