Psykologi iFokus

Psykologi

Etikettpositiva-negativa
Läst 1560 ggr
[Jessica90]
0

Snart ger jag upp

Jag vet inte längre vad jag ska göra..

Det började för 6år sen (jag var då 12år). Jag började skära mig, vet inte anledningen till att jag började.. När jag var 13 blev jag inlagd på barnpsyk första gången. När jag var 15år fick jag diagnosen asperger.

När jag var 13år började jag få panik ångest attacker. Krampar och hyperventelerar och svimmar ibland. Nu är jag 18år. Kramperna blir bara värre och värre. Dom har tagit eeg en gång och uteslutat att kramperna är eleptiska även om dom liknar dom.

I tre år har jag fått epelepsi medecin (hög dos), igår var jag oss min doktor på psyket. Han sa att jag tagit den i onödan för den har inte hjälpt. Han frågade vilken idiotisk läkare som gav mig medecinen.. Snart vet jag inte längre vem jag ska lite på?

Nu har jag desutom fått fel på njuren, troligen på all medecin jag ätit.

Ska läggas in på vuxen psyk om två veckor (är jätte rädd). Jag ska vara där några veckor, dom ska observera kramperna och ta prover.

Så NU efter fem år med kramper ska dom utreda.. Jag är förbannade ledsen arg men främst rädd…

Har någon varit med om liknande?

Vet inte om ämnet ligger rätt eller varför jag lägger ut det här.. Men jag är så trött på att hålla allt inom mig..

[aspie]
0
#1

Oj då, inte alls roligt det där.

Jo, jag har i stort sett varit med om allt du skriver. Ska utredas för AS som min dotter har fast det dröjer.

Jag har jätte jobbiga kramper  och fick medicin som är till de med parkinsons. Inte hjälpte de heller.

Jag har alla ångestdiagnoser som jag vet finns samt en massa annat elände.

Ge inte upp! Här har du en gammal tant på 50 år och jag har mått som du sen jag var i de unga tonåren, men det är först nu jag börjat få hjälp.

Har du något bra forum för de med AS att gå till? Annars kan jag ge dig några tips. Och du! Kom ihåg att du är inte ensam i detta. Det finns mycket stöd du kan få genom de i samma situation som du Flört

Välkommen förresten, tror inte jag sett dig innan Glad

[Norum]
0
#2

Du ska inte vara rädd, Jessica. Lätt att säga jag vet… Jag har ingen psykisk diagnos (om man kan kalla det för det) däremot har jag njurfel. Jag opererade bort min ena njure när jag var 3 år och jag har klarat mig finfint med en. Nu menar jag inte att du kommer att få göra en sån operation, jag menar bara att världen inte stannar för att det krånglar. På min tid (-65) så var läkarvetenskapen på ett helt annat plan och mycket har hänt sen dess. Nu för tiden kan dom göra mycket för att fixa till saker och ting.

Tycker det är bra att dom ska utreda dig ordentligt. Det måste väl även kännas skönt för dig, att kanske äntligen få svar?

Åsa

kerstinjo
0
#3

Var inte rädd, min vän. Se det som en möjlighet att få rätsida på dina problem.

Men samtidig så är det helt naturligt att vara rädd. Vi är nog alla lite rädda ibland.

Välkommen hit, förresten!

 Kerstin 

 

flikkan77
0
#4

Det är inte så farligt på psyk heller. Personalen brukar vara bra och det är bara ett väldigt fåtal patienter som kan vara lite skrämmande. Har du tur så kanske du till och med få ett eget rum.

Nackdelen är maten… den är liksom inte så god. Flört

"You just have to belive…"

[Norum]
0
#5

*4 Tänk när man får de där passerade ärterna! En grön, blöt sörja,,, nej, fy… Magen vänder på sig bara jag tänker på det.. Huga! Skrikandes

flikkan77
0
#6

#5 För att inte tala om de konstiga kötträtterna som serverades. Var glad att jag valde att äta enbart vegetariskt… Fy katten! Dessutom så hade jag både familj och kompisar som kom och tog med mig till caféet. Inte för att jag minns det men de säger att det var så. Flört

"You just have to belive…"

isa
0
#7

Jessica90 : När jag läser ditt inlägg så känner jag mig ganska lyckligt lottad ändå. Du kan inte ha det lätt.

Du ska se att dom tar väl hand om dig på psyk. Det är positivt att de ska utreda dig.

Jag förstår att du är rädd för att lita på någon inom vården, eftersom du kanske har ätit en medicin helt i onödan och fått nya diagnoser på grund av det, jag har också råkat ut för misstag ifrån läkare, det är aldrig kul.

Jag skickar en stor styrkekram till dig!

Med vänlig hälsning isa

[Jessica90]
0
#8

Tack för alla svar! Det värmer verkligen att läsa dom.

Inläggningen har blivit uppskjuten. Jag måste få provsvaren (om medecinen) innan jag blir inlagd. Och dom hade tagit fel prover så jag ska ta om proverna på måndag..

Så nu tillbringar jag dagarna oss min häst. Hade verkligen inte klarat det här utan honom..

[Norum]
0
#9

*8 Du skriver att du inte hade klarat detta utan din häst..

Egentligen är det rätt konstigt att just djur kan ge sån tröst och styrka. De säger inget, ger inga råd, kramas inte eller nåt annat.
De bara finns… Och det betyder allt!

Jag har också hämtat styrka från mina djur och egentligen har jag fått mer styrka från dom än från människor… Just för att de bara finns och för att det finns nåt mystiskt, osynligt band…

[Norum]
0
#10

blev dubbelt…

flikkan77
0
#11

Usch vad jobbigt att behöva bli inlagd och veta att man har djur som går och saknar en. Tyckte det var det som var jobbigast när jag var inlagd, att inte få ha vovvan hos mig. Dessutom blev hon sjuk och vi fick avliva henne… har inte ett enda minne av det. Hade inte min mamma talat om det så hade jag inte vetat var hon är begravd.

Visste ger djuren en styrka! De förstår på det där tysta sätte och man slipper jobbiga frågor och annat sånt.

"You just have to belive…"

[aspie]
0
#12

Våra djur är en riktigt fin gåva. Ja vad skulle vi göra utan dom? Jag skulle förmodligen ligga inne hela dagarna, sluta äta och bara sova och långsamt tyna bort. Det är nog tack vara hundarna jag mår så pass bra idag

isa
0
#13

#8 Bra att du tillbringar dagarna med din häst. Det tror jag är nyttigt för dig.

Kram isa