Jag tappade ett eller två år, tror jag… har bland annat tappat bort en helt flytt där min familj flyttade från ett hus på landet till en lägenhet i stan. Minns inget alls av det och det är ju ändå en stor sak.

Minns inte hur många gånger jag fick ect själv men det kan ha varit upp till över 10 gånger. Mådde riktigt dåligt under tiden och särskilt på ect-dagarna. Var inte kontaktbar förrän på kvällen och fick åka rullstol från ect:n till avdelning för jag klarade inte av att gå, var apatisk och ville inte äta under resten av dagen.

Har för mig att minnesförlust är en ganska vanlig biverkning. Men som sagt, jag minns inte… och det är nog 6 år sedan nu.

Jag har fortfarande inga minnen från de 1 eller 2 åren före jag fick ect. Har fått en del berättat för mig men minns inte mycket själv. Det har sagts att minnet ska kanske kunna komma tillbaka men jag vet inte efter hur lång tid. Själv har jag gett upp hoppet om att minnas saker som hände då.

Mitt tips är att skriva dagbok och ta mycket kort! Jag förlorade både en häst och en hund under den tiden… men minns det inte myckte mer än genom foton och lite saker.

Jag trodde att det var närminnet som gick åt skogen, och att det kan ta upp till ett år att gå tillbaka till någorlunda ursprungsläge. Jag tycker att du ska prata med din mottagning och de som är experter på ECT.

Har pratat med min läkare och dom på mottagningen som säger att de endast är närminnet som försvinner men att de kommer tillbaka inom några dagar.

Jag mår mycke dåligt av dessa behandlingar psykiskt och får inte äta några lugnande heller. Känns bara som att jag mår sämre och sämre.

Ska be min pojkvän jag inte visste att jag hade hjälpa mig att prata med dom på mottagningen.

Går inte under den vanliga mottagningen på psyk utan på lasarettet så att jag får en slang ner i halsen för att jag får svårt att andas när jag är sövd. Så de är inte dom ordinarie läkarna som brukar utföra ect jag har.

Finns de någon här inne som har några possivita erfarenheter av ect?

Det här var en spännande tråd för mig att läsa, för de har börjat prata lite smått om ECT för mig, tydligen är de rätt duktiga, och använder det ofta här.

Ska man våga, eller inte? Ni som gjort det, skulle ni göra om det, alltså börja, om ni visste hur det skulle bli med biverkningar?

Jag skulle inte ha gjort de, men nu känns de som de kvittar om jag går dom tre gångerna som är kvar. Kan inte bli mycke värre

ECT är en fantastisk behandlingsmetod för vissa. För andra funkar det sämre. Det läkarna jag hörde något av senast sa att det kan ta upp till ett år innan minnesrubbningen ECTn orsakade ger vika och allting blir "normalt".

ECT har ju använts hur länge som helst (ja, mer eller mindre). När jag var inlagd senast träffade jag flera som var… biverkningfria från ECT och gick på regelbundet underhåll. Men jag känner en tjej som inte minns vad hon ätit till frukost, trots att det var en halvtimme sedan, efter ECT. Det är så olika.
Det de sa på patientutbildningen var att man måste välja ut de patienter som är lämpliga för ECT, inte bara för att man inte visste vilken annan behandling man skulle ta till.

Det är tydligen ovanligt att man tappar så mycket minne som jag har gjort men det finns andra som har gjort det med.

Själv tyckte jag hela ect-grejen var fruktansvärt. Jag tålde inte medlet de sövde med så det gjorde fruktansvärt ont i kroppen innan jag somnade, men tydligen var det det som var effektivast så att byta var det inte tal om.

Sen var jag svår väckt och hade ont i hela kroppen resten av dagen. Plus att jag då blev apatisk och inte hade någon matlust. Mina föräldrar sa att det var ingen idé att hälsa på mig de dagarna.

Fick sådan ångest inför ect:n med så de fick stoppa i mig massa lugnande bara för att få in mig i rummet.

Är dessutom otroligt svår att sätta kanyl på så bara det var jobbigt. Blev sönderstucken i både armveck, händer, underarmar och fötter.

Jag minns inte hur frivilligt jag gick med på detta heller, minns inte hur mycket information jag fick om eventuella biverkningar eller nått.

Allt detta tillsammans med allt jag glömt gör att jag inte skulle rekommendera ect till någon. Mina förlorade minnen verkar jag inte få tillbaka och jag har bara skräckminnen av allt ihop.

Glömde nämna huvudvärken jag fick också… blev både ljud och ljus känslig och kunde försöka gömma mig på toaletten för att komma undan det. Fast efter som jag skadade mig själv så fick jag inte ligga där utan var tvungen att vara i mitt rum.

Flikkan77, låter "rätt" hemskt måste jag säga. Har du märkt av något positivt av behandlingen?

Jag har bara som kortast fått lite information, och det kanske är en del förskönat av läkaren. Att man först får en del muskelrelaxerande, blir sövd en kort kort stund medan små elektroniska pulsar ges som framkallar någon form av epileptiskt anfall, och sedan ska det vara över.

Just för mig känns det lite nu som de provar allt som inte är prövat sedan tidigare. Vet inte om det är för att hitta något som passar, eller bara för att visa att de gör något förutom att sitta av våra tider bara och småprata.

Minns inte om jag märkte nått positivt alls. Tror att mitt tillfrisknande kom av Lithium som de satte in strax efter när jag vägrade mer ect. Inte för att jag tålde lithiumet sen men ett tag mådde jag ändå ganska bra. I ungefär ett halvår eller så.

Kan ju ha varit någon effekt av ect:n med, det är svårt att säga när så mycket annat var negativt.

Det är faktistk först nu jag klarar av att prata om det, efter att ha bearbetat det lite med min psykolog.

Förrförra hösten skulle jag få ljusterapi men efter som det låg vägg i vägg med ect-rummet klarade jag knappt av att vara där. Hade panikattacker och jag klarade inte av att gå förbi i korridoren utan att ha någon med mig. Första dagen på ljusterapin hade jag en puls på 143 efter 30 minuters vila…

Ect har satt ett skräckminne i mig helt enkelt. Det kanske hände nått positivt i hjärnan bara det att jag var så upptagen med all annan ångest att jag inte märkte det.

Så himla svårt att minnas det jag inte riktigt minns också…

ECT passar inte alla och hjälper inte alla. Jag har själv fått många ECT behandlingar när jag mådde som sämst för flera år sedan och för mig så hjälpte det under den perioden, men sedan när behandlingarna var slut så återkom mitt dåliga mående. Men läkaren ville inte ge mera behandlingar, eftersom ECT har en begränsad effekt och skulle troligtvis inte hjälpa mig mer.

Biverkningarna jag fick och som är vanliga av behandlingarna, så var minnesförluster, värk i kroppen, huvud, käkar mm (på grund av kramperna under behandlingen). Minnesluckor från behandlingsperioden har jag än i dag, men och andra sidan har jag mycket sådana luckor från hela min sjukdomstid, så det är inte sagt att det beror på just ECT:n.

Fick avbryta min behandling. Jag spårade ur helt. Fick tillslut komma till akutpsyk efter många dagars nekande.

Läkaren tycker jag ska bli med barn eller ut å springa i skogen för då mår man bra. De är naturligt punkt slut. Dagens samhälle har glidit ifrån naturen och där av kommer all psykisk ohälsa ansåg han.

Fick nån medicin jag ska äta 2-16 tabletter mot scitzofreni. Visst att många mediciner används för flera områden men jag vill vänta och se vad min ordinarie läkare säger.

Minnet börjar komma tillbaka helt även om mycke är rörigt så inge mer ECT för mig

#12 Intressant vinkling av psykisk ohälsa, skaffa barn eller spring ut o skogen så mår du bra..  Visst stämmer det till en viss del att både graviditet och motion frigör vissa ämnen i kroppen som kan hjälpa men att säga åt någon att skaffa barn när de kanske inte kan ta hand om sig själva låter lite korkat. Nu menar jag inte att du inte kan ta hand om dig sj, utan rent allmänt när tex depprimerade mammor och pappor försummar sina barn fast de inte är med flit osv.

#13 Har läst om det förut att graviditeter ska hjälpa, jag skulle dock be om att få byta psykolog om min rekomenderade det då jag själv anser att deprimerade eller folk med andra psykiska och fysiska problem som knappt kan sköta sig inte ska ha barn.

Läste tillochmed i tidningen en gång att någon läkare rekomenderat sin patient att bli gravid, men eftersom hon inte ville ha barn skulle hon sedan göra abort inom rimlig tid.

Låter helt sjukt att en läkare rekomenderar något sådan, tänk om hon en dag vill ha barn men inte kan för hon gjort så många aborter. Samt är det inte bara att göra en abort, det tar psykisk energi att göra något så stort!

Det är hemskt att höra om alla som har skadats av ECT-behandlingar.

Själv har jag sett närstående personer bli förstörda.

Det finns en obehaglig baksida till ECT-behandlingen. Många har anmält och vittnat om allvarliga skador - flera har fått skadestånd - till och med miljonskadestånd.
https://www.elchocker.se/

Lyft fram och satsa på alternativa behandingar till de som mår dåligt, riktig hjälp, inte psykofarmaka och elchocker.
https://www.elchocker.se/hur-ma-battre/

Det finns mycket bra alternativ!