Vad vackert! Måste vara underbart när man känner att djuren verkligen förstår!

Klart du fixar det, speciellt när du har Aramis som kan ge dig villkorslös kärlek och stötta dig på sitt sätt! Jag förstår dig, ett djur kan ge otroligt med styrka. Glad att du funnit en sådan kamrat =)

Underbart med djur dom finns alltid hos en

Jo han är underbar  Vet inte vad jag skulle göra utan honom :)

Supersöt är han ju med! Kan tänke mig att det känns lite när han "slänger" sig upp i famnen på dig. Min Lillskrutta väger 33 kilo och datorstolen, med mig på, brukar hamna i andra ändan av rummet när hon kommer och ska upp i knät.

#5 Haha jo det känns, speciellt de gånger då han verkligen slänger upp hela sig i famnen, då är det runt 50 kilo som kommer skuttande. Det är ett under att datorstolen fortfarande är hel . Men det är så mysigt med så mysiga hundar, och det blir ju i alla fall väldigt varmt så man slipper frysa!

Vilken gosig lite voffe  jag älskar den rasen.

Eller förresten, jag älskar "nästan" alla hundar

Jag hade en bjässe som vägde ca 80 kg en gång

#6 Ja, datornstolen får vara med om det mesta. Min Lillskrutta får fortfarande plats i knät när jag sitter vid datorn, i alla fall om jag inte ska skriva nått.  

Och visst är de varma och mysiga! Salukin jag har är dock lite benig att goda med, men varm är hon. Lillskruttan är rundare och mjukare på alla sätt och vis.

#7 Oj, 80 kilo, vad var det för vovve?

#8 Haha det är samma här, om Aramis sitter i famnen så får folk vänta på svar från mig ett tag, då kan jag inte skriva

Så är min hund också, även min mammas. Troja är verkligen min livsglöd.

#10 Ja visst blir det så, de ger en så mycket och får en att orka

Såg inte ditt förra inlägg som du nämner. Därför undrar jag vad som ligger bakom att du är rädd för att gå ut ?? Varför kan du börja må illa då ??

Vill bry mej om, inte verka påträngande och nyfiken.

#9 Det var en blandis, St:Bernad och Grannis  

Mår du illa och är rädd för att gå ut? Det måste jag ha missat   Men kan säga att jag ofta har problem med detta själv. Det är bra att jag har hundarna annars hade jag nog aldrig kommit utanför dörren. Hade förmodligen inte ens gått upp ur sängen

#0 Jag känner precis likadant! Emil är verkligen mitt allt!!
Varje kväll när vi går & lägger oss säger jag till honom att jag älskar honom & tackar för dagen som varit & för att han finns hos mig   =0)

Visst är det underbart med djur. Min Tatsja väger bara runt 20 kg, men hon är min glädje som gör att jag kan komma ut.

#12 Jag är rädd att gå ut på promenad ensam efter en gång då jag började må jätteilla och blev riktigt yr, den gången hade jag precis kommit in på gården när det började så kunde snabbt ta mig in och vila, svärmor som jobbar på vårdcentralen här tror att det var ett blodtrycksfall. Så efter det har jag varit väldigt rädd för att det ska hända igen och får smått panik av att gå ut själv =/

#13 Haha vilken liten vovve det måste ha varit ;) Jo, jag stressar upp mig själv sjukt mycket när jag ska ut ensam efter att jag började må illa på en promenad för nån vecka sen tyvärr :(.

#14 Ja visst är dom underbara :) Säger ofta till Aramis hur mycket jag älskar honom och vad tacksam jag är för att han finns och får mig att orka :)

#15 Det är tur att dom finns så man har en sån bra glädjekälla i livet :)

Finns inget bättre än en Lillskrutta i knät. Är glad att hon inte blev större än hon blev, passar perfekt i mitt knä.

Jag vet inte om man kan säga att han passar perfekt i mitt knä, men det är inget som verkar bekymra honom

#18 Jooo, perfektare kan det väl knappast bli!

#18

Hi hi hi, vilken liten knähund du har

Angående blodtrycksfallet, är du inte lite väl ung för det? eller man kanke inte behöver vara gammal för att få det? För min del låter det som om det oxå kan vara en riktig attack av panikångest. Men du kanske redan vet hur det känns?

Vad fin han är din Aramis! Visst är det härligt med djur som stöttar, tröstar, gör en glad och alltid , alltid är en vän som aldrig sviker.

Tycker jättmycket om namnet Aramis. Det låter så mäktigt på något sätt.

#20 Jag är ganska lång, 180, så svärmor trodde det kunde ha med det att göra, Jag själv är inte insatt i sånt så jag har mest lyssnat på henne :P.

Jag funderade om det var en riktig hemsk attack, men tycker det verkar underligt då jag inte mådde dåligt alls då och det brukar mest vara när jag är nervös för något eller stressad som de dyker upp.

Roligt att du gillar namnet ^^. Vi tyckte det passade perfekt på vår lilla björn. Efter att vi bestämt oss för det fick vi veta att hans farfar också hette det, och sen kom vi på att det är ju den poetiska kvinnotjusaren ur de tre musketörerna ;).

#21 Tack så mycket, han är min sol :)

Åhh.. mysiga hundar.

Ibland känns det som jag skulle skaffa en hund. För jag blir också lätt illamående och yr när jag skall någonstans, tror att en hund skulle hjälpa mig att våga ut mer. Nu får jag gå ut med maken istället, en fördel med make är ju att han får följa med in butikerna (där jag brukar må som sämst)

#24 Mm Aramis har hjälpt mig mycket, innan var jag aldrig ute på promenader nästan men sedan vi skaffade honom har jag kommit ut varje dag :).
Så känne lite extra jobbigt att det kom sånt bakslag som gjorde mig lite rädd igen, men det ska gå att övervinna!
Och jag har önskat många gånger att man får ta med honom in i affären, då hade jag kunnat gå och handla själv också!

djuren räddar mig.. dom gör att ja har kraft att gå upp.. katterna loigger och mysser i sängn hela natten hunden gör så man går ut och inte låser in sig hela dagarna utan dem vet ja inte vad ja hade gjort…

#26 Jag håller med, har också en kissekatt och hans spinnande bredvid mig varje natt är så lugnande :)

Mina katter räddar oxå mig många gånger.. jag har jätte problem att säga jag älskar dig till nån men jag säger det till mina katter varje dag o det känns så rätt jag älskar dem verkligen o utan dem så hade jag gett upp för längesen.. så jag förstår er o er kärlek till era djur..

Vargnatt.. det kan ha varit ett blodtryckfall så din svärmor har säkert rätt o det e inget farligt bara obehagligt..

#28 Skönt att du också får hjälp av dina katter :).
Jo jag antar att det var det och det är skönt att veta att det inte är farligt, men jag skulle så gärna vilja ha någon konkret att göra om jag känner det komma igen som jag VET bryter det.. då hade jag kunnat slappna av mer.

Nu känns det mest som ett riskspel att gå ut även om det har hänt EN enda gång i mitt liv så tror jag nu det ska hända hela tiden.

*29 Jag vet faktiskt inte om det finns nåt som bryter det.. tro det hade varit rätt bra om du kontaktat en läkare o berättat om din oro.. så kan han ju ta blodtryck o kolla hb så du inte har för lågt av det o framför allt så hade han säkert kunnat lugna dig.. det e tråkigt att det styr ditt liv..

Många hundar har vandrat genom mitt liv och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan hundar. De ger så otroligt mycket och blir en vän för många, många år.

Min son vill att Tatsja ska vara den sista. Men då jag alltid haft hund och blir väldigt ensam och stillasittande utan vovve, så tror jag att när den dagen kommer, så finns det en valp här hemma. Men just nu är det fullt upp med busfröt.

Tror inte man kan bestämma i förväg vilken hund som ska vara den sista. Det blir nog bara som det blir!

#32 Pappa brukar säga att de två han och hans fru har nu är de sista, Charlie gamlingen är 14 och Benji är 10. Men jag har svårt att se pappa utan hund, så får se hur det blir sen :)

Jag säger visserligen att min Lillskrutta är den sista. Har egentligen inte tillräckligt med ork för att ta hand om en hund alls just nu. Har till och med haft funderingar på att lämna tillbaka henne, för hennes eget bästa.

Att bara gå 4 korta och en längre promenad om dagen och knappt träna nått alls passar inte riktigt min Lillskrutta och jag har konstant dåligt samvete.