Saknad och sorg mäts inte i tårar.

Ibland kan man bli så ledsen och må så dåligt att man bara inte kan gråta. Du ska se att det nog kommer att släppa och dina tårar kommer sen som en slags befrielse att få gråta över henne.

Nu får din farmor vila i frid. Hon vet säkert om hur mycket du tyckte/tycker om henne, det är jag övertygad om.

Tröstekramar från isa

Jag fälde tåtar i går kväll/natt för henne när jag la själv i sängen kändes som en lättnad inte för jag vill vara ledsen utan för att jag har såååå mycket att bära på inom mig så det kndes skönt att sl'ppa ut en liten del av det

Jag har aldrig förlorat någon nära, men då jag ändå lärt mig att kännslor tar tid så är det värt att vänta tills man kan släppa fram kännslorna ordentligt.

Jag skulle inte vilja att folk skulle gråta på min begravning bara för att man ska göra det på begravningen. Behöver de en vecka, tre månader eller 7 år så kan de få det så de inte tvingar fram så starka kännslor när de inte är redå för det.

Precis min tanke också. Bara föratt du inte gråter så det syns, så gråter nog ditt hjärta. Det är så olika från fall till fall. Det var som när Siw begravdes, jag trodde, att tuffa Gunilla, hon gråter inte…… Vem grät så det skvalade? MEn på min mammas begravning grät jag inte en tår.

Jag grät aldrig under min mors begravning, eller så mkt öht - vilket jag senare pratade med min kurator om, eftersom det kändes fel. För man "ska" gråta ju! Varför gör inte jag de, är de nåt fel på mig? Hade dåligt samvete över detta.. Fick klart för mig att alla sörjer på sitt sätt - det är okej att inte gråta!