Är det du som kände Kalle?

Jag tycker att det är underbart om det funkar så för Kalle och "jag". Men lite mycket solsken för min smak. Man bör inte förfina händelser. Inte heller förvärra dem. Kanske helt enkelt acceptera dem, skulle det vara så farligt?

Nej, jag kände inte "Kalle". Det är en berättelse om positivt tänkande, som vi använder oss alldeles för lite av.

Vad menar du med att "förfina" händelser?

Det handlar endast om att livet blir enklare om man har den möjligheten att använda sig av positivt tänkande och det är inte ens tal om att det skulle vara för mycket "solsken".

Varför använda sig av ett negativt tänkande som enbart kan skapa dåligt mående? 

Man kan acceptera en händelse både på ett negativt sätt och ett positivt sätt, vi förhåller oss i regel inte neutrala till händelser i våra liv. Så varför inte försöka se det ljusa i situationen?

Vem är då "jag" i historien? Jag trodde det var du :$

Och nej, du kan inte acceptera något på både ett positivt eller negativt sätt. Då har du inte accepterat det för du har omvandlat det till det du vill. Att acceptera något är att se det för vad det är och släppa det. Gå vidare. Inte att försöka bygga upp någon solskenhistoria om det för att lura sig själv. Och självfallet gäller samma sak för negativt tänkande. man lurar sig själv.

Visst man kan komma långt med ett positivt synsätt, bra mycket längre än om man är negativt inställd många gånger. Går man ut med påståendet att allt är skit så blir allting skit oxå.

Tycker om den historien!

Jag tror man kan vända och vrida på många saker så att det kommer fram någon positivt av det. Det är ju jättebra om det går att omvandla ävan tråkiga saker till något bra, det kan bli lättare att acceptera det då.

Och jag lurar hellre mig själv till det positiva hållet än det negativa!

Vet ni vad balans innebär?

Jag gillar den här historien, läst den flera gånger tidigare också :)

Veyla- Tycker du känns lite negativ.

Överdriva är inte bra det heller men jag ser ändå hellre saker från det positiva hållet. Vill gärna försöka hitta nått bra i saker och ting även om det ibland kan vara riktigt svårt. Men jag mår bättre av att tänka positiva tankar än negativa.

flikkan, Ibland måste jag vara lite negativ och ibland lite positiv. Men jag kan inte välja det ena eller det andra för i båda fallen utplånar jag mig själv i slutändan. Jag tvivlar starkt att alla ni här alltid ser positivt på allt.

Många mer än mig tror på balans. Och kalla balans negativt om ni vill. Men För mig är balans det som finns mellan det onda och goda, Svarta och vita, poistiva och negativa etc.

I så fall ses jag nog också negativ

Jag är mycket för realiteter och för mig ändras ofta mitt negativa kontra positiva tänkande lite beroende på situation.

För tillfället har våran brunn sinat.

Innan den var helt tom kunde jag inte - hur gärna jag än ville - se den som halvfull, när jag visste vart det barkade hän..

För mig var den absolut halvtom och på väg att sina!

Det finns en reklam på TV som handlar om att 3 barn av 4 överlever cancer idag.

Varje gång den visas brukar min ena son säga, att de familjer som har barn som överlevt ser det nog som ett fantastiskt framsteg att så många barn överlever cancer idag, men knappast den fjärde familjen.

Så, nej! Jag ser nog inte alltid allt från den positiva sidan, här i livet.

Det kanske ska uppfattas som mitt egna negativa val.

Jag kallar det realism, någon form av en för mig, verklighetsbaserad balans mellan de båda.

Så funkar jag, utan att för den sakens skull avse att sänka humöret för er andra!

Citronmeliss, Det du talar om är realism och inte negativt tänkande. om du vänder det negativt så hade du kanske inte sett dessa 3 familjer som mår bra alls eller tyckt att allt var piss bara för att vattnet sinat. Det du talar om nu är någon slags balans. Du blandar ihop positivt och negativt och kallar det realism.  Det var ungefär det som jag ville komma fram till innan.

Då är vi två

#3

Nu hänger jag inte med i dina tankebanor riktigt.

Man kan acceptera en händelse på både ett negativt sätt och ett positivt sätt. Valet är ditt.

"Att acceptera något är att se det för vad det är och släppa det. Gå vidare. Inte att försöka bygga upp någon solskenhistoria om det för att lura sig själv. Och självfallet gäller samma sak för negativt tänkande. man lurar sig själv."

Jag har lite svårt för att följa dina tankebanor. Historien handlar inte om att bygga upp solskenshistorier eller att försöka lura sig själv. Vi är intelligentare än så.

# 11

Jag spinner vidare på ditt tankesätt.

Om du använder dig av positivt tänkande så är brunnen halvfull. Om du däremot använder dig av negativt tänkande så är brunnet halvtom. Båda två beskrivningarna är sanna och realistiska.

Valet är fortfarande ditt. Du kan välja att försöka se positivt på en händelse, men du kan också välja att se det negativt och måla det svart. Valet är fortfarande ditt.

Balans? Du skriver; Många mer än mig tror på balans. Och kalla balans negativt om ni vill. Men För mig är balans det som finns mellan det onda och goda, Svarta och vita, poistiva och negativa etc.

Så jag kan inte hålla med dig. Och vad menar du med det sista?

JA, just det där med att man alltid har ett val, är något som man måste tänka på i alla situationer.

Japp, just det där med att valet är vårt eget är något väldigt viktigt att komma ihåg.

Jag är ledsen Kerstin, jag kan inte komma på fler sätt att formulera mig på just nu. Jag skulle bara tala i cirklar.

# 16

Du behöver inte omformulera dig, för jag förstår mycket väl vad du skriver.  Jag förstår bara inte ditt tankesätt eftersom jag inte ser logiken i det.

Jepp, Kerstin jag förstår budskapet i det du säger!

Saken är den, att för mig handlar det inte om att välja att se positivt eller negativt.

Snarare då att se det för vad det är, rent krasst. (även om det är min tanke om hur det är)

Därmed inte sagt att jag ej agerar och/eller försöker åstakomma något för att ta i tu med det som behövs.

Dock "spottar jag" inte i nävarna av positiv entuiasm precis.

Det är helt enkelt inte samma sak för mig som att välja att tänka positivt eller negativ över det hela.

För mig är det snarare att välja att förhålla sig pragmatiskt, utan att blanda in värderingar som positivt och negativt.

Nu snurrade jag kanske till det. Hoppas nedanstående rader av makarna, Adler kan kasta ett sken över vad jag försökte framföra

Är det då meningsfullt att överhuvudtaget prata om positivt tänkande?

Svaret skulle kunna vara; Det beror på. Vettigt positivt tänkande handlar förmodligen mest om ett sunt tänkande som då främst är ett realistiskt tänkande där man också har förmåga att se möjligheterna.

Realismen ligger i att se eventuella hinder men ändå inte missa de möjliga vägarna mot det mål som man satt upp.

Citronmeliss syn på det har samma slutpungt som min. Enbart det att jag tänker omvänt. Jag ska försöka förklara mina tankegångar via citatet meliss skrev.

"Realismen ligger i att se eventuella hinder men ändå inte missa de möjliga vägarna mot det mål som man satt upp."

Du måste se och acceptera dem negativa bitarna i en händelse, men också dem positiva, för att få realism.

Om du däremot väljer att enbart se positivt på allt så missar du hindrena/det negativa. Och då existerar där ingen realism. Har du ingen realism anser jag att du lurat dig själv.

Hoppas ni förstod bättre nu.

# 19

Men det är ändå inte riktig det som det handlar om. Det är inte frågan om att febrilt leta efter något postivt i varje situation. För det går inte att genomsyras av positivitet bara för att man ska vara tvungen att finna något positivt i varje stuation. Du skulle det letandet genast utvecklas till något annat än positivitet.

Vissa situationer och händelser kan vara så svåra och traumatisk att det inte finns något positivt över huvudtaget. Det är en utopi att vi skulle kunna gå genom livet utan att drabbas av negativa händelser.

Men i de flesta situationer så har vi en valmöjlighet att se om vattenglaset är halvfullt eller halvtomt.

Om man försöker att se det positiva i olika situationer, så betyder det inte alls att man inte är medveten om det negativa. Tvärtom så är man i allra högsta grad medveten om det negativa, men man väljer att se något positivt i det. Man väljer enkelt sagt en annan vinkling på problemet.

Som sagt - I de flesta situationer har vi en valmöjlighet och det har inget med realism att göra.

Det är inte frågan om att se vardagen i ett falskt rosenskimmer, det är inte frågan om att vara orealistisk. Att försöka hitta de positiva sakerna i livet gör att livet blir enklare.

Positivt Tänkande är egentligen inget annat än att tänka sunt. På vetenskapligt fackspråk skulle man kunna kalla det "kognitiv omstrukturering", dvs. att ändra negativa tankar till positiva tankar.

Det engelska ordet "positive" har betyder inte bara positiv utan övertygad, säker, absolut, verklig, jakande.

Med det i åtanke får begreppet en lite annan betydelse än att bara hurtfriskt skratta sig igenom eventuella svårigheter. När vi också blir övertygade i vår tanke, när vi tror på det vi gör, går det lättare att ta sig igenom svårigheter och krävande uppgifter.

Det är din tolkning av Kalles historia Kerstin. Men jag diskuterade inte din tolkning. Jag försökte förklara min tolkning.

Nja, det är inte riktigt min tolkning utan historien är "lektion" i positivt tänkande.

Optimism och pessimism till stor del inlärda beteendemönster. Det bästa med det är: kan vi lära in, kan vi också lära om!

Det finns faktiskt någon mening med att försöka tänka positivt. Mer än 30 års forskning och mängder av vetenskapliga studier har visat att vad du säger till dig själv när du upplever stress och svårigheter påverkar ditt uppträdande, ditt humör och till och med din hälsa.

Kan vi ta kriser och svårigheter på rätt sätt så kan de också bli en del i uppbyggnaden av en högre livskvalitet. Vi växer med uppgifterna!

Bl.a.  mental träning, coching och personlig utveckling handlar just om positivt tänkande.

Ja, konstigt att man behöver forska 30 år för att inse det?:O

Kan vi inte bara säja att vissa behöver tänka positiva tankar för att må bra och andra kan helt enkelt acceptera saker som dem är?

Det finns nog mer än en typ av människa och mer än ett sätt att funka på.

Japp, men att man accepterar saker som de är gör även den som tänker positivt. Personen använder bara ett annat synsätt.