Det här var en superbra artikel!

Fast jag får lite skuldkänslor efter som jag är en av dem som gärna skadar mig själv på nått sätt och inte vill visa det för andra. Fy på mig!

Jättefin artiken Kerstin. Begriper inte hur du kan få ihop det så himla bra. Du behövs verkligen här

*Kram*

Tack, men jag är en "skrivande"människa.

När ska du bli författare då?  Eller det kanske du redan är

3, jättebra artikel kerstin och den är välbehövlig dessutom

# 4 Jag har en förkärlek till ord och samlar på dem ibland, men skriva för betalning. Ojoj, vad fattig jag skulle bli då.

Varför skulle du bli fattig? Du kanske blir rik som ett troll

Vi kan väl slänga ihop något tillsammans i jul ,när vi ligger i varsin soffa och äter godis?

Som vanligt en artikel som berör. Super bra jobbat Kerstin.

Och säg inte att du skulle bli fattig. Jag tror du skulle kunna få ihop en riktigt bra bok som okej kanske inte gör dig rik som ett troll. Men den skulle sälja i alla fall.

Kerstin, vi får väl tänka ut något klurigt över jul i soffan mellan kissepaus och tv-tittande och godisätande, åhhh. blir stinn i magen bara av att tänka på allt man ska sleva i sig.

# 10 Kissepaus??? Är du inte klok! Ska jag försöka att få med mig två bäcken från jobbet?

Ha ha ha, ok, ingen kissepaus för dig inte. Du kanske kan låna ut en kateter till mig då, så slipper jag oxå springa

# 12 Ok, jag ska ta en titt i steriförrådet o se vad jag hittar för användbart.

Bra Kerstin! Följer det med ett par påsar oxå så jag kan byta om det behövs?

Hmm, är glad att jag inte firar jul med er.

#15: Är böjd att hålla med dig där. Det där mede katetern lät lite hemsk :-)

Äh, det är smidigare med kateter än med bäcken

Tror jag håller med aspie i den frågan faktiskt. Hellre kateter än bäcken.

#18 Ha ha ha Tack kompis

Åh en jättebra artikel!! Superbra!

Bra artikel! Jag känner igen mycket, känner igen mig i mycket. Jag är en gammal självskärare, bland många andra destruktiva handlingar. Jag gillade speciellt dina punkter som är viktiga för att komma vidare och ur detta beroende, som det faktiskt blir.

1. Ät regelbundet

2. Sov regelbundet

3. Motionera regelbundet

4. Medicinera regelbundet (om doktorn sagt det!)

5. Droga inte

Låter tråkigt kanske - men det funkar för mig i alla fall efter många långa års kamp.

Jag har skrivit mer om detta på min hemsida www.harmlesslife.se

#21 Javisst, det låter urtråkigt och kan vara svårt att förstå vad det ska vara bra för.

Men det är en nödvändig grund för att kunna orka jobba vidare med sig själv.

En mycket bra artikell Kerstin. Jag har ju levt med det här problemet i några år men det är inte jag som skär mig utan en i min familj.

Jag har skurit mig för ett tag sen, men varit "ren" i lite mer än ett halvår, och det går stadigt frammåt. Jag insåg att jag skulle sluta då jag en dag hamnade på sjukhus för att sy. Jag skäms inte för att gå i kortarmat, många av mina ärr har bleknat, det är bara de 5 ljupaste som syns. Men det är lite sorgligt när man 10-åriga styvbror frågade min 12-åriga syster "varför har Tricia alltid sträck på armarna?". Åh, gud, hur förklarar man sånt för ett barn?

Jag tycker artikeln är på gränsen till farlig.

(Hanna, jag har tagit bort det i artikeln som du ansåg farligt. Därför redigerade jag även ditt inlägg. //Kerstin)

I övrigt så är bra att det lyfts fram att det inte är bra och att man mår dåligt av att göra det.

#24 så var det för mig med.. Ett besök på sjukhus för att sy fick mig att vakna upp.. Nu har jag inte skurit mig på 3 år, men har fortfarande längtan kvar att göra det.

Och likadant hände mig när min systers kompis frågade vad det var jag hade gjort på armarna. Min syster sa att det var kaninerna som hade rivit mig. Min syster visste om vad det var jag gjorde. Den enda i familjen. Nu ångrar jag det. Vem vet vad hon kan hitta på nu?

# 25

Det är exakt samma fakta som sjukvården går ut med. Och har man den destruktiva benägenheten att skada sig själv så tror inte jag (eller sjukvården)  att de raderna bidrar till mer självskador.

Det har enbart satts ord på hur självskador kan se ut och hur de ser ut.

//Kerstin

#27 Må så vara men det tar inte bort det fatum att jag fick ideer jag inte skulle fått annars. Som jag sa syftet och tanken är bra och större delen av texten är mycket bra. Det stycket däremot är i mina ögon på gränsen till farligt då det kan ge ideer på saker man kan göra.

Min dotter har gått och fått kortisonsprutor i sina värsta ärr men tyvärr så har det inte blivit något bättre, hon får sånna ärr som blir fruktansvärt fula.

Hon försöker dölja sina men det är svårt då både underarmar och överarmar är rätt fulla och dom på benen syns ju bara på sommarn, och hon har skurit djupt på bra många ställen.

Som förrälder blir man så fruktansvärt maktlös  och varje gång hon kommer hem så tittar man efter om det hänt något nytt och supergranskar hur hon mår.

28,kan förstå hur du tänker där,det är ju bara dom som gör det som vet hur man tar in infot

Jag är också sådan som kan plocka upp "fel" information när det gäller vissa saker. Det är så himla lätt att ta in det som passar just en själv och få knäppa ideér av sånt som andra inte ens ser.

Tycker det är bra när sånt här tas upp i klarspråk, tror det är jättejobbigt att vara anhörig till någon som skadar sig själv. Det finns så himla många sätt att göra det på.

Själv så har jag tjocka valkar i kinderna efter alla gånger jag bitit mig när jag mått dåligt.

De som använder sig av självskador.

Tyvärr har jag varit tvungen att gå in och redigera mig själv och ta bort en mening i artikeln.

Jag har delvis använt mig av faktainformation när jag skrev artikeln och hur olika självskador kan se ut är en information från sjukvården till de som skadar sig själva, samt anhöriga och vårdpersonal.

Artikeln är skriven i upplysningssyfte och tips om hur man kan komma ur detta sjävdestruktiva sätt.

Det är en viktig information till framför allt anhöriga eftersom de personer som skadar sig själva är väldigt "duktiga" på att dölja sina ärr och skador.

Ju tidigare detta självdestruktiva handlande upptäckts, desto tidigare kan man ta tag i problemen.

Just därför valde jag att ta med samma upplysning som sjukvården går ut med.

En upplysning som jag nu tyvärr har tvingats ta bort.

//Kerstin

När jag får frågan av barn om varför jag ser ut som jag gör på armarna, syftande på mina omfattande ärr - säger jag bara att jag gjort mig illa. Sen brukar jag faktiskt inte få så många fler frågor.

Jag personligen upptäckte inte att min dotter skar sig förrens hon hållit på bra länge, tyvärr så har våra försök att komma till rätta med det inte lyckats speciellt bra. Hon är fri från det i långa perioder men sedan faller hon igen.

Så svarar min dotter också och barn nöjer sig oftast med det svaret.

Tråkigt att artikeln blev redigerad… Tyckte den var bra som den var förut.

36, jamen det var ju en del som inte tog det på rätt sätt, så jag tycker att den blev bra nu…och sedan är det ju såhär att sjukvården inte alltid har rätt,dom kan ju omöjligt veta helt och hållet vad som rör sig i huvudet på en som skär sig,och det viktigaste tycker jag är ju att lyssna på dem, vilket nu Kerstin gjorde;-)

#37

Håller med dig där Spikes

38,tack

Vilket är rätt sätt att ta det på? Det är svårt att ge information som passar alla. Jag tycker ofta att just information om självskador är alldeles för liten.

En sak jag definitivt inte förstår är varför man lägger betoningen just på att skära sig. Alla som bränner sig, sparkar tårna i väggen, biter sig, trycker in naglarna i handflatan, stoppar in händerna i för varmt vatten, plockar hårstrån? Varför sägs inget om dem?

Det finns så otroligt många sätt att skada sig på. Jag har visserligen själv skurit mig, har till och med nått ärr under ena foten. Har gjort lite av en del annat också men på nått sätt känns det värre att prata om. Att skära sig är mer accepterat. Känns ungefär att har man tillräckligt många ärr på kroppen så kan man visa hur dåligt man mått… Knasigt egentligen.

40,det är ju upp till var och en…men när det visar sig att det är alldeles för ingående beskrivet, så att flera kan få tillbaka dom tankarna eller ännu värre börja med det,just bara för att det står så i vårdens papper….så är det ju inte bra……

flikkan, jag förstår hur du menar tror jag. Och det är ju oxå riktigt. Man kan fråga sig varför just detta med att skära sig ska hamna i cenrum hela tiden, då många skadar sig på andra sätt fast de gör det av samma orsak.

Man gör det för att den inre smärtan blir för stor att klara av (tror jag) Jag har aldrig skurit mig, men när jag var ung så bet jag mig så blodet rann. När det blev för jobbigt så kunde jag bita bort små köttstycken från mina armar eller banka mitt huvud hårt i något.

En annan gång när min inre smärta var för jobbig tog jag en stor gummiklubba om slog mig själv med tills jag blev öm och blå. Nu efteråt låter detta inte klokt egentligen, men jag kände då att jag bara var tvungen innan jag skulle bli helt topp galen.

Alltså man skadar sig på olika sätt men anledningen är den samma. Den inre smärtan är olidlig.

Mina vänner! Tycker ni att det jag skrivit om mig själv är lite väl magstarkt eller fel att beskriva öppet, så meddela mig gärna så tar jag bort det. Jag är lite osäker på vad man bör skriva eller inte i detta ämne/aspie

#41 Svårt att veta när det är för ingående bara. Jag kan få mina idéer av att bara gå på stan. Det är dock svårt att veta vad andra går i gång på.

Bita mig så hårt som du aspie gjorde har jag aldrig lyckats göra. Biter mig bara lite i smyg i kinderna, bara min tandläkare som vet hur mycket.

Flikkan, jag redigerade lite i ditt inlägg eftersom det kan få en del in på fel tankar  /aspie, medrabetare

#43 utgå från att allt är för ingående. Vad du skrivit i ditt inlägg är mer detaljerat än jag någonsin skrivit och jag har varit avstängd för att ha skrivit för ingående.

jag håller med Hanna här…detta är ännu mera detaljerat än vad Kerstin reducerade tex,kanske är dags att tänka på hur man jälv skulle uppfatta saken om man ändå har dessa problem….

Tycker ni det är för mycket kan ni ju ta bort det.

Jag har svårt att veta när det kan bli för mycket, sådana här tankar känns inte mer för mig än att byta recept med någon. Det är så vanligt. Jag har tvångstankar och har svårt att ha helt koll på dem. Ibland så kanske jag skriver mer än vad andra vill läsa, jag ser det bara inte själv.

Folk som vill skada sig gör det oavsett vad folk skriver här inne.

Ska vi verkligen ta bort saker ur inlägg från dom som vill berätta och få ur sig saker? Det kanske resulterar i att personen som skrev skadar sig själv igen?

Man kan inte skydda alla och ta ansvar för alla.
Men däremot kan man kanske hålla det som är väldigt detaljerat inne i den privata delen.

# 48

Det var lite av de tankebanorna jag var inne på. Hela Internet är ett aldrig sinande informationsflöde och många gånger kommer felaktig information fram. Felaktig och farlig.

Det är något vi får lära oss att leva med, men samtidigt får vi lära oss att sortera den info som kommer.

Men, det finns fakta som inte alltid är så trevlig. Ska vi blunda för den?

Nej det tycker jag inte att vi ska göra.

49,viss fakta får man lov att blunda för på nätet anser jag…då är det bättrre att en utbildat person på ämnet förklarar saken för personen direkt,annars kan det skada rejält och det vill man ju undvika…för man kan nog till viss del bli hjälpt över nätet,men det går aldrig att mäta med personlig kontakt….min åsikt

Det är ju det där med hela internet, vill du verkligen hitta nått så går det. Det gäller ju allt från recept på pannkaka till att bygga bomber.

Sökte själv efter en ytterst dum sida när jag mådde dåligt sist och det kom upp på första träffen, för att vara en "dum" sida var den dessutom proppfylld med fakta om vad man ska och inte ska göra. Mådde inte alls bättre av att vara inne på den sidan och samla information men samtidigt så var det mitt eget val att göra det.

#52 Tror jag vet vad du menar. Har själv sett den, men jag sökte på det för att hitta lite hjälp åt det positivare hållet, men klickde vidare av nyfikenhet.

Det värsta är ju att det var mitt egna val, ett val som man inte alltid är helt förmögen att kontrollera. Att se att allt är så enkelt var inte alls vad jag behövde. Tänk om någon i min sits då hamnade där, och inte kunde förmå sig till att sluta läsa, och tog de "tips" som finns?

Jag anser att man som sjuk inte alla gånger har alla hamstrar i garaget, iaf inte jag. Hade jag vart helt frisk hade jag bara tyckt att det var tragiskt, men som sjuk så kan det få förödande konsekvenser om man inte har styrkan att stå emot det. Jag är glad att jag var såpass "bra" när jag fann den sidan som jag ändå var.

#53 Jag kände mig på nått sätt lugnare av att ha hittat den sidan, veta att det är så enkelt och finns så många sätt. Kände mig inte riktigt lika desperat efter det. Lusläste sidan i flera dagar för att komma på bra sätt och sortera bort de som inte passade mig.

När jag mår bra så skulle jag inte ens får för mig att söka på sådant. Men så finns ju alla de där gråzoonerna mitt emellan… när man mår halvbra.  Sen tror jag nog att det är ganska få som tänker helt logiskt när de är sjuka.

Det jag tyckte bäst om på sidan jag hittade var att den även tog upp sånt som var dömt att misslyckas.

Jag skärde mig hela förra året det började med mindre rivsår tills jag verkligen tryckte in nålen så det blev sår Det gjorde inte ont det var mer skönt ångestdämpande och Man kunde försvinna lite från den där Smärtan i bröstet När man tänkte på hur de sved i armen Jag brukade alltid pudra för ärren innan jag skulle sova i rädsla att mamma skulle se något nu skär jag mig nästan aldrig bara när det verkligen är akut det är bättre än att göra det nästan varje dag i alla fall:)

Snurro89: Det är ett jättestort framsteg att bara skära ibland. mycket bättre än varje dag. Duktigt av dig!

verkligen jättebra artikel.. kände igen mig såå otroligt mkt

Hej

Som "erfaren" självskärare… men oxå efter den långa perioden då jag höll på med det, utbildat mig till mentalskötare, stöter jag på såååå många i mitt jobb.

Mitt jobb är INTE inom psykiatrin, det är inom rekonstruktiv pigmentering/kirurgi.

Klienterna vi möter, många med ärrade armar och ben, har varit i samma sits som jag. Vi vill inte behandla om man inte har slutat, om man inte gått från det beteendet. Just därför kan jag prata med dessa personer på ett annorlunda sätt. Ett sätt som man kan tala på först när det verkligen ligger bakom.

jag vill väl egentligen "bara" säga att: Det finns så otroligt många som LIDER av sitt forna beteende. Inte bara att man har ärr… nej, LIDER för att det går inte få jobb, man blir diskreminerad, man får konstiga blickar, man får avsky, äckel oich rädsla riktad mot en dagligen.

Detta är givetvis inget man tänker på när man är i ett självskadande tillstånd… detta märker man oftast inte förrän många år senare.

Socialt handikapp? JA!

Mentalt handikapp? JA!

Oförstående samhälle? JA!!!!!!!

/Jezzz

#58

Tack för dina kloka ord.

Vet hur det känns men lyckades faktiskt sluta med beteendet själv för ca 2 år sedan. Det jag tänkte då var att jag inte ville att min pojkvän som jag hade då och älskade över allt annat skulle behöva se mer av ärren på mig som alltid gjorde honom så ledsen. Det fungerade och även efter att vi gjorde slut, hade då lyckats bygga upp ett eget äckel mot att göra så mot mig själv för jag vet att börjar jag igen kommer jag att ångra det senare.

Att vara hård och elak mot mig själv genom att förbjuda mig själv till detta och att tänka 10-20-30 år framåt fungerade för mig. Har sedan jag sluta för två år sedan aldrig fallit tillbaka, nära har det varit men har ändå lyckats stå emot :)

# 60 Bra jobbat!

#61 Tack ^^ ville bara tala om då jag vet att många tror att det är omöjligt att sluta själv

#58, tack för dina kloka ord.

Själv har jag varit självskadare i många år, varit alltså, jag började 1986 och sista gången jag skar mig var 2000 eller möjligtvis 2001.

Även när jag haft svåra motgångar i mitt liv har jag kunnat motstå att falla tillbaka.

Men mina armar ser för sorgliga ut med ärr på ärr på ärr vilket jag lider väldig mycket av och visar mig helst inte i kortärmat.

Men det är ett problem som förtjänar att tas på större allvar dessutom behöver attityden till det förändras inom vården.

Jag har träffat en del läkare när jag varit tvungen att åka till akuten som öppet har uttryckt sitt missnöje att behöva ägna tid åt att sy mina armar när de kunnit göra något vettigt och suttit och fikat i stället (jodå det är en sann  händelse och inget påhitt) berättat hur korkad de tycker man är och sura kommentarer som att "såna som du behöver väl ingen bedövning)

Det är inget som direkt får en att må bättre.

Naturligtvis skall man vara försiktig med hur detaljerad man är för man vet inte vad som kan inspirera eller trigga andra.

Men det är viktigt att det finns åtminstone grundläggande kunskap ute om detta, när jag började själv när jag var 14 visste jag inget om det och vågade inte söka hjälp från vuxenvärlden för mitt eget beteende skrämde mig för mycket.

Tittade in här av en slump och läste igenom det här. Har haft kompisar som skurit sig, en för att hon har haft flera depressioner, en för att hon hade dåligt självförtroende, en för att hon var mobbad. För henne gick det så långt att hon skar sig så djupt i benet och fick åka in till akuten. Sen en som skar sig för att få uppmärksamhet, hon gick runt och var glad och visade det för alla.

Det är inte lätt alla gånger att ha en kompis som man vet skär sig, det fick mig må dåligt också.  Jag drog till mig dom som mådde dåligt, vilket var väldigt jobbigt för mig med. Men jag har alltid försökt ställa upp, förklara varför det är dumt, varför dom inte ska göra det. Och vad jag vet är det ingen av dom som skär sig längre.

Förlåt att jag säger det, men jag tar väldigt illa vid mig av just såna inlägg. Inte för att jag gör sånt själv, men jag ser att inläggen ökar i antal, både här och på Misshandel. JAg  är rädd, att det kan uppmuntra… Ok, visst kan jag ha fel, men hoppas ni förstår hur jag tänker…..

Gick inte… men ska passa mig… jag vet ju egentligen hur lätt man kan bli triggad… ogenomtänkt av mig…

/Jezzz

Jag är mer tvärtom, tycker det är bra att sånt här kommer fram i ljuset. Det är ett så stort tabu att prata om självskador och det finns så otroligt många sätt att göra det på.

Det kanske skulle vara bättre om man kunde prata mer öppet om det, att inte "alla" blir så rädda när man säger att man skadar sig. Det hade kanske blivit färre självskador om det inte var så laddat, kanske man inte skulle skada sig så mycket om fler visste på hur många sätt man kan göra det på.

Alla ser olika på saker, kolla bara på allt som sägs om tex tv-spel -_-'' Jag tycker att båda har rätt i dessa fallen, men vill man skriva om sådan här så borde man få det bara man inte tänker på att inte gå in i minsta detalj helt enkelt för att recpektera de som inte vill läsa om det. Annars kan man ju bara skriva högst upp i inlägget att detta inlägg kan för visa vara störande.

Jag har rensat lite bland inläggen och jag hoppas att ingen tar illa upp.

Jag avslutar som jag avslutade artikeln.

När dagen är tung

Och livet känns kallt

Är det svårt att se mening i allt.

Men tankar kan värma

Och ett ord göra gott.

En blick kan berätta

Att någon förstått.

Så känn att du har

En vän här i mig.

För du ska veta

Jag tänker på dig.

Ta hand om er!