
Veckodagar
Varför är folk så fixerade i veckodagar? Även om de är lediga i 4 veckor ska de veta vilken dag det är hela tiden och utan anledning.
Själv bryr jag mig inte, dagarna lixom bara flyter förbi ändå. Enda gången jag försöker hålla reda på dagarna är när jag vet att något ska hända, annars betyder det inget för mig.
Jag sitter med lite nattliga filosofier så jag hoppas någon kan förstå vad jag försöker få fram ändå. Samt att jag kommer ihog vad jag mena imorgon ;)
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
I perioder så har jag inte alls koll på vilken dag det är. Men jag har märkt att jag också under dessa perioder blir ganska disträ och glömmer bort saker och ting hela tiden.. Nä.. jag vill nog ha koll på dagarna.

Jag har träningar på vissa dagar alltså gillar jag att veta vilken det är så jag inte missar dom=) Sen är det samtal på onsdagar så dom måste jag också hålla reda på. Är jag helt ledig från allt som under sommaren kan det bli lite luddigt men jag brukar nog veta ändå efterosm ica har olika öppettider ohc bussarna går annorlunda på helgerna.

Jag har koll på torsdagar för då är det samtal på morgonen och kurs med hunden på kvällen. 
"You just have to belive…"

Jag har ingenting att göra så för mig flyter dagarna lixom bara förbi. Känns ganska skönt att inte behöva tänka på det, när jag måste hålla reda på dagar och tider blir jag bara stressad och nojjig :/
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

Jag jobbar och ska vara på olika ställen varje vardag så jag läre hålla koll på dagarna. Sen så vill jag veta när t-banan går eller bussarna går om jag ska iväg nånstans.
Veckodagarna är väldigt viktiga helt enkelt för att samhället är uppbyggt på dem!
Men är jag ledig och inte har något planerat så spelar dagen ingen större roll förutsatt att jag bara ska vara hemma.
Qui dormit, non peccat
Förmodligen beror det på den vanliga uppfostran som vårat sämhälle (världen) erbjuder oss. För varje sekund som går så blir allt mer stressat och tidspressat. Redan i dagis lär du dig både digital och analog klocka idag och förmodligen kan du redan alla veckodagarna långt innan dess.
Jag tror man är fixerad av datum på grund av att många får kännslan av att dem har tappat kontrollen om dem inte vet. Anledningen till detta är förmodligen att dem har haft koll på datumet nästan varje dag i hela deras liv och därav saknaded/tomheten.

Jo, man lär sig ju tid och dagar väldigt tidigt. Det är inte så konstigt att en del känner ångest när de tänker på vilken dag det, då måste man ju tänka på allt som ska göras den dagen och vad man måste göra i ordning till en annan dag och att man måste hinna att göra det här innan kl är för mycket.
Fast lite störande kan det ibland vara att ha det som jag har, var ner till skolan idag och när jag står utanför skolan så reagerar jag på att lamporna inte är tända. Skickar ett sms till pojkvännen och frågar om det är något speciellt med idag för skolan är stängd, ja då visa det sig att det var skärtorsdagen och att skolan haft lov hela veckan -_-''
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Hehe, jag förstår vad du menar Tavar.

#9 Jo, det var något störande då det var lite kyligt idag med… Men men, får gå dit nästa vecka istället 
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
Tack isa, din varg var med fin:) Jag älskar vargar.
Oj, jag glömde ju svara på själva ämnet. Jag har koll på veckodagar, då jag måste ha det när jag jobbar heltid. Det är så skönt när sommarsemestern kommer i 4 veckor och man knappt håller reda på vilken veckodag det är längre, fast när det blir så känner jag mig lite diffus. Jag vill nog helst ha koll på det i alla fall.

#13 Jo, man blir ju ganska frånvarande då man inte har samma koll som andra på hur tiden går :/ när jag har så och vet att jag måste göra något spec en viss dag brukar jag sätta larm på mobilen till dagen innan :P
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.

Hade en vän från Mexico (vi har tappat kontakten). Hon arbetade som personlig assistent under en tid, och då frågade jag hur gammal mannen var som hon arbetade hos- det hade hon ingen aning om, det hade hon sorterat bort som oviktig information. Hon sa till mig att du är typiskt svensk- ni frågar alltid "hur gammal är du, vad jobbar du med och var bor du" Sen tror ni att ni vet allt om personen ifråga.

Apropå att ha koll på saker & ting, kanske kom in på villovägar..

#15 Jo, det är ju så :P det första vi vill veta om någon är de tre sakerna. Efter det kan vi börja ta in mer info om olika personer som vad de gillar att göra och så. Det är väl bara så det blivit av naturen, det är de sakerna alla andra frågar först så då gör man lika dant själv.
But there's no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.