Psykologi iFokus

Psykologi

Etikettpersonliga-berättelser
Läst 3095 ggr
marika-J
0

inga riktiga vänner..

Jag vet inte om detta är rätt forum, men jag provar.

Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig haft en riktig vän, en vän som man kan prata om allt och alla med. En vän som man kan krama om man känner sig nere en dag, en sådan vän har jag aldrig haft, men önskar mer än något annat att jag hade!

jag började gymnasiet i höstas och min klass består utav 35 elever, 4 tejer (ink mig) och 31 killar. (går bygg) ingen i min klass pratar med mig, förutom en tjej som jag brukar umgås med i skolan, men hon verkar heller inte gilla mig, utan är med mig bara för att inte hon vill var ensam. Men för henne är det annorlunda, efter skolan umgås hon med alla sina vänner, medans jag åker hem till mina älskade hästar. Jag umgås inte med någon i min egen ålder utanför skolan som inte är hästrelaterat. Jag känner mig ensam, utanför och överflödig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, har jag gjort dem något? eller varför vill de inte umgås med mig? När jag ser alla sitta med sina kompisar och prata och skratta, känns det som om jag vill sjunka ner i jorden, för egentligen ingen skulle väl bli ledsen om jag försvann, ingen skulle iaf märka det..

Jag tror inte att omgivningen uppfattar att jag ej har några kompisar, för det vet ju inte vad jag gör efter skolan. Jag har aldrig berättat hur det egentligen ligger till, när föräldrarna frågar, brukar jag säga att det är jättebra m.m.. men sen går jag ut till mina hästar och gråter.

ursäkta, men jag var tvungen att försöka lätta mitt hjärta på något sätt.

Tavar
0
#1

Provat att prata med någon av killarna i klassen då? Funkar det inte med någon i klassen kan man börja med något på rasterna eller så där man kan träffa liknande folk. Jag träffade tillomed en del personer i biblioteksrådet i min skola!

Hittar du dock ingen så ska man inte tvinga sig att vara med folk man inte funkar med, det gör en bara mer ensam. Prova att gå med i en del sidor som handlar om sådant du gillar, börja lajva, spela airsoft eller ta musiklektioner. Nästan allt kan få en att träffa folk.

Allt jag kan säga är att du borde fortsätta leta och försöka hitta platser som passar dig :)

// Nina

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

hus-musen
0
#2

Om du går i en klass med 31 killar så läre du få vara med nånstans, killar är oftast mycket öppna med att ha en tjej med i gruppen! Visa framföttera när de pratar, hoppa in i samtal och le så fixar de sig faktikst oftast! Sitta i ett hörn och se ledsen ut fungerar inte, de skrämmer bort de flesta killar och många tjejer med för den delen!

Annars finns det typ teatergrupper, och andra intressegrupper du kan gå med i på din skola och på fritiden, bara du vågar gå dit. Finns ju ridgymnasium som man går bredvid det vanliga gymnasiet som du oxå kan försöka komma in på=)

Qui dormit, non peccat

 


marika-J
0
#3

Tack för era svar, kan ju inte påstå att jag är den som gillar att stå i centrum, eller prata inför människor. Teater och sådant skrämmer mig bara..

#2 jag har två russ som jag tävlar ponnytrav med, så jag rider tyvärr inte. men annars var det ett bra förslag! :)

Men det som gör mig ledsen är att alla tar vänner för givet, "alla har ju vänner, det finns ingen som inte har någon vänn" så säger alla, men ni har fel, för jag har ingen.

Låter som om jag tycker synd om mig själv, men så är det inte, jag undrar bara vad jag har gjort för att inte förtjäna en enda vän.

Tavar
0
#4

#3 Jag hade så förut, började då sitte vid datorn en massa och fick kontakt med min nu bästa vän. Visst, vi har hoppat lite fram o tillbaka i kontakten men kontakten har alltid funnits. Man måste inte gå ut och fika varje vecka med sina kämpisar. Många gånger räcker det att bara ha någon att skriva till eller ringa när man känner sig ensam. Hon som jag har kontakt med har tillochmed pratat om att flytta ihopp en dag tillsammans med min pojkvän. Har kännt henne i, vad kan det vara, 4 år kanske? (om du läser detta kan du få rätta mig Lupus -_-'') Har träffat henne 3 ggr under den tiden då det räcker, vi behöver inte mer än det :)

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

hus-musen
0
#5

#3 Ah okej, men ponnytrav läre ju oxå finnas med? Tror de var en tjej som hade det på mitt gymnasium.. Alltså bara trav, inte med ponny fattade jag det som. Men olika skolor kanske har olika kriterier.

Nej jag gillar inte heller att stå i centrum, men ibland så måste man kliva fram för att synas annars blir man bortglömd och folk tror att man är tråkig för att man aldrig säger något eller gör något.

Vadå säger alla? Ingen tar vänner för givet.. För att man ska ha vänner så måste man faktikst arbeta på sina vänrelationer, man måste prata med folk, man måste vara där i nuet helt enkelt och visa att man finns!

Hur gör du när du ska försöka få kontakt med en häst då? Sitter du i ett hörn av stallet, eller går du fram till hästen och pratar med den? Det är precis samma sak med människor. Man måste vara nyfiken och beredd på att gå fram och prata.

Ärligt talat de här kanske låter hårt, men ingen kan ge dig vänner, de är bara du själv som kan ge dig vänner. Man måste våga för att vinna.

Qui dormit, non peccat

 


Hawknestgrove
0
#6

MArika, för mig så dröjde det tills jag blev nästan 40 år, tills jag hitttade en sån vän….. Tyvärr, så dog hon ifrån mig för snart två år sedan……Cancer

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

[Norum]
0
#7

Mina bästa vänner har alltid varit killar.. Har väldigt svårt för tjejer och kvinnor faktiskt. Jag är mer för datorer, bilar, hundar och lite mer "grovgöra" än vad andra kvinnor brukar vara. Jag är mer en pojkflicka i mångt och mycket..

Jag kan inte sitta och prata om barn, blommor, mode och sånt. Får skavsår i själen av sånt prat! Skäms 

Försök att hitta någon som du känner dig avslappnad med så går resten sig själv.. Att få vänner är inte lätt och inget som man hittar bakom närmasta hörn. Man får jobba på det.. men jag tvivlar inte sekund på att du komemr att hitta en! Alla ni i klassen har ju samma intresse, eller hur? Där har du ju en bra början.. Glad

KadjaNina
0
#8

Det är som att du har skrivit om mig. Jag har inte heller några riktiga vänner. Jag vill ha en vän, men jag tror inte jag lär hitta någon. Jag är intresserad av hundar. Finns ju alltid en chans att jag hittar någon som är hundintresserad som mig men chansen är liten. Jag klarar inte av att umgås med folk, jag får panik osv. Jag umgås med min pojkvän, hans och min familj. Ingen mer. Det händer att jag följer med han till hans vänner men det är inte ofta. Jag vill inte vara ensam längre och jag ska göra något åt det. Förhoppningsvis så gör jag det.

Tavar
0
#9

#8 Det var utav den anledningen jag rekomenderade att hon kunde skaffa vänner på nätet. Visst, många ser inte nät-kompisar som riktiga vänner men jag tycker att de är det. Om man sen vill kan man ju träffa dom på riktigt.

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

[Norum]
0
#10

Jag träffade min sambo på nätet och det är över 9 år sen nu. Så visst kan man hitta både det ena och det andra på nätet. Skrattande

Huvudsaken är ju att man är försiktig med personliga uppgifter tills man känner sig säker på vem det är man har i andra änden av bredbandet.

Jag har inte så många vänner kvar pga flytt mm men jag trivs med tillvaron och behöver också ensamheten.

KadjaNina
0
#11

#9 och 10

Jag läste inte riktigt vad alla skrivit men det borde jag kanske göra. Det är ju bättre än ingenting.

Tavar
0
#12

#10 Träffade min pojkvän och min bästa kompis på nätet så det är inte så hemskt som tidningar försöker visa det :P Har även fått många bra tips på nätet med som jag inte vet vad jag skulle göra utan :)

#11 No problemas :P man gör alltid så ibland ^^

But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.