Människor är fascinerade! Som vi alla vet så finns det ju alla typer av människor. Ibland låter vardagen en komma i kontakt med människor från samhällets alla hörn och kanter och man slutar aldrig att förvånas.

Vissa människor kan få en att tappa hakan, beroende på deras oförmåga att se andra samhällsmedborgare som levande varelser. Detta fenomen inte är helt ovanligt när man besöker butiker.

Jag blir ofta förbryllad över hur en del kunder behandlar personalen. Inte sällan ser jag surkartar (mindre glada individer) bygga ett mindre Kebnekajse på varubandet. Under tiden som kassapersonalen gör sitt bästa för att bemästra detta varuberg står surkarten och stirrar på biträdet med en bister min. En min som har många års träning bakom sig för att få den rätta surheten

När det senare är dags för betalning kan det finnas två olika utfall för hur betalningen kan fortlöpa.

1. Surkarten tar upp sina ihopknölade sedlar och slänger upp dem framför näsan på expediten som utifrån sedelknölens omfång får försöka lista ut valören.

2. Surkarten tar fram sitt mycket fina kort och drar det. Ser man på! Kortet funkar inte. Expediten frågar surkarten om den har dragigt kortet rätt, om den har slagit rätt kod osv. Kunden som under den tidsrymd som det tar att dra ett kort, nu lyckats bygga upp en extraordinär surhet, svarar på ett snäsande vis att det inte kan vara något fel på vare sig hans/hennes handhavade eller kortet. Lustigt nog visade det sig till slut att kortet inte var ett kreditkort utan ett passekort till tvättstugan. Tänka sig hur det kan bli!.

I detta läge skulle det kanske var på sin plats att surkarten erkände sitt misstag, men icke. Är det något som denna typ av individer är bra på så är det att skylla på omständigheterna eller andra individer. Man undrar hur biträdena känner sig efter arbetsdag, efter att ha träffat ett par typer av detta slag.

Jag hoppas verkligen att de andra, de trevliga kunderna väger upp det hela, för det vore ju synd om biträderna själva skulle förvandlas till surkartar.

Med detta inlägg försöker jag inte fördriva surkartarna från samhället. Givetvis får de vara hur sura de vill och alla kan vi ha en dålig dag, men jag skulle bara vilja få dem att förstå vilken effekt deras beteende har på de personer de möter.

Jag tror att många surkartar har potential att bli riktigt trevliga personer, bara de får förståelse för hur deras beteende uppfattas och vad det gör med andra. För nog tror jag att surkarten egentligen vill vara en glad och vänlig människa.