En mycket bra uppmaning! Och en fin, gullig text om barn och deras trygghet

Tyvärr är det alldeles för många barn som inte får den där tryggheten och kärleken.

Minns en gång när jag var liten oc känslan av att hjag älskade min mamma blev så stark att jag spontant gick fram till min mamma som satt vid köksbordet med sin syster och henns barn och slog armarna om henne och pussade hennes kind och sa; " Åhhh, vad jag tycker om dig mamma".

Vad fick jag för svar/bemötande då som jag ALDRIG lyckas glömma?

Jo, min mamma sa; "MEN ASPIE! SÅ DÄR GÖR MAN INTE!!"

Jag gjorde aldrig om det misstaget, det sitter som ett gift i kroppen och gör ont fortfarande även om det inte "låter" så allvarligt.

Så, det var ett riktigt bra och viktigt budskap du kom med

*Bamse-Påsk-Kram*

#1  Bamse påsk kram på dig med :)
Tack för ditt underbara svar!:)

Har alltid fått höra att barn behöver sällskap och närhet, och barn som inte söker det har troligtvis något socialt problem :/ Mamma blev dock ganska sur när hon hörde det för då kom hon att tänka på mig, kunde sitta i timmar ensam i mitt rum flera dagar i rad och leka utan att jag brydde mig. Faktiskt föredrog jag det framför att vara ute med dom andra barnen.

#2 Tack

#3 Håller med, att anklaga någon för att ha sociala problem när det i grunden kan bero pånågot inom autismspektrumet istället (t.ex) Alla är vi olika.

Aspie, ofta innebär det sociala problem. Om man har svårt att förstå den sociala biten så har man sociala problem. Sen kan det vara en av kriterierna till någon form av diagnos inom autismspektrat. Eller en annan diagnos med för den delen.

Däremot kan man ju diskutera order problem. För mig är ett problem bara det om det stör. Men det riktiga order "problem" betyder mer eller mindre sådant som aviker från snittet. Och att sitta ensam på sitt rum i flera dagar när man är liten aviker från snitet och är där med ett "problem".

Jo Veyla, jag menar så oxå. Kanske utrryckte mig lite klumpigt.

Ett "problem" är man om man avviker från "normen" helt klart. Med andra ord är t.ex jag ett stort förbannat problem för de flesta i min omvärld, för jag är inte som alla andra. Förmodligen därför jag blev mobbad på jobbet oxå. Varför väljer man då att sitta ensam? Jo, för att inte vara ett problem för alla andra och slippa bli kränkt.

Så är det åtminstone för mig

Det jag menade med sociala problem var alla problem man kan ha med att umgås med folk, allt från mobbing till psykiska problem. Ledsen om jag skapa lite förvirring :P

Så menade jag oxå från början. Men nu är jag bara förvirrad

Ledsen, det var nog jag som skapade förvirringen. Jag tror vi gick om varandra aspie ;) jag menade också så, haha!

Ha ha, ja så det kan bli ibland

Nu är det uttredat iaf ^^ vi får nog alla försöka vara lite tydligare :P

#6

Vara som "alla andra"?

De flesta har ett mycket märkligt förhållande till normalitetsbegreppet.

Att vara sig själv och äga ett sant självförtroende kräver att man avstår från att i första hand jämföra sig med andra och börjar ställa sig frågor om vem man själv är.

Det är en omöjlig strävan att vilja vara som alla andra liksom det är fåfängligt att sträva efter originalitet.

Om du är som alla andra är du olik alla andra och verkligt originell!

Du duger precis som du är Aspie!

#12 Tyvärr är ju många så att de växlar mellan att tycka att alla ska vara lika och alla är olika och unika individer. Det är något man måste räkna med, och vill man göra någon nöjd bör man hålla en god balans mellan dom och kunna läsa när man ska vara vad. Gör man inte det utan helt är sig själv brukar folk uppfatta en som egoistisk, egensinnig eller störd.