Tror faktiskt inte att någon har det liv dom vill ha.. Alltid är det nåt som är fel eller fattas.

Jag har tagit mig ur massor och har väl klarat mig ganska bra. Men det finns alltid där.. Ryggsäcken känns tung ibland. Inte så att jag går och grunnar på det men nånstans i hjärnan finns det registrerat att det har hänt. Och att jag får leva med det..

Instämmer med #1.

Sedan så är det ofta en stor skillnad på att ha det man vill och att ha det man behöver.

Ja, jag har lyckats ta mig ur ett missbruk och jag mår för det mesta bra. Klart att jag har motgångar också men jag har lärt mig att hantera dem.

Framför allt har jag lyckats sänka kraven på mig själv och det har gjort stor nytta.

Det livet som jag vill ha? Lite luddigt, för vet vi VAD vi vill ha? Jag är nöjd med mitt och det är inte illa. Idag tycker jag att Kerstin är helt OK.

ingiver lite hopp i alla fall. Tack för era svar.

Hela mitt liv har bestått av kaos. fick min första attack av panikångest när jag var ca 17 år, sen har det i stort sett bara gått utför tills jag kraschade.

Nu går jag hos psykolog och går på antideppressiv medicin, annan lugnande medicin samt sömnpiller med mera.

Tror att det kommer att bli ordning på mitt liv även om det kommer att ta sin tid. Ca 10-15 år tror min psykolog. Bättre sent än aldrig

Jag har mått riktigt dåligt under många år, skadat mig själv och pressat mig själv alldeles för mycket för att kunna vara perfekt, vilket så klart inte gick. Till sist kraschade jag, men efter det har det bara gått framåt.
Jag mår bra för det mesta nu,klart det kommer dåliga dagar, men de är få. Så det går att må bra igen :).

Jag har både vänner som tagit sig ur, försöker och har gett upp (accepterar att må skit, tack och lov ingen som avslutat allt!).

Jag vill tro att man kan ta sig upp, men det känns inte som om man någonsin kommer komma helt ifrån det. Usch. Tänkte skriva en massa här, men känner hur tanken håller på att förtära mig. Vill bara ge upp.

10-15 år. allt ska ta så lång tid. Känns som man missar så mycket pga allt det här. Skönt att kunna vara positiv.

Vargnatt hur gick du tillväga? Hur är dina tankar om dagarna nu.

Saga känner exakt som du skriver, hela tiden.

usch ingen energi i fingrarna.

En klok kvinna sa till mej angående mediciner "sök inte bot, sök lindring"

Många som skriver om att "ta sej ur all skiten" missar kanske en poäng, att det fina, nya finns där inne i "skiten"

Alltså, jag mådde riktigt bra. Ryggsäcken kändes som en icakasse med en tepåse i ;) Men sen så gick ju det över med. Men även jag tror att man aldrig är helt nöjd.

Men, jag skulle vara riktigt glad av att kunna KÄNNA mina motgångar och glädjeämnen istället för att betrakta dem och spela en passande känsla. Då vore jag nära nöjd, för då vet jag att det är påväg uppför igen. Tid har jag ju hela livet på mig ;)