Precis som du skriver Tavar så är det en tvångstanke/handling.

Det är en jättebra idé att prata med psykologen om det.

KBT (kognitiv beteendeterapi) brukar vara en bra fungerande hjälp vid tvångsproblematik!

Så som sagt, prata du med psykologen om det!

Det är bra att titta vart man går:P Nej, förlåt.

Jag kan inget om sådant här. Men som jag ser det är det inget beteende du har utan snarare ett "obeteende". För att bli av med ett "obeteende" kanske du ska börja bete dig. Alltså, mitt tips är att du försöker att gå på brunnar. Kanske alla till en början med men var föriktig så du inte gör så det blir tvärtom att du måste gå på dem sen:S

#1 Det kan vara en tvångstanke. Måste inte vara det. Att inte trampa på brunnar är en vanlig lek bland barn och går lätt över styr.

Jag menar iom att du säjer Tavar att du struntar i det nu när det är snö så låter det inte som tvång för mig utan mer som en fixide. Och fixideér är ungefär samma sak bara att du plockar bort själva tvånget.

Jepp, det är ju i princip det som KBT går ut på att man "utsätter" sig för det man är rädd för.

Fast med stöd från terapeuten att hantera tankar och reaktioner som uppkommer och för att bli redo att klara av det!

Kort beskrivet

Jag skulle inte se det som som en tvångstanke om det inte var så att jag mådde illa efter varje gång jag märkt att jag gått på en, är även så illa att jag knuffar undan min pojkvän när han är på väg att gå på en.

Problemet är ju att jag SER att jag eller han eller någon annan gör det.

Tavar, som citronmeliss säjer. Terapin är fortfarande samma oavsätt. Tyvärr är det väldigt tufft att bli av med tvångstankar/fixideér. Det är bara att välja, antingen kämpar man med att bli av med dem eller så kämpar man med att leva med dem.

Som du skriver så är det när man mår dåligt av eller inte kan låta bli att göra vissa saker för att förhindra att må dåligt, som det blivit till ett tvång.

Jag förstår av det du skrev tidigare, att du även har andra "tvång".

Så att ta upp det hela med din psykolog nästa gång, verkar helt rätt!

Hihi förlåt men så gör jag oxå utan att tänka på det

Gamla barnlekar som att man får otur om man går på brunnar, man får inte gå på sprickor i gatan osv sitter kvar ibland=)

#6 och #7 Jo, får ta upp det med psykologen sen. Men att inte klara av att gå på brunnar, eller där något gör en "kant" (vet inte riktigt hur jag ska förklara) gör det ganska jobbigt när jag går ut.

#8 Jo, tyvärr sätter sig ju sånna saker i :/ vi hade hur många sånna saker som helst när jag var liten och nästan allt har fastnat. Är hur störande som hellst, iaf när man går med någon annan och det är riktigt ljust ute.

#0 he hehe, så gör jag fortfarande trots att jag fyllt 50

#10 Jo, många gör ju det :/ men är lite smått irriterade från och till -_-''

#11 Jo, det kan jag verkligen hålla med dig om. Det enda är väl att tvinga sig att inte göra så som man brukar. Jag har blivit bättre på det genom åren.

#12 Det brukar vara bättre på vintern, just för då tittar jag inte efter dom på samma sätt. Får se vad psykologen säger, då det tillsammans med en del andra grejer blir ganska störande vill jag göra något åt det :/

Brunnarna har jag släppt för länge sen (A= otur K=tur) men jag har andra jobbiga saker för mig. Som att kolla flera gånger att jag låst dörren, dragit ur strykjärnssladden, släckt de levande ljusen etc. Inte så att det tar över mitt liv fullständigt men det är ändå irriterande.

#14 Har lyckats slippa dom sakerna lyckligtvis :/ Förstår att det är jobbigt, min far är så där med dörren. Han drar i den minst tre ggr innan vi åker iväg någon stans -_-''

#14 Så där håller jag oxå på. Högst frustrerande är det Lite har det tack och lov avtagit

Hej, Tavar!

Hur har det gått för dig?

Har du hunnit prata något om dina oönskade beteenden med din psykolog ännu?

*nyfiken*

#17 Nej, tyvärr inte… Känns som att allt bara glider ut i sanden nu :( Har dock varit inne mesta tiden nu så dessa problemen har jag inte haft nå spec jobbigt med.'

Men det är påfrästande att känna att man inte orkar ta tag i något.. Har fortfarande inte varit och lämnat mitt brev och vet att jag borde ringa henne och till skolan plus en massa andra saker men jag klarar det bara inte. Vill bara sova bort allt även om jag vet att det inte fungerar så plus att jag inte kan sova så mycket utan att få ont i kroppen, ångest och mardrömmar…