gah
ingenting att göra, vill inte göra något. raderat telefonnummer. inte träffat någon, vill inte träffa någon. duschade i två timmar. har fått så jävla mycket skägg, orkar inte raka mig.
vill ha någonting som kan ta mig igenom dagen. gah ska köpa pizza, chips godis. fan vad äckligt. tusen kronor på tre veckor, gah. har inget att göra för pengarna ändå.blivit så apatisk. tror jag kommer tappa alla mina tänder snart. börjar få slut på cigaretter,gah.
var är mina uppåtkickar, kom tillbaka. Så ensamt här men jag vill vara ensam. jag har allt egentligen, varför är det så här.
vill åka till pappa, nä orkar inte, vill inte. Jävla sömntabletter, kan ni inte få mig att sova i flera veckor. en dag till, måste klara mig bara idag. imorgon är en ny dag. ska ut, ut och gå. lägga mig i skogen nånstans. Låt mig njuta av någonting, vad som helst, uppskatta det jag har. jävla aktivitetsersättning, fan om dom förlänger det. har lust att hoppa från balkongen, varför gör jag inte det. kommer bara bryta ett ben. då har jag en ursäkt. vill ha ont, för jobbigt, orkar inte anstränga mig.
så jävla tomt. allt är så jävla fake, ingenting är på redigt. falskt falskt falskt. om jag bara kunde öppna ögonen, det är något jag inte ser. var är drivkraften, vill inte ha någonting, önskar jag ville bli rik i alla fall, men nej. om det bara fanns en liten sak, vad som helst, något jag var intresserad av.
musik på högsta volym hela dagen, jävla skitmusik. aldrig har grannarna klagat, konstigt. meningslöst ja. varför kan jag inte kämpa, försöka i alla fall. hopplöst.
något är fel, jag finns inte här. finns ingen väg jag vill ta. har testat leva i alla världar, inget är kul, inget passar. har ingen lust att leva. varför har jag blivit så feg. börja träna igen, inte kul men kanske bra, måste måste måste. var är alla muskler, poff borta. var inte längesen jag hade det, jo det var det. mådde dåligt även då, men dom var bra att ha då, i det våldsamma livet behövdes dom. nu behöver jag ingenting.
äckliga cigaretter, nä ska köpa ett paket till. ska sluta äta mat, hatar att vara beroende av något. tre dagar ska vara mitt minimum, bara dricka grönt te. rensa kroppen. när jag är klar med det ska cigaretterna försvinna. börja träna. orkar inte, vill inte. vill se något, vad som helst. varför ska jag leva om jag inte åtrår något, inte vill något, inte se fram emot någonting. bara något litet. tomt. tänker inte på mitt förflutna, varför sån ångest hela tiden, försvinn. tomt är det. jag är en defekt robot. travhäst med fyra brutna ben. en yogainstruktör som väger 150kg.
gah, hur ska jag få tiden att gå fortare, kanske borde ta chansen, åka till belgrad, som om det skulle hjällpa. bara slösa tid. tibet, meditera med munkarna. ännu mer slösa tid, ointressant. kanske dom vet något. indianreservat , jobba för maten, röka pipa. njuta av livet, kan man det? aldrig är man nöjd. rökt för mycket inomhus, borde öppna ett fönster, orkar inte.
någonting är det jag ska lära mig, men vad? den här världen är tråkig, vill leva i fantasin. eller förr i tiden, bara gå och gå och gå, överallt. vad händer sen när man varit överallt.
Satans hjärna, varför ska jag alltid analysera allt, kan jag inte bara acceptera läget. acceptera alla egoistiska människor, acceptera hur allting fungerar, levasom alla andra. plugga högskola, skaffa jobb, familj, materiella ting, dö.
Vad vill jag? ingenting. förut gillade jag utmaningar, gav aldrig upp, allt var så lätt. Nu har fått den svåraste utmaningen någonsin, men jag ger upp, ser ingen mening med det. Vill jag ens må bra? Ja, men hur. Kommer jag må bra av regelbundena tider, tröttnar ju på allt även människor. ska jag bara acceptera att jag ska må dåligt tills jag dör, bara rycka upp mig och fortsätta med livet, acceptera skiten. göra det som i andras ögon är 'ett bra liv'.
alla är främlingar, jag passar inte in. leva i en psykos resten av livet kanske hade varit intressant.
har sönderanalyserat allt och alla runtomkring mig, varför kan jag inte analysera mig själv. förstå,känna. önskar jag hade någon sorts tumör, ta bort den och poff så mår man bra, ser allt på ett positivt sätt. vill vara naiv, dum i huvudet, inte tänka på något. sluta säg att jag är smart och kan göra vad jag vill av mitt liv, lätt i skolan visst, det var så en gång. Jag vill inte få ut någonting av mitt liv, acceptera det? Nu har jag verkligen lyckats, inga människor kvar. jag fick det jag ville.
empati dra åt helvete. tre små ord som jag gillar, dra åt helvete. funkar så bra. inga förklaringar ingenting, sårar dom kanske, blir bäst i längden, vill inte dra ner andra. nu är det så, de har lyckats, de mår bra. nu är jag ensam i mitt helvete, borde jag inte trivas. varför kan man inte leva i ett exstacyrus hela tiden, ja helvete man vänjer sig. varför måste jag vänja mig hundra gånger fortare än alla andra omkring mig. hade varit så underbart, tänka som samhället vill att man tänker, bara leva och sen dö. varför är jag så sugen på alkohol, är ju så jävla tråkigt. spelberoende,alkoholism, psykiska sjukdomar, allt sitter i blodet, anklagar inte någon. har lärt mig och upplevt så jävla mycket tack vara omständigheterna. kan man inte fortsätta till nästa steg nu, vad är det som håller mig tillbaka. vart ska jag gå, vilken väg ska jag välja. rika,fattiga,hemlösa,knarkare,sportfånar,spirituella,slackers, självdestruktiva, naiva, utbildade, jobbmänniskor. känns som jag umgåtts med alla olika typer, försökt leva alla dessa olika liv, tröttnar på allt. vad har jag missat, vad är det jag inte ser. gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll, kan göra vad jag vill, är helt fri, inget håller mig kvar. varför är jag sån här. varför skriver jag?
Oj! Vet inte vad jag ska svara, du verkar ju vara helt under isen och rätt självdestruktiv just nu. Åk till psyk och begär att bli inlagd några dagar? Då får du existera under kontrollerade former och kan kanske få hjälp att sortera tankarna?
Skönt med lite självdistans =)
Hej Marko5. jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg. Du får inte tappa livsgnistan! Lite vilja har du i alla fall kvar, när du skriver att du ska rena din kropp med grönt te i flera dagar och sluta med cigaretterna!
Bra grej! Jättebra! Då är du ju en liten liten bit på vägen i alla fall mot ett bättre liv? Jag önskar jag kunde göra dig gladare.
Jag tycker du ska ringa psykakuten för det här måendet som du har nu är alldeles för självdestruktivt. Det är inte bra för dig.
Vill skriva att : Du måste söka hjälp! Men du väljer naturligtvis själv hur du ska göra. Det är bra att du går ut och promenerar men du får inte lägga dig nånstans i skogen!! Det får du bara inte göra!
Skickar en stor tröstekram och en stor styrkekram till dig.
Även om du inte orkar åka till din pappa, så verkar du sakna honom. Ring till din pappa i alla fall!
Mvh isa
oj, orkade ni verkligen läsa det där. jag orkar inte. gör mig lite glad faktiskt. nä ska inte åka till psyket eller papsen, båda är förjävliga. måndag äntligen till en psykolog igen, ska bli gutt att öka doserna, hon frågar hela tiden om jag vill bli inlagd, men vad hjälper det. går runt där som ett monster och gör ingenting, kan jag lika gärna göra här.
påverkades så mycket av pappa förut, hans droger och alkohol som utvecklades till schizofreni när han lyckades må bra blev det droger igen, ändå har jag sånt sug att åka dit. jag är fan dum i huvudet.
tack så mycket.
![[aspie]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Du är inte alls dum i huvudet för att du känner sug att åka till din pappa.
Jag blev utsatt för sexuella övergrepp av min pappa från 6-8 års ålder. Lik förbannat så hjälpte jag och stöttade honom när han blev gammal.
Hur dumma, äckliga eller hemska föräldrar än är så har man någon konstig slags kärlek till dom
varför är det så egentligen? betyder blod så mycket.
vore så mycket lättare att släppa allt tycker du inte det?
Lätt är väl inte rätt, förhoppningsvis finns det en mening med vårt förflutna, eftersom vi fortfarande träffar dom måste det finnas mer vi ska lära oss utav dom.
Hur ser du på allt det 'jobbiga,dåliga' man får uppleva?
Det jag vet är att det inte har med blod att göra, och det vet jag p.g.a att jag är adopterad.
Våra föräldrar som vi får så starka band till är ju de som tar hand om oss från det vi är små. Jag har träffat min biologiska mor och far, men känner inte att de är mina riktiga föräldrar utan de som hade mig från det jag var liten. Visst vill man släppa allt, men livet funkar inte så tyvärr.
Jag kände en enorm lättnad när min adoptivfar dog (han som förgreps sig på mig) Och då får jag helt plötsligt skuldkänslor för att jag känner så. Varför? Vet faktiskt inte.
Jag tror faktiskt att det finns en mening med vårt förflutna, nämligen att kunna hjälpa andra. Det finns ju tyvärr inte många som förstår det vi går igenom och då finns vi med stor erfarenhet som kan hjälpa. Det ger en slags tröst till mig.
När det gäller att träffa de som gjort oss illa, våra föräldrar, så tror jag inte det beror på att de kan lära oss mer utan att man har blivit itutad sen barnsben att föräldrar och barn ska respektera och älska varandra. Vi hör liksom ihop. Svårt att ändra på när man inte känner till något annat.
Jag och min psykolog försöker ändra på detta. Man är förrresten inte skyldig att älska sina föräldrar och vi har ju själva inte kunnat välja eller hur?
Vet inte riktigt hur jag ser på det jobbga som hänt mer än att jag vet att det har gjort mig illa och att jag fortfarande mår dåligt av det. Men jag har hopp om ett bättre liv även om det tar lång tid hos psykologen. För samtidigt som jag hatar en del saker så älskar jag livet. Trots allt så finns det så mkt positivt, men svårt att tänka på det när man mår skit.
*Kram på dig*
Väldigt bra sätt att tänka på, ska reflektera över det, tackar.
Tack! Det var så lite så 
Marko5.Jag beundrar dig att du kan sätta ord på din smärta.
Varm kram till dig
Jag kände igen mig i dina tankegångar,än så länge kan jag avbryta dom för 1 vecka kankse..men sen så är det igång igen detta analyserande som blir så destruktivt och framförallt utmattande för min del.
jo va fan ska man göra. hur lyckas du med att sluta tänka så?
Kände verkligen igen mig i de första de du skrev:p
Usch, läste igenom allt och flyttade mentalt tillbaka till mitt liv i höstas. På pappret pluggade jag, men efter första föreläsningen på terminen stannade jag hemma på mitt lilla studentrum. Tankar likt dina snurrade i huvudet. Isolerade mig. Stängde efter ett tag av MSN, stängde av mobilen, la kudden över huvudet om någon knackade på min dörr. Efter några veckor satte jag på mobilen och fick dåligt samvete över oroliga SMS från min mor (som bor tillsammans med mina gamla vänner 50 mil bort).
Började öppna upp mig lite. Orkade, ville inte träffa någon, men gick med på att prata över MSN. Lovade att jag skulle söka hjälp. I december flyttade jag tillbaka till Göteborg och föräldrarna, sjukskriven och med antidepressiva.
Väntar fortfarande på att få tid hos psykolog. Uppenbarligen är jag inte sjuk nog för psyk trots min livströtthet och sömnlösa/oroliga nätter, utan står snällt och väntar i kö till vårdcentralens psykolog.
Såg nu att det var ett tag sedan du skrev. Hur mår du? Hur går det? Livet är skit och svårt, men jag antar att det kommer bli bättre. Det SKA ta mig fan bli så jävla mycket bättre!
Hoppas du hittat något som ger dig mening, hoppas du hittat orken.
_No way! Yes way!
Jag tror att orken och livslusten kommer tillbaka, men att man får kämpa lite för det.
Vissa får livslusten serverad på silverfat tror vi när vi mår som sämst. Men i varje människa finns mörka sidor, men det är ett tabuelagt ämne.
Just för att så få vågar prata om det så är det så lätt att tro att alla andra mår bra. Men om ni visste vilka svackor det finns hos de människor som vi tror är lyckliga och har ett bra liv.
Men så enkelt är inte livet att vi går glatt och spikrakt genom det. Det är säkert inte meningen heller, för det är av svackorna vi får vår livserfarenhet.
Men det har aldrig, aldrig varit någon bra lösning att skärma av sig ifrån allt och låta ångesten härja fritt. Det kanske är meningen att vi ska få kämpa lite för vårt välbefinnande?
Vill säga till dig Marko att detta grep tag i mig verkligen! Förstår att du inte alls mår bra och tycker allt är skit, och jag önskar innerligt att det ska ordna sig till det bästa för dig!
Har du tänkt på hur fantastiskt bra du uttrycker dig om allt detta! Du skriver som värsta författaren ju!! 
Du skulle lätt kunna skriva en bok om dina känslor och funderingar, som många människor skulle vilja läsa, ta del av och kanske själva bli hjälpta av, tänk på det!
Än en gång så önskar jag att du ska få den hjälp du behöver för att känna att du mår bra och kan gå vidare med ditt liv, och jag tror det kommer att gå vägen för dig Marko, för du verkar ha en drivkraft inom dig trots allt!
Kram: Mammi
marko, var rädd om tänderna. En del i det är att lägga ner ciggen.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Starta ny diskussion