Det finns folk som har mått lika dåligt som du. Tror de flesta här har mått lika dåligt som du och kanske gör det nu också.

Ska jag vara ärlig så har jag såna perioder ibland, om att jag inte vill finnas. Men jag har alltid någon som "pushar" mig.

Hur skulle dina anhöriga reagera om du gick bort? Din flickvän då? Hon älskar ju dig och skulle bli oerhört ledsen och förkrossad om du begick självmord. Tycker du ska tänka på dem du älskar, det blir bara en belastning för dem om du går bort nu. En belastning som de kan vara för utan.

Vet inte om det hjälper som jag har skrivit. Men jag tycker du ska tänka på dem du älskar… Vill du att de ska lida för att du vill dö? Det finns hjälp att få, men ge inte upp hoppet!

#1 tropr itne de känenr så starkt för mig som alla tror bla du jag e nämligen ingen att veta av och så har de alltid varit!

#2 Har också själv haft såna tankar. Men det finns alltid någon som bryr sig om dig! Vare sig man vill eller inte.

Ja, det är sant Johan. Det är människor som håller av dig fast du kanske inte vill tro på det. Jag vet, för jag är likadan själv.

Innerst inne vet jag att det finns de som tycker om mig, men ändå finns det något som säger mig att det inte är sant. Sen när jag mår bättre ser jag klarare på det hela och inser att andra faktiskt bryr sig om mig .

Det är när man mår dåligt dessa destruktiva tankar kommer upp som djävulen själv från avgrunden. Försök att slå bort dessa tankar för de är inte sanna.

Du är älskad och omtyckt precis för den du är så ge inte upp vännen. Och vi här finns oxå för att kunna stötta dig så gott vi kan när du mår dåligt.

Minns inte om du nämt om du går hos psykolog och om du får medicin som får dig att må bättre. Men har du inte det så tevka inte att söka hjälp.

*kramar om dig*

ingen tycker om mig och de är så de skall vara antar ja…men vad kan jag göra åt de inget alls lika bra jag ger upp istälelt rigt?

Förstår dina tankar eftersom jag och många andra här suttit i samma situation som du.

Tankarna är fel fel fel fel. Varför tror du att ingen tycker om dig? Har de sagt det? Har din flickvän sagt det? Har dina syskon/föräldrar sagt det?

väldigt många ahr sagt de vänner o gamla skol kompisar o familj o tjej vid viussa  tillfälen

Kan du förklara HUR de säger och VAD de säger till dig?

Säger de rakt ut att "jag tycker inte om dig"? eller hur säger de?

#6Vi finns här för dig och stöttar dig så gott vi kan! Det är visst människor som tycker om dig, det är jag helt övertygad om.

Det är som föregående "talare"  skriver, att man tror inte det just då , för man har så destruktiva tankar som helt överskuggar de positiva tankarna.

Det finns alltid nån som bryr sig, se bara härinne, om ingen brydde sig skulle du inte få något svar. Men vi bryr oss!!!

Jag har också haft självmordstankar förut, i både längre och kortare perioder. 

Tänk på vad ledsen din flickvän och din familj skulle bli om du inte fanns här. Du får inte ge upp!

Jag vet att du inte är så pigg på att prata med någon psykolog eller terapeut, jag har för mig att du har  skrivit förut, att du inte tror att de kan hjälpa dig. Men det finns kurator också. Kuratorn lyssnar mest och ger dig några goda råd, utan att du blir "analyserad".

Prova en kurator, du behöver extra råd och stöd nu.

Styrkekramar från isa

de säger rakt ut hur fan kan man gillad dig…

Iså falla låter det som om de själva har problem. Förresten säger inga vänner så. Säger din flickvän och dina färäldrar så oxå?

#11 Du ska inte lyssna på dem. Det är inte sant, din flickvän tycker om dig, hon t o m älskar dig. Som sagt, det finns alltid NÅGON som bryr sig om en

Skickar lite kramar jag med

Jag undrar också vilka det är som säger så? Inte kan det vara din flickvän i alla fall?? Och om man säger så , så är det ingen sann vän.

de ahr sagt de gfamla klasskamrater som yttrat sig jag märker pååp folk vadd e tycker…

Ok. Umgås du mycket med de här gamla klasskamraterna? Är de verkligen värda din energi? det tycker inte jag. Försök och tänk mera på vad din flickvän säger till dig, istället för att tänka på vad de här dumma klasskamraterna har sagt.

De är inga kamrater, för en vän säger inte så. Jag är säker på att din flickvän säger mycket snällare och trevligare saker till dig.

sant kanske skall tänka påd e de är kanske de bästa men har så många hemska minnen de kmr framhela tiden:(

#17 Du behöver nog byta miljö och vänner. Bättre en bra relation till tjejen och föräldrarna en en massa dåliga relationer med "kompisar" som inte är några vänner.

Själv sitter jag ensam för det mesta med mina hundar för jag orkar inte med ett socialt liv alls, men å andra sidan så är jag ju ganska gammal och härdad

JA vännen, du är unik och behövd. Byt ut de vänner som inte ens är värda namnet.

Att du känner att många andra tycker samma sak om dig är inte underligt. Då mår riktigt dåligt och har fått höra hemska saker sagda till dig. Då är det lätt att ta till sig extra, och när man är nere så är det väldigt vanligt att tro att okänt folk kollar snett på en, tycker man är värdelös och pratar om en bakom ryggen. Det hör många gånger sjukdomsbilden till.

Och jag håller med tidigare; Det finns alltid folk som bryr sig. Du har en tjej, hur skulle det ens kunna vara möjligt om ingen brydde sig? Oavsett om man vill eller inte så finns de där. Det är svårt att känna, men så är det. Med lite hjälp på traven kommer du känna det du med =)

jag vet alltså inte ärligt talat jag är rädd att detta snart kan var slutet:S

#21

Vi har sagt det nog tidigare att gå till någon att prata med, sitt inte själv med dina tankar för dom är falska föreställningar men ack vilken makt dom har.

Har du tänkt på nån gång varför dom negativa tankarna gärna poppar in i hjärnan men dom positiva tankarna uteblir?

Men om man tänker 1 positiv tanke så är den 1000ggr starkare än den negativa.

Dina klasskompisar kan man gärna avstå ifrån dom verkar ha väldigt tråkiga liv som inte kan ägna sig åt annat än bry sig om andra och sån kan jag väl tänka mig att sån vill inte du va.

I relationer är det både upp o ner, ibland kan det hända att man slänger ur sig nån sak som man inte menar, så jag tror din flickvän håller av dig väldigt mycket.

Föräldrar tycker väldigt mycket om sina barn men kan också slänga ur sig saker som dom inte menar, jag har gjort det mot min son sen kan jag ha sån ångest efter det, för han är ju mitt allt här i världen och det tror jag dina föräldrar tycker så om dig med.

Tro på dig själv och lyssna inte så mycket på andra men gå till någon som du kan prata av dig och få ur dig sånt som gör ont, så förändrar det nog din syn att se på livet.

Jag förstår att du har blivit mobbad av dina klasskompisar. Beklagar! Jag har oxå det och alltid fått höra tjockisord, vad ful jag är osv.

Tyvärr sätter sig sånt ganska hårt men jag har förstått på senare år att jag varken var speciellt tjock eller ful då. Det verkar som om någon alltid måste vara hackkyckling.

Har gett dig rådet förr och gör det igen. Sök kurator/terapeut hjälp på vårdcentralen.

Visst är det skönt att skriva av sig här men hjälper i längden gör det inte, det behövs professionell hjälp för att ändra ditt tankemönster.

För det är där det är fel, inte på ditt utseende eller sätt. Du tror på vad folk har sagt till dig och det gör man ju ofta när man hör det dag ut och dag in.

För att komma ut ur det tankemönstret behövs att du arbetar på att höja din självkänsla och tänker annorlunda. Detta kan en kurator/terapeut hjälpa dig med. Metoden heter KBT = kognitiv beteendeterapi.

Håller med sara, du behöver pratat med någon proffesionell som förstår, sök upp  en terapeut, jag tycker att samtalsterapi är bra, men KBT kan ge snabbare lindring, en sak bara: DU måste älska och tycka att DU är bra, det är den viktigaste relationen av alla, det säger jag som brottats med självhat i över 20 år, ingen lätt match…

Vi här vill ha dej kvar i livet så att vi kan dela våra liv med dej.

tro mig de vill ni ej:(

Försök att vända din envishet till något bra för dej.

Förlåt mig, Johan för det jag kommer att skriva nu. Jag menar inget illa med det men du får faktiskt ta tag i din dåliga självkänsla istället för att sitta här och beklaga dig.

Vad vi än säger så säger du emot. Vilka råd vi än ger så vill du inte. Den enda som har ansvar för dig är du!

Det här är en jättebra sida där du kan få mycket stöd eftersom de allra flesta av oss mår eller har mått superdåligt oxå. Vi har oxå blivit/blir mobbade, hatat/hatar oss själva osv.

Därför tycker jag att du bör ta våra råd mer seriöst och prova dem. Du kommer inte att bli bra efter ett möte med en terapeut, det kommer att ta lång tid men någon gång måste vara den första.

För jag tror faktiskt inte att du på allvar vill ta självmord, då hade du gjort det och inte snackat om det här. Jag tror dina trådar är ett sätt att skrika efter hjälp eftersom du inte vill må som du mår, vem vill det?!

Så kom igen, ring din vårdcentral i morgon på din rast!

JOHAN !

Jag är gammal, jag har upplevt mycket. Allt vad som sagts till dej här är alldeles sant. Det är så som du känner det nu när du är riktigt, riktigt nere. Logik klarar du kanske inte ta emot just nu, men gör ett försök.

VARFÖR tror du så många engagerar sej ?????? För att du är en ung fin kille och för att då du tagit dej igenom detta kommer du att ha ovärdeliga erfarenheter att ta med dej ut i livet och kunna stödja andra. Sånt som så unga människor som du inte vet något om.

Vanligtvis är det inte kul att ha fel,,,,men varför inte denna gång ta reda på om vi här eller du har rätt??? Det får du aldrig veta om du försvinner.

Också EN sak till. Tänk efter om du fick veta att någon du känner rätt väl hade tagit sitt liv,,,,VAD SKULLE DU KÄNNA DÅ ??? även om du inte gillat personen sådär riktigt ??

KRAM !

altså jag tackar för allt erat stöd de betyder så mycket för mig jag är rädd att utan er hade de kanske varit försent! saken är den att jag vet faktiskt inte vad som skett utan allt stöd… skall se när ajg tar tid att sittqa ned och prata med en proffessionel för de behöver jag jag har ju en del att dela med mig av.

Ta kontakt med psykolog nu när du orkar för att få hjälp med att rerda ut detta jobbiga som sitter i ditt inre, för det är där den lilla f-n gömmer sig om du ursäktar uttrycket

Förresten, många gånger när jag tänkt "ta steget" i min ungdom så är det en text av Magnus Uggla som hjälpt mig igenom mycket. Tänker liksom ofta på denna. t.ex…

"Varför ska man ta livet av sig, när man ändå aldrig får höra snacket efteråt?"

Säger en hel del tycker jag

#29  det du kan göra redan innan du kommer till en terapeut är att försöka ändra ditt tankemönster.
Man kan faktiskt LURA sig själv att må bra.
Jag var själv inne i en depression för ett par år sedan. Inte för att jag skulle erkänna det för ngn då dock. Man kan ju inte visa sig svag… Så när jag träffade folk som frågade hur det var svarade jag ju att det var så bra så. Jag hade pojkvän, hade nyss flyttat hemifrån, hade jobb och allt var toppen!! Också ett stort smile på det…
Alla de sakerna var ju sant, men att jag vantrivdes till tusen på jobbet, att alla kompisar flyttat  till städer långt ifrån eller vissa t.o.m. utomlands utelämnade jag.
När jag sen tänkte efter såg jag att det lät ju inte så dumt, det lät faktiskt riktigt bra!!! Så jag fortsatte att tänka för mig själv att jag mådde jättebra, låtsades att jag berättade för ngn annan…
Log mycket (menade inte det, men gjorde det iaf) Forskning har visat att sådan "muskelövning" påverkar våra känslor.
T.ex. om man tar en penna och sätter i munnen, så att "smile"-musklerna rör sig (munnen formas som ett leende) blir man gladare. Man kan göra det flera ggr under dagen, och alltså påverkas hur man känner sig.

Alltså, testa muskelövning och ändra ditt tankemönster!

#29 Det var intressant det du berättade, men så klart, man brukar säja att "allt sitter i huvudet".

Sen Johan, ger vi inte upp så lätt. Det är NU,NU du ska söka hjälp, nu när du orkar. Du måste ta på allvar att du mår så hemskt dåligt emellanåt. Nån har sagt: "Många vill ta sitt liv, men ingen vill dö". Det vill inte du häller EGENTLIGEN, men är inget att "leka" med.

Jag håller med #32. Om du mår så dåligt som du skriver att du gör så ska du inte "se när du tar dig tid till at prata med en proffessionell".

Det är NU du ska iväg. Ring vårdcentralen nästa rast, knata iväg till skolkuratorn mitt i en lektion, för det är vad du isf behöver. Du säger ju att du mått såhär en längre tid och att det bara blivit sämre, då verkar det ju inte som att du kommit någonstans på egen hand? Inget fel med det, absolut inte, men en sjukdom går inte alltid över av sig själv.

Ring NU! Bra att du i alla fall har fått tankar på att prata med någon proffisionell, men gör handling av dina tankar annars kommer du aldrig iväg! Tänk på att du kan inte lösa detta på egen hand.

i värsta fal blir de så…känner inte för att kämpa mera ber om ursäkt till alla er som försökt ett stort tack och adjö

En pertson so är så ärlig och uppriktig som du är av stort värde för oss andra, stanna kvar!

jag har gjort mitt val jag är för feg klarar ine ens av att ta mitt liv bara sitter o snackar skit:( hatar mig sj mer än någonsin

Johan, sluta prata ner dig själv. Stoppa dumma tankar om dig själv och fokusera på det du vet är bra hos dig själv.

Du har fått många fina råd i den här tråden. Uppenbarligen finns det människor som  bryr sig om dig. Ta det till dig!

Du är värd ett bra liv. Det är vi alla, utan undantag.

Feghet är bra ibland. Men det säger ju mig en sak iaf, du är inte redo att ge upp. Ta tag i det hela, ring vårdcentralen, be någon annan ringa om det är för mycket. Du har ju inte ett endaset dugg att förlora på det, eller hur? Det kan ju inte bli sämre.

Håller med Aviendha. BE om HJÄLP. När man mår så dåligt, så behöver man att någon annan tar tag i situationen. Men då måste Du ju också tala om ATT Du mår så dåligt. Jag vet att det är väldigt lätt att spela ett spel, så de närmaste inte ens vet något. Men här måste Du ju märka, att vi är många som bryr sig.