Hejsvejs tack för ditt svar.. Har du aspberger?

nja jag red förut vilket jag verkligen älskade skadade ryggen och fick sluta va flera år jag knappt kunde göra något alla mina vänner lämmnade mig bytte skola blev mobbad mina föräldrar var alkohlister Och så.. Det var mycket bråk oxå Och sitter typ bara vid datan hela tiden det är inge kul liv vore konstigt om jag var glad igentligen dessutom har jag ett funktionshinder och sådant som försvårar vardagen för mig

*kram*

Föresten de e inte jag på bilden jag e blond med blåa ögon det är en google bild=)

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, mer än att jag känner igen mig i hur du beskriver din depression. Mediciner kan hjälpa, om man får rätt som funkar för just en själv, men mediciner är ingen lösning heller. Det är (som jag uppfattat det av min psykolog) en krycka, när man inte själv har orken. För att få ork att kunna börja bearbeta och gå vidare.

Samtalsterapin tyckte inte jag gav något. Gick i över två år, men det är först nu, ett år utan, som jag inser att något litet gav det nog ändå. Om inte annat kan ens psykolog hjälpa en att komma i kontakt med andra instanser som kan hjälpa en.

Du ska inte behöva må såhär, oavsett om du är 14 eller 74. Det finns jälp att få, och det är inte enkelt. Men finns en chns att få sitt liv tillbaka är det helt klart värt det.

Har du något stöd från någon? Jag förstod det som att du inte får det från föräldrarna.. Kanske skolkuratorn kan vara en väg att gå, som kan hjälpa dig vidare? På vissa ställen fungerar det så i vilket fall.

Visst svänger det rejält när man är tonnåring. Men som du säger så ska man inte känna sig sjukt nere under så lång tid. Det ska ju finnas ljuspunkter med.

Kram på dig

#4

Okej jag har aspberger oxå kan man säga

men tror inte bara de är mitt funktionshinder som orsakar min depprision tror du de går över sen?

Dem säger att det blir bättre med åldern..

Även jag har hört att en sk. "tonnårsdeppression" kan gå över. Men jag tycker ändå inte att det är något att hoppas på, ska du må såhär i flera år till i hopp om det?

Jag avfärdades i början som ett typiskt fall av tonnårsdeppression, men de kom fram till att jag inte hade det. Det sitter dessutom i än. I vilket fall, även om de nu skulle "gå över" så bör du ju ha rätten att få må bättre NU!

#6 Tror jag kommer må såhär ett tag till iallafall tills jag blir 20 och får en egen hund FÖRHOPPNINGSVIS och bor ensam hemma och då kanske jag kan få Ordning på mitt liv Då måste jag ju ut på benen PGA hunden och Sen måste ja ju på jobbet tror mitt liv kommer bli ganska bra då

#7 tack för länken ska kika in de sen.. vad menar du med missförstådd?

Svåra saker, har själv haft självmordstankar och då har man inte mycket att leva för, riktigt svart allting. Det är ju uppenbart(eller?) att dina föräldrar borde vara dom första du vänder dej till, men det låter som om dom inte finns där för dej? Jag tänker på missbruket.

Har en bror som har AS, har viss erfarenhet av det.

#10 Ja allting e typ bläcksvart meninglöst,och verkligen tråkigt Jag har sagt till mina föräldrar att mitt liv är dötråkigt men dem tar de inte seriöst.. Igentligen jag kanske får leva såhär får se hur länge till jag klarar av den här smärtan

#9 Okej nej jag läser ganska mycket om det tror dock jag har större problem än dig med att vara social jag har ganska stora problem=P

#12 Okej.. Men jag har inte aspberger jag har Autism liknande (aoch jag sa de) Aja Lika bra att inte hålla det hemligt inget o skämmas för jag är normalbegåvad och alltid haft sociala skillz dock har jag vart sjuukt blyg och vet inte hur jag ska bete mig i vissa sociala sitautioner och tänker Jättemycket innan jag ens kan öppna munnen och prata bara för de ska låta "rätt" jag har även väldigt mycket utbrott .. Vilket är Hur jobbigt som helst Det är en av dem negativa sidorna med autism:(

:D

#14 en i min klass har aspberger känner även Flera dem är väldigt lika mig:)

Hur vet du att jag på minner om henne:P?

#19 bokstavsfolket? Nej de har jag inte vad är de?

Det finns en sajt här på iFokus som heter Bokstavsfolk, tror det är den aspie menar.

Okej vad är de för något?

"Medeciner mot depprision verkar bara göra så man inte känner något alls…"

Det stämmer att många mediciner är avtrubbande.
När jag mådde dåligt ville inte jag heller gå i terapi, trots många heja-rop och uppmaningar som "Folk får råd om hur de ska sköta sin kropp, men varför inte detsamma för huvudet?"
Jag gick aldrig till ngn terapeut, men klarade mig upp ur det på ca 2år… Kanske tiden kunde förkortats om jag gått och fått hjälp, men jag ville inte heller ta mediciner…
Dock är det inte alla terapeuter som skriver ut medicin, det förstår jag ju nu när jag själv läser psykologi, men de jag kände som gått i terapi fick medicin utskriven nästan direkt, som om den skulle lösa alla problem… En sådan hade INTE jag velat gå till.
Du kan ju testa gå på ett samtal & säga att du inte vill ha medicin, så får de komma på ett sätt att VERKLIGEN bearbeta problemen istället.

#25  Visst gör det det, men jag förstod det så att hon inte vill ha medicin.  Då kan man ju säga till det vid samtalet, så får terapeuten hitta en metod som fungerar.
Man kan aldrig tvinga en patient att ta medicin, endast rekomendera.
Det går att lösa utan medicin även om man "sitter djupt", men det tar längre tid och kräver mkt mer.
Jag är också medveten om att inte alla blir friska på 2 år, och att depression ofta är återkommande.

#27 missförstår dig ganska mycket men du verkar inte förstå att jag inte e deprimerad PGA mitt funktionshinder.. bara delvis :D missförstår dig jämt men.. svårt att gå till psykolog o så då..

#26 Mått dåligt väääldigt länge, nu  en evighet det tar aldrig slut heller..  Jag var glad senast På julafton och blev alldes nere när jag vart glad i några timmar så mådde hur dåligt som helst Vill inte leva såhär Psykolog medeciner..  Verkar vara sista utvägen men Mitt gammla Liv kommer aldrig tillbaks jag saknar det sjukt,sjukt mycket Det gör verkligen oehört ont  Vad tycker du?

#29 Ja gonatt

Är det fel på min dator eller saknas #27 & 29

Alla aspies inlägg är borttagna i denna tråden och anledningen behåller aspie för sig själv

OK. Då var det inte fel på min dator iaf 

#32 du verkar överdriven med att du har aspberger har du verkligen det ? xD Känns som Med vissa bisexuella varför "skryta" om att man har något extra, Det är meningslöst :O Lr.. äre så? Hur gammal är du?

#34 Varför ifrågasätta någons diagnos? Att tala om att man har, eller kanske har, en diagnos betyder väl inte att man skryter om den. Däremot så kan man ha tagit reda väldigt mycket fakta om sin sjukdom och då ha mycket att berätta.

Och hur kan du jämföra en sjukdom med en sexuell läggning? Ser ingen som helst koppling där.

Förlåt ;D

TS:

Du skrev att du varit hos en psykolog, skrev de bara ut medicin till dig utan att ge dig en ny tid för terapisamtal?

Antar att det som hände dig för 4 år sedan var en stor grej i ditt liv - fick du hjälp att bearbeta det efteråt eller?

Och vad du kan göra… Well, mina depressioner började när jag var 15, min psykolog tog det inte på allvar, 3 år senare snackades det om manodepressivitet och ångest - jag lyckades besegra det ändå.

Jag är inte någon supermänniska, det var jag inte då heller.

Ge dig inte, låt inte ditt dåliga mående vinna över dig, du är bättre än så. Visst, livet är skitjobbigt ibland, så var skitjobbig tillbaka - och låt inte det jobbiga i livet besegra dig.

Och till alla som säger till dig att "rycka upp dig" (som jag hatade att höra de orden), ignorera dem bara - de vet inte bättre.

Tack mohawk, det är inte lätt men man måste ju fortsätta eller hur det kommer säkert bli bättre med tiden även om såren inte läker kanske man kan lära sig leva med det

Definitivt tjejen! Ta en dag i taget bara, det är oftest lättare så.

Och du, kom ihåg detta:

Du är skitstark, låt ingen lura i dig att du är svag pga ditt mående, inte ens du själv (vi vet ju hur bra tankar vi har om oss själva när vi mår dåligt), för det faktum att du faktiskt klarar av din depression varje dag bevisar hur stark du är - var stolt över det!