När är det dags som förälder att släppa taget om sina barn? Och när det är dags för barnen att släppa tag om sina föräldrar och börja stå på sina egna ben?

Har varit mycket i både tidningar och på TV om hur föräldrar är med sina "vuxna barn" på anställningsintervjuer, i samtal med chefen, i löneförhandlingar osv. Och då är ändå de "vuxna barnen" över 20, kanske uppåt 25-30 år.

Är det här bra eller dåligt? Att inte lära sig stå på sina egna ben, och som förälder att inte våga släppa taget helt?