Har funderat lite på det med, är 18 och äter sådan men vad jag fått höra så ska det inte påvärka en så mycket. Själv tar jag dom tills min terapi börjat hjälpa så mycket att jag inte behöver mediciner.

Läkemedelsverket genomför den vetenskapliga värdering.

När Läkemedelsverket är ansvarigt för den vetenskapliga värderingen i någon av de båda procedurerna, vill vi ha svar på en mängd frågor som exempelvis:

• Hur fungerar det nya läkemedlet?
• Är läkemedlet effektivt för de patienter som det är avsett för?
• Är biverkningarna rimliga i förhållande till avsedda effekter? ´
• Är tillverkningen av läkemedlet av god kvalitet? 

Läkemedelsverkets bedömningar måste vara ytterst välgrundade så att kraven på läkemedlens kvalitet, effekt och säkerhet upprätthålls.

Samtidigt måste arbetet göras snabbt och effektivt, så att nya och bättre läkemedel utan fördröjning kan komma till användning inom sjukvården.

Endast om granskningen givit tillfredställande svar är vi beredda att ta ett beslut i den ömsesidiga processen, alternativt att rekommendera ett godkännande till EU:s vetenskapliga kommitté. Först därefter får läkemedlet säljas och förskrivas på recept till patienterna.

Godkännande från Läkemedelsverket eller EU krävs också när läkemedel som redan finns på marknaden är tänkt att användas mot nya sjukdomar, i ändrad dosering eller säljas receptfritt.

http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/NormalPage____1513.aspx

Jadu man vet ju inte biverkningar efter en längre tids medecinering alls egentligen.. Visst har de gjorts nogranna tester av bla läkemedelsverket men om man äter många starka medeciner i flera år så skadar man sig antagligen till sist. Finns ju många medeciner både till djur och människor som blir bortagna varje år för att de har visat sig efter 10 år att de visst var farliga ändå.

Det må vara sant att man i dagsläget ej kan upptäcka vissa konsekvenser som ligger 10 år framåt i tiden.

Men om jag skulle få välja mellan att må bra NU genom medicinering eller avstå från medicinering pga bieffekter som kanske inte upptäckta (eller inte finns) förrän om 10 år. Då vet jag exakt vad jag skulle välja.

Vi kan inte leva i en ständig oro inför kommande (eller inte kommande) händelser om 10 år.

Då skulle vi få undvika det mesta i matväg pga alla tillsatser som kanske visar sig farliga efter en längre tids forskning.

Mycket av den elektronik vi använder idag, kan visa sig ha gett upphov till skador om 10 år.

Det är så mycket vi inte vet om den framtida forskningen och ev negativa eller positiva resultat. Men aldrig att en rädsla för något okänt skulle få mig att tacka nej till en medicinering som hjälper mig idag. 

Det finns även mediciner som i dagsläget ger otroligt svåra biverkningar, men som ändå räddar liv, t.ex. cytostatika (cellgifter).

Jovisst men vi kan inte säga att de är ofarligt eller att de är farligt rent ut, vilket jag anser är ett problem. Varför lägga ut en massa läkemedel som sen visar sig vara farliga? Är de tillräckligt noggrannt testade då? Inte i mina ögon.

Men visst kan medecinen hjälpa för stunden och fungera utmärkt.

Nästan all elektronik ger skador, de är inget vi behöver vänta 10 år för att komma på..

Men till trådskrivaren fråga så vet vi inte vad all medecin gör med oss, de får vi inte veta förrän om några år..

Jag förstår din oro Jea. Det är aldrig roligt att  behöva använda mediciner regelbundet, oavsett preparat.

Hur man mår om 10 år på grund av medicinering går ju omöjligt att veta.

Å andra sidan är det lika omöjligt att veta hur personen i fråga mår om lika lång tid, utan, vilka följder det har medfört för personen i fråga.

Visst vore det önskvärt att det gick att undvika medicinering helt.

Då slapp man alla eventuella biverkningar.

Men det finns ju en anledning i botten till att man medicinerar.

En person som mår dåligt psykiskt kanske inte har valet att se flera år i framtiden och avstå.

Det handlar kanske om att inte må sämre för att överhuvudtaget orka överleva.

Antidepressiva preparat har använts i många år så det finns väldokumenterade studier på preparaten som sträcker sig långt bakåt.

Nyare preparat är alltid mera "riskfyllda" men även de kanske är bättre än alternativet, att inte medicinera alls, eller jämfört med att ta ett äldre, ej lika väl fungerande preparat.

När nya läkemedel tas fram så är det ju för att få bättre verksamma preparat än de som redan finns, annars finns det inget behov av dem. 

Jag håller med om att man aldrig kan vara säker på vad som händer med oss på lång sikt vare sig vi medicinerar för en sjukdom/åkomma jämfört med om vi inte gör det!

Jag förstår att man behöver medicin när det är som värst, att man måste hålla sig uppe ovanför vattenytan.

Men medicinen löser inte problemen dom måste man ta itu med.

Jag förstår livsuppehållande medicin att det måste man ha.

Men många års ätande av medicin som påverkar hjärnan, hur påverkar dom som personen är, man kan ju inte äta flera år utan att göra någonting åt grundproblemet.