
På rätt väg igen
Tänkte bara skvallra lite.
Jag har äntligen fått psyk att remitera mig till en affektiv mottagning. Tog sin lilla tid, men bättre sent än aldrig.
När allt är klart där ska jag be dem remitera mig nånnstanns där de kan kolla adhd. T.o.m min moster säger att jag bör kolla upp det. Hon tror att mitt jäkliga humör och massa andra misstänkta kännetecken kan vara det.
Så ja nu har jag 2 grejjer att kika på *hmm*
Slipper iallafall en psykolog som inte "vill" ställa diagnos nu. Blev riktigt less på det till sist.
Han hade sådana dumma ideer så det var inte sant Han sa åt mig att ringa en psykolog i västerås som jag inte behövde remiss till, hon skulle vara bra på Bippo. Kollade upp med en patient till henne. Denne hade blivit remiterad "från" henne till Affektiva för att hon "inte alls" var bra på Bippo.
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta vid det laget
Men nu är jag iallafall påväg rätt Känns riktigt superskönt

Enligt min Psykolog så får & kan Psykologer ställa diagnoser.
Och sedan vägrade han iallafall utan att kunna ge en vettig orsak.
Lite illa när de beter sig så tycker jag.
Har hört olika. En del säger att de får & andra att de inte får.
Så jag får väl lita på vad min psykolog sade "hmm"
En utbildad psykolog får ställa diagnoser,men inte en kurator
.
Skönt att det är på rätt väg för dig…lycka till framåt!….

Okej Tack spikes
Alltid bra med någon som vet mer 
Min Psykolog är utbildad Psykolog, så då hade han rätt i att han får ställa diagnos. Konstigt att han då var så motsträvig "hmm"
Men är ju iallafall på rätt väg nu 
Tala med Moster idag & hon sa helt klart åt mig att kolla mer på ADHD också. Hennes styvdotter har fått diagnosen & medecin rätt nyligen. Hon är som en ny människa. Tydligen är jag rätt lik styvdottern som hon var innan medecin
Ja då är man typ ett steg närmare att bli lite klokare kanske iallafall
Tack ännu en gång för att du berätta om att Psykologer får ställa diagnos spikes 
4,så lite så,har en syster som jobbar med det
,att han var motsträvig kan bero på att han kollade eller var osäker på om hur du skulle ta det

Om det endå varit så enkel bakgrund till hans motsträvighet.
Det var jag som tog upp Bipolär med honom & han vet att jag även haft funderingar på något typ av neuropsykiskt sedan tidigare så han visste att jag kunde hantera det.
1. Han sa att han inget kunde om Bipolär
2. Han gav namn på en kvinna (påstod att kollegor sagt att hon kunde göra Bipolär-utredning). Denna kvinna remiterar iväg sina eventuella Bippo-patienter till Affektiva fick jag snabbt veta på nätet.
3. Han sa att det inte är några garantier för en Diagnos bara för att jag kommer till Affektiva (det är aldrig en garanti. Men man får veta om man "inte" har det iallafall och kan isåfall släppa och gå vidare).
Nej det är nog snarare så att han känner sig obekväm i rollen som Diagnos-sättare. Han har bara jobbat ca: 2-3 år som psykolog än så länge.
Ska kika film nu. Natti allihoppa 
6,ja då var han säkert osäker i sin roll,tur att du vet själv vad som gäller…
godmorgon

Ja det är nog det enda sättet att få rätt hjälp ibland,
Och det jag vet vet jag ju tack vare nätet & alla människor här som gett mig oerhört bra förslag när jag behövt det 
"KRAM"

Det var min läkare uppe på psyk som kom fram till min diagnos bipolär, sedan fick jag gå hos psykolog.
Men jag kan också tänka mig att det är enklare för en psykolog att komma fram till om man är bipolär om dom är insatt i det. Det tar ju inte bara några veckor att nysta upp alla trådar om hur just du mår i dina olika perioder och hur du hanterar dom.

Han verkade dock vara mer inne på att gräva i min barndom en att ta tag i det som är idag.
Jag gjorde stämningsdagbok på nätet och tog med men han var inte direkt intresserad av den inte.
Och sedan när han upptäckte att jag nog har adhd så sa han bara att jag inte har samma problematik idag som när jag var barn. Och därmed fanns inget behov till att diagnostisera det inte.
Sedan att de runtom mig mer och mer vaknar på "vad" som gör mig till den jag är, ja samma som med det mesta - han bryr sig inte & verkar inte intresserad av att hjälpa.
Han verkar mer vara psykolog för sin egen skull en för patietens (känns det som).
Nej jag kan bara säga att jag är glad att komma till Västerås Affektiva nu. Nu känns det ju som man har en chans att få reda på "vad" det är som gör mig så här. I sämsta fall så får jag ju veta vad det "inte" är iallafall.
Nej ska snart iväg till västerås och kolla bärbar burk nu.
Ha det gott alla underbara iFokusare
"KRAM"

(Blev långt - läs endast om ork o lust finnes)
Hej hopp igen.
Ja vid det här laget skulle det ha varit skoj att skriva att jag fått en tid till Affektiva.
Dock ringde jag dem idag… NADA.
Visst blir man fundersam?
Jag fick först tjata som en idiot för att de skulle skicka remissen. Och sedan skickar de den inte iallafall.
På det så skrev de ju av mig på psyk. Har ingen medecin, ingen samtalskontakt.. ingenting
Så jag gjorde det jag gör bäst. Jag skrev ett mail till Psykologen.
Kopierar in det här, så de som orkar läsa ser vad jag skrev 
Hej *****
Trodde inte jag skulle skriva till dig igen.
Men som läget är så måste jag bara skriva av mig besvikelsen.
Det skulle ju skickas en remiss till Affektiva i Västerås.
Jag ringde dem idag… de har inte fått någon.
Ringde då Lages sekreterare, hon såg INTE ALLS någe om att en remiss skulle
skickas i mina papper 
Börjar värkligen fundera på hur i h-vete det ständigt kan göras miss på
miss?
Jag mår för tillfället rätt okej. Så det känns inte skoj att behöva bli
såhär förbannad.
Jag kände mig översprungen av överläkaren vid ett par tillfällen tidigare.
Och nu när man trodde sådant var bakom en så kom kallduschen… INGEN
REMISS.
Varför gör ni såhär?
Vill ni att folk ska fortsätta må dåligt?
Är ni rädda att folk ger er dåligt rykte genom att be om att bli remiterade
till annat ställe?
Vad är det frågan om?
Ja jag är besviken så innåt h-vete just nu.
Ska jag ta ert sätt som personligt kanske?
Är det mig ni ogillar så förbannat?
Om ni inte VILL hjälpa mig så säg då det.
Då kan jag be min husläkare om hjälp istället. Kanske går fortare då
Besvikna hälsningar
****
Får väl vänta och se vad han svarar.
Men efter detta lär han ju iallafall veta att man 'inte' behandlar mig hur som hellst. Fattar han inte det nu så är det jäkligt synd om honom, det är ett som är säkert.
Förlåt att jag skriver av mig massa igen. Men jag blev bara så
på psykiatrin just nu.
Önskar er alla en underbart fin helg
'KRAM'